Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palindrom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327
Palladio
1328
schiedener oxydatoren auj die arbeit des
proteoly-tischen jerments in abgetöteten
pflanzen (1912), Ueber die bedeutung der
atmungspigmente in den oxydationsprozessen
der pflanzen und tiere (s. å.), Ueber die
sauerstoffabsorption durch die atmungs-chromogene
(1913), m. m. P. har äfven författat ett flertal
större läroböcker på ryska, tyska och franska i
växtfysiologi, anatomi, morfologi m. m. - P. blef
med. hedersdoktor vid Linné jubileet i Uppsala 1907.
C.Lmn. Palladio [-iå], Andrea, italiensk arkitekt,
f. 30 nov. 1518 i Vicenza, d. 19 aug. 1580 i
Ve-nezia, var en af renässansens mest betydande
bygg-konstnärer. Han tillhörde senare delen af
1500-talet och var en af dem, som ersatte den äldre
tidens hänförelse genom en mera förståndsmässig och
teoretiskt regelrätt uppfattning af de romerskt
klassiska formerna. Detta teoretiska intresse,
som gaf sig luft äfven i skriftställen, var hos
honom förenadt med en storhet i konceptionen samt en
harmonisk Fig. i. A. Palladio. skönhet i proportioner
och rumfördelning, som
förskaffade mästaren det största inflytande på konsten
långt utom hans fosterland och äfven långt fram i
tiden. P. var verksam i Vicenza och dess närmaste
omgifning samt i Venezia. Af offentliga byggnader
var basilikan i Vicenza hans första större verk
(börjadt 1549, färdigt först 1614). Det gällde att
ombygga det medeltida Palazzo
Fig. 2. Palazzo Tiene, byggdt af Palladio.
della ragione; fastän bunden af den gamla
väggindelningen, åstadkom P. här ett af renässansens
mest storartade verk. Byggnaden omgifves af öppna,
rundtorn gående arkader i 2 våningar, hvarvid det
vanliga, af renässansen använda mo-
tivet från Colosseum (halfkolonner utanpå murpelare,
sammanbundna med bågar) är gjordt rikare än t. o. m. i
Sansovinos bibliotek i Venezia genom murpelarens
upplösning under bågen medelst dubbla, parvis midt
emot hvarandra ställda fria kolonner. En annan byggnad
för allmänt ändamål är Palazzo Prefettizio (1571)
midt emot basilikan, där han användt stora former på
en uppgift med litet utrymme. Till denna grupp kan
också räknas Teatro olimpico (fullb, efter P:s död),
en intressant efterbildning af den antika teatern,
delvis efter Vitruvius, men med moderna tillägg. I
palatsbygget slöt sig P. till Bramante och hade i
vissa hänseenden som närmaste föregångare Giulio
Romano i Mantua. Han höll oftast fast vid åsikten,
att för palats endast en ordning skulle användas i
pilastrar, halfkolonner eller fristående kolonner,
vare sig dessa utgjorde omfattning till en eller till
två rader fönster, hvarvid jordvåningen behandlades
som basis med kraftig rustik. Så är förhållandet i
Palazzo Tiene (1556; fig. 2), det skönaste i denna
grupp, med endast en rad fönster mellan pilastrarna,
i Palazzo Valmarana (1566), med två fönsterrader och
en tredje ofvanför i ättikan, samt i det hus, hvilket
anses vara mästarens eget (1566), m. fl. Två ordningar
öfver hvarandra ha endast Palazzo Porto-Barbaran
(1570), hans rikast dekorerade byggnad, och Palazzo
Chiericati (före
Fig. 3. Palazzo Chiericati, byggdt af Palladio.
1566; fig. 3), en af hans vackraste arkitektoniska
skapelser, med lätta kolonngallerier i bägge
våningarna. - Bland hans villor, af hvilka en mängd
finnes i trakten omkring Vicenza, är La Rotonda
(1570) den mest berömda (en fyrkantig byggnad,
inneslutande en cirkelrund midtsal med kupol och från
alla fyra sidorna tillgänglig medelst breda trappor,
som föra upp till Joniska tempelfronter). Äfven i
sina kyrkobyggnader i Venezia fasthöll P. för fasaden
en enda genomgående kolonnordning, hvarigenom gafveln
öfver kolonnerna kom till sitt rätta värde och en viss
likhet med antika tempelfronter efter-sträfvades. I
interiören fasthåller P. vid veneziansk tradition
(från S. Salvatore m. fl. kyrkor) och åstadkommer
en harmonisk och imponerande rumsverkan, uteslutande
genom formen. Dekoreringen är sparsam. P. återinför i
kyrkoarkitekturen kolonnerna, som blifvit utmönstrade
ur de romerska kyrkorna. P:s förnämsta kyrkor i
Venezia äro S. Gior-gio maggiore (1565 f.) på ön med
samma namn - den tillhörande klosterbyggnaden fanns
redan förut - och II Redentore ("återlösarens kyrka",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
