- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1191-1192

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxylikvit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1191

Oxylikvit-Oyama

1192

Oxylijcvit. Se Flytande luft, sp. 677.

Oxylit, på elektrokemisk väg framställd
natrium-superoxid i fast form. Vid beröring
med vatten utvecklas syre, som ger oxyliten
användning som medel att på enkelt sätt
framställa syrgas i mindre kvantiteter.
G. H-r.

O’xylos (grek. "OlfuAos), forntida konung i Etolien,
under hvilkens ledning herakliderna enligt sagan gingo
öfver till Peloponnesos, hvarefter 0. tog i besittning
Elis och blef stamfader för dess konungahus.
A. M. A.

^ O’xymel (af grek. oxyfs, sur, och me’li, honung),
Ättikhonung, med., kallas en blandning af 8 dlr
ättiksyra och 100 dlr renad honung, hvilken blandning
har en angenämt sötsyrlig smak och begagnas att blanda
i vatten till en törstsläckande, svalkande dryck under
febrar. Detta preparat är numera uteslutet ur Svenska
farmakopén. - 0. stilla, sjölökshonung, beredes af
l d. sjölök, 2 dlr ättiksyra, 8 dlr destilleradt
vatten och 30 dlr renad honung. Sjölöken macereras
med ättiksyran och vattnet i 3 dygn, hvarefter
lökresterna frånsilas och utpressas. Vätskan blandas
därpå med honungen. Blandningen afdunstas sedan på
vattenbad, tills 30 dlr återstå. Sjölökshonungen är
en klar, gulbrun, tjockflytande vätska med egendomlig,
sötsur smak och sur reaktion. Preparatet användes som
tillsats till bröstsafter och urindrif-vande mixturer
samt utspädt med 5-6 dlr vatten till gurgling vid
halsfluss. (C. G. S.)

Oxymirus, zool Se Lepturinse.

Oxymöron (grek. oxy’moron, af oxy’s, skarpsinnig,
och moro’s, dum, således spetsig dumhet), ret.,
en retorisk figur, som består däri, att hvarandra
motsatta begrepp förbindas antingen så, att det
ena helt enkelt upphäfver det andra, eller - och
vanligen - så, att båda tillsammans ge en viss
mening. Ex.: dum tacent, clamant (då de tiga,
ropa de; Cicero); Rättstaf ning ens högsta lag
är laglöshet, dess ordning oordning. Contradictio
in adjecto (se Contradictio) är ett specialfall af
oxymoron. Se K. M. Meyer, "Deutsche stilistik" (1906).
Lll.*

Oxy’poda, zool. Se Brachelytra. Suppl.

Oxyrhy’nchos, grekiskt namn på en fornegyp-tisk stad
(Pima’t), som ännu i de första kristna årh. var
betydande. Enligt Rufinus egde staden i slutet af
300-talet 10,000 munkar och 20,000 nunnor. Den låg
v. om Nilen, vid Josefskanalen, ungefär 28° 40’
n. br., där det nuv. Behnesa ligger. I ruinerna
har arkeologen Grenfell (1897) funnit stora mängder
papyrusurkunder på grekiska, koptiska och arabiska
språket. - 0. är äfven namnet på en fisk, som
fordom dyrkades i denna stad, hvilken förmodligen
fått sitt namn efter fisken och ej tvärtom. Fisken
af bildas på monumenten med spetsig nos, hvilket
motsvarar betydelsen af det grekiska ordet.
K. P.*

Oxyria Hill, Fjällsyra, löt., ett örtsläkte inom
fam. Polygonacece, underfam. Rumicoidece. Blommorna
äro samkönade; blomkalken består af 2 utstående och
2 upprätta, foderlika blad, som äro mycket kortare
än den vingade nöten. Ståndarna äro 6, röda. Stiften
äro 2, hvarigenom 0. skiljer sig från Rumex, som har 3
stift. Den i fjälltrakter på fuktiga ställen allmänna
O. digyna är en lågväxt, glatt ört med njurlika,
långskaftade rosett-

ställda blad, som ha en rent sur smak och användas på
samma sätt som syra (se Rumex), hvarför en storbladig
varietet odlas. O. T. S. (G. L-m.)

Oxyris, bot. Se Sandelträ.

Oxysyror, kem. Se O x i s y r o r.

Oxythyrea, zool. Se Guldbaggar.

Oxy’tonon (grek., af oxy’s, skarp, gäll, och
tofnos, ton) kallas i (den grekiska) grammatiken
ett ord, som på slutstafvelsen (ultima) har hög ton
(acutus), till skillnad från b a r y’t o n o n,
hvilket på denna stafvelse har låg ton (gravis),
och från p e r i s p 0’m e n o n, som på samma
stafvelse har en bruten eller af hög och låg
sammansatt ton (circumflexus). Jfr A c c e n t.
A. M. A.

Oxy’tropis DC., K lo är t, bot., ett släkte
af öfver 150, hufvudsakligen asiatiska,
lägre örter eller buskar hörande till
fam. Leguminosce, afd. Papi-lionatce. Släktet
skiljer sig från Astragalus genom kronkölen,
som är förlängd med en spröt- eller klolik udd
(hvaraf namnet "klo-ärt"). Baljan är mer eller
mindre 2-rummig. Blommorna äro hos O. pilosa och
O. campestris gula, men hos den i fjälltrakterna
förekommande O. lapponica violetta. Alla tre arterna
äro sällsynta; de två förstnämnda träffas sparsamt på
torra ställen i Småland samt på Öland och Gottland.
O. T. S. (G. L-m.)

Oxyura, zool. Se Proctotrupidse.

Oxyuris vermiculäris, zool. Se Ängersläk-tet.

Oxö. Se O k so.

Oxöga. 1. Bygnk., öfversättning af det franska
oeil-de-boeuf (se d. o.), som betecknar en rund
eller oval ljusöppning i allmänhet, särskildt
sådan den förekommer i den franska renässansens och
därifrån härledda stilriktningars yttre och inre
arkitektur. Det svenska ordet nyttjas dock endast om
de i en teater befintliga ovala eller runda öppningar,
som pläga anbringas å de närmast scenen belägna slutna
logerna (jfr A vant-scen). - 2. Se Glasfabrikation. -
3. Miner. Se Labrador.

Oxögon, bot. Se Agrostemma.

Oyama [åjama], Iwao, furst, japansk fältherre, f
1842 i prov. Satsuma, utmärkte sig som ung officer
redan under "den kejserliga restaurationen" 1868 på
de kejserliges sida. Under 1870-71 års krig mellan
Tyskland och Frankrike var han militärattaché på
tyska sidan, men hade redan dessförinnan någon tid
studerat taktik i Europa. Under Sat-suma-upproret
förde han med utmärkelse en brigad. 1878 blef han
utnämnd till generallöjtnant och två år senare
till krigsminister, hvilken med hänsyn till arméns
nydaning maTttpåliggande befattning han innehade till
1895. Under tiden hade han 1883 ånyo företagit en resa
till Europa, denna gång för att studera vissa staters
härordningar. 1884 blef han grefve och utnämndes 1891
till general I kriget mot Kina 1894-95 förde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free