Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oäkta gulholts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1209
Pacarabark-Pacheco
1210
minister utan portfölj medlem af ministären Beck.
V. S-g.
Pacarabark, bot. SeEnterolobium.
Pacärafrukter, bot. Se Enterolobium.
Pacaraima [pakarai’ma], Sierra de, bergskedja i
Syd-Amerika, mellan Venezuela och brasilianska staten
Amazonas, sträckande sig österut till Brittiska
Guyana. Den utgör vattendelare mellan Orinoco och
Amasonfloden, men har föga utpräglad kam.
Pacaya [pakarja], en grupp af verksamma vulkaner
i Central-Amerika, s. om staden Guatemala, 2,530
m. Senaste utbrott 1870.
Pacca [pa’kka], Bartolommeo, romersk kardinal, f. 1756
i Benevento, d. 1844 i Rom, blef 1785 ärkebiskop "in
partibus" (af Damiette), var 1786-94 nuntie i Köln och
1795-1802 nuntie i Lissabon, blef 1801 kardinal och
hölls 1809-12 jämte påfven Pius VII, hvars trognaste
rådgifvare han var, fången af fransmännen. P. blef
1814 ånyo af Napoleon aflägsnad från Rom, återfick
efter dennes fall 1815 sina ämbeten, blef 1830 biskop
af Ostia och Velletri samt tillhörde på äldre dagar
kardinalernas reaktionäraste grupp. Med P:s namn är
förbunden den s. k. Lex Pacca (Pacca-lagen) af 1820,
en rad bestämmelser om bevarande af konstnärligt
värdefulla minnesmärken, förbud mot deras exportering
från Kyrkostaten o. s. v. P. skref flera memoararbeten
(på it.; i tysk öfv. 6 bd, 1831 -36 med tilläggsband
1840). Hans bref växling under Wien kongressen
med kardinal Consalvi utgafs 1904 af Rinieri. -
P:s brorsons son, B a r t o l o m-meo P., f. 1817,
d. 1881, var från 1875 likaledes kardinal.
Pacca-lagen (Lex Pacca}. Se Pacca, B.
Paccanari’ster (B a c c a n a r i’s t e r), medlemmar
af en af tyrolaren Nicolaus Paccanari 1791 stiftad
kryptojesuitisk orden, som 1799 förenades med en annan
kryptojesuitisk orden, Jesu heliga hjärtas brödraskap
(se d. o.).
Pacchaienius, Tomas, finsk präst, f. 1703,
d. 1784, sedan 1740 kyrkoherde i Vana i Tavastehus’
län, blef föremål för hattregeringens politiska
förföl-jelseifver. Generalguvernören i Finland,
frih. G. Fr. v. Rosen, angaf honom nämligen 1748 hos
regeringen som misstänkt för oloflig brefväxling med
Ryssland, hvarefter P. fängslades och underkastades
strängt förhör. Som inga bevis kunde förebringas mot
honom, blef han efter en mera än tvåårig rättegång
frikänd af Åbo hofrätt. Sedan han vid 1752 års
riksdag förgäfves sökt upprättelse, åtog sig det
finska prästerskapet vid 1756 års riksdag hans sak
och utverkade åt honom en skadeersättning af 3,000
dal. smt. - Se "Historiallinen arki-sto", IV, V
och XVIII. M. G. S.
Pacchia [pa’kkia], Girolamo della, italiensk målare
af Sienaskolan, f. 1477, omtalad sist 1535, förr
ofta förblandad med den följande, torde ha studerat i
Florens och äfven tagit intryck af Perugino, som hans
äldre arbeten utvisa. 1518 var han sysselsatt med
freskomålning i Oratorio di S. Bernardino i Siena,
där han utförde 3 bilder: S. Bernardo af Siena,
Bebådelsen och Marias födelse, den sista tydligt
inspirerad af Andrea del Sarto. Hans bästa verk äro
3 fresker ur den heliga Katarinas lif i Oratorio
S. Caterina in Fontebranda i Siena, som äro särdeles
lifligt framställda. Madon-
nor af hans hand finnas i National gallery i London
och pinakoteket i Munchen. I vissa verk anses han med
framgång tafla med Sodorna. c- &. N.*
Pacchiarotto [pakkiarå’ttå], Giacomo, italiensk målare
af Sienaskolan, f. 1474, omtalad sist 1540, förde
ett äfventyrligt lif och efterlämnade få arbeten. I
dessa visar han sig vara en efterföljare af den äldre
sienesaren Fungai, men därjämte påverkad af Sodorna,
som förhållandet är i Kristi himmelsfärd (i Sienas
offentliga galleri). C. It. N.*
Pacchiöniska granulationer, Pacchioniska körtlar
[pak-], anat., kallades förr efter den italienske
anatomen A n t. P a c c h i o n i (f. 1665, d. 1726 i
Rom), som gjorde sig känd genom sina undersökningar
öfver den hårda hjärnhinnan, en del smärre eller
större rundade utväxter af hjärn-arachnoideans
substans (se H j ä r n h i n n o r) på denna hinnas
yttre yta. De benämnas numera till följd af denna
sin natur riktigare a r a c h n o-i d e a l v i 11
i. Ursprungligen helt små och knappt märkbara för
blotta ögat, utväxa de eller flera af dem, under
okända betingelser, ofta till sådan storlek, att
de med bibehållen själfständighet och begränsning
genomtränga dura mäter, därefter bilda gropar
i kraniets inre och slutligen kunna genomborra
hufvudskålen till mindre eller större del af dennas
tjocklek. G-
v. D.*
Pace [péYsJ, eng., sportv., egentl, steg, begagnas
idrottsligt för att uttrycka det tempo, den hastighet,
hvarunder en täfling utföres. B- C-m.
Päcem (lat., ack. af pax, fred). Se O s c u l a-t o
r i u m.
Pacemaker [péYsméiko], eng., sportv., en medhjälpare
vid träning eller täfling i snabbhetsprof. Pacemakern
håller sig därvid omedelbart framför den täflande
för att för honom underlätta arbetet. I allmänhet är
det dock numera ej tillåtet att vid täflingar begagna
sig af pacemaker. B. C-m.
Pache [pajJ, Jean Nicolas, fransk politiker, f. 1746,
d. 1823, blef 19 okt. 1792 krigsminister, men väckte
snart sina forna vänner gi-rondisternas misstankar som
anhängare af Marat och måste afgå 3 febr. 1793, sedan
han redan hunnit ådagalägga mycken partiskhet för sina
radikala meningsfränder. Han valdes då i stället, med
bergpartiets hjälp, till mar i Paris, komprometterades
snart genom förbindelser med héber-tisterna, afsattes
(april 1794) och fängslades, men Robespierre dröjde
med att ställa honom inför revolutionstribuna-let,
och efter skräckregementets fullständiga upphörande
(hösten 1794) kom den allmänna amnestien äfven P. till
godo. Han drog sig då för alltid tillbaka från det
offentliga lifvet.
Pacheco [patje’kå]. 1. Francisco P., spansk målare och
konstskriftställare, f. 1571 i Sevilla, d. där 1654,
studerade under en af Rafaels spanska efterföljare,
Luis Fernandez, grundlade sedan en skola i sin
födelsestad, vistades 1623-25 i Madrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
