Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Padda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af regeringsområdet Minden. Vid sekulariseringen
lämnades biskopens andliga myndighet oantastad,
och 1821 utvidgades biskopsstiftets område,
så att det omfattar omkr. 41,800 kvkm.
1 o. 2. (J. F. N.)
Paderewski, Ignacy Jan, polsk
pianist, f. 18 nov. 1860 i Podolien, studerade i
Warschau och Berlin, senare i Wien för Leschetitzki,
och har från 1887 gjort konsertresor i Europa och
Amerika, hvarvid han blifvit ofantligt firad, i
synnerhet som Chopin-spelare. Han besökte Stockholm
1901, då han här gaf en enda konsert. Mest har han
uppehållit sig i London, där han blifvit den finare
societetens gunstling. I Amerika har han donerat
en P.-stiftelse för amerikanska musiker. P. är
en bravurspelare med ytterst förfinad teknik och
utvecklar i sitt spel såväl den största vekhet som
ljungande kraft. Han har äfven med framgång komponerat
åtskilligt för piano, bl. a. en konsert i A moll,
operorna Manru (1901) och Sakunlala (1909), sånger
m. m. P. blef 1909 direktör för konservatoriet i
Warschau. Se biografier öfver P. af engelsmännen Finck
(1895) och Baughan (1907) samt tysken Nossig (1901).
A. L. (E. F-t.)
Padiham [pä’diəm], fabrikssamhälle (urban
district) i engelska grefsk. Lancaster,
5 km. n. v. om Burnley. 13,635
inv. (1911). Bomullsspinnerier, stenkolsgrufvor.
J. F. N.
Padilla [-di’lja], Juan de, spansk
skald och kartusianmunk, f. 1468, d. omkr. 1520,
efterlämnade två stora dikter, El retaUo de la vida
de Cristo, en skildring af Jesu lefnad, och Los
doce triunfos de los doce apostoles med Dante som
förebild. P. söker däri sammansmälta Dantes stränghet
med Petrarcas behag. Ad. H-n. Padilla [-di7!ja],
Juan de, spansk ädling från Toledo, f. 1484, erhöll
1520 öfverbefälet i de kastilianska städernas uppror
mot Karl V, men tillfångatogs i slaget vid Villalar
(apr. 1521) och af rättades. Hans själsstarka gemål,
donna Maria Pacheco, född grefvinna af Tendilla,
försvarade länge Toledo mot de kejserlige, flydde
därifrån i febr. 1522 till Portugal och afled där
1531. De båda makarna ha ofta gjorts till föremål
för dramer och dikter. Jfr Höfler, "Der aufstand der
kastilianischen städte gegen kaiser Karl V" (1876). -
Om de s. k. "Padillas söner" (ett politiskt sällskap
i Spanien) seComuneros. Padilla [-di’lja], Pedro de,
spansk skald, d. omkr. 1600, var vän till Cervantes
och tillhörde den klassisk-italienska skolan, hvars
inflytande starkt framträder i hans Eglogas, Sonetos
etc. (1582), Romancero (1583) och Tesöro de varias
poesias (1587). Ad. H-n. Padilla y Ramos [-di’lja i
ra’mås], M a r i a n o, spansk operasångare, f. 1842
i Murcia, d. 1906 i Auteuil, elev af Mabellini
i Florens, debuterade först i Messina och sjöng
sedermera i Turin, Florens, Milano, Neapel, Madrid,
Petersburg, Wien,
Berlin, Köpenhamn, Stockholm (1877, 1883,
1887) o. s. v. P. var under sina glansdagar
en ypperlig buffasångare med mjuk och böjlig
baryton samt outtömlig bonhomie. Från 1869
var han gift med sångerskan Desirée Artöt.
A. L.*
Padis, cistercienskloster i Revals stift, Estland,
grundlades från klostret i Dünamünde 1281 och
lydde under abboten i nämnda kloster till 1317,
då P. kloster af danskarna, som innehade Estland,
utverkade sig tillstånd att bilda eget "abtei". 1561
kom P. under svensk lydnad, dess försvarsverk
förstärktes genom Anders målares försorg, och
det spelade som fäste under de följande oroliga
årtiondena en framstående roll. Det eröfrades af
ryssarna 1576, men återtogs af svenskarna 1580 och
förstärktes än en gång i början af 1600-talet. Själfva
klostret torde upphört redan 1561. – 1351 öfverlät
konung Magnus Eriksson patronatsrätten öfver Borgå
socken i Finland med kapellen Sibbo och Perno åt
munkarna i P., hvilka innehade rättigheten till
1428, då biskopen och domkapitlet i Åbo tillöste
sig densamma. I Finland, Nyland, innehade munkarna
dessutom egendomar i Ingo och Kyrkslätt socknar
samt laxfisken i Helsingeå (i dåv. Borgå socken).
A. G. F. L. W:son M.
Padischah (pers., härskare, kejsare), en af de
titlar, som tillkomma turkiske sultanen, antingen
ensamt, såsom ofta i umgängesspråket, eller
officiellt: padischah-i-islam, "islams härskare",
eller padischah-i-al-i-osman, "härskaren af
Osmans hus". Äfven i Persien är padischah det vanliga
namnet på schahen (sjahen) i umgängesspråket och
litteraturen, ungefär motsvarande vårt "kungen",
medan den officiella titeln är schahinschah,
"konungars konung". Af ordet padischah, som hos oss
stundom öfversättes med "storherrn", är pascha (pasja)
en sammandragning.
H. A.*
Padma. Se Laksmi.
Padogg (Batock), ett fordom i ryska armén och
flottan öfligt prygelstraff, som bestod i slag med
tunna käppar på bara kroppen.
Padouacann, sjöv. Se Paduan.
Padova [pādåva]. Se Padua.
Padova [pādåva], hertig af (duc de Padoue), fransk
adelstitel, buren inom den korsikanska släkten Arrighi
(se d. o.), en huset Bonaparte synnerligen hängifven
familj.
Padovana, en dans. Se Pavane.
Padovanino [-dåvaninå], il, eg. Alessandro Varotari
från Padua, italiensk målare af den senvenezianska
skolan, f. 1590, d. 1650, lärjunge till sin fader,
Dario Varotari, utbildade sig själfständigt i Venezia
genom studium af Tizian. Med utmärkt begaf ning för
form och färg målade han mest existensbilder med
figurer i kroppsstorlek, och han är i detta afseende
en af de bäste epigonerna efter den venetianska
målarkonstens storhetsperiod. Hans arbeten finnas i
Venezias och Paduas kyrkor samt i Venezias akademi;
på sistnämnda ställe märkes Bröllopet i Kana
(1622). Vidare finnas Judit i Dresden och Wien och
på det senare stället en karakteristisk skildring
af Äktenskapsbryterskan inför Kristus. Äfven
Petersburg och Louvre ega taflor af hans hand.
C. B. N.*
Pädre, it., fader, pater.
Padre Antonio [pädre antåniå]. Se G e s a r i,
Antonio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
