Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Overveen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1139
Oxafor-Oxalsyra
1140
2. 0. att i rikets tjänst vidare nyttjas är en
påföljd, som vid vissa ämbetsbrott ådömes vid
sidan af afsättningsstraff. Påföljden innefattar
förlust jämväl af annat ämbete än det, hvari
vederbörande förbrutit sig, och medför dessutom
obehörighet att vidare utöfva ämbete, tjänst eller
annan allmän befattning (se Straff 1. kap. 2: 16).
1-2. N.S-g.
Oxafor [åksafår], farm. med. Se Oxikamfer.
Oxalät, kem. Se Oxalsyra.
Oxalätstenar, med., njur- och blåsstenar af oxalsyrad
kalk, äfven kallade mullbärsstenar. Se Blåssten,
sp. 810.
Oxalidäceae, bot., en liten växtfamilj af
serien Geraniales, omfattande några få släkten,
förekommande i såväl de tropiska som de kallare
jordbältena. Blommorna äro aktinomorfa, med 5
kronblad. Ståndarna 10, femväldiga, med strängarna
nedtill förenade. Stiften 5, fria. Frukten är kapsel
eller bär. Fröna utkastas genom det yttre fröskalets
plötsliga sönderbristning. Släktet Oxalis har 300
arter, örter eller buskar, de flesta förekommande i
Sy d-Af rika och Syd-Amerika. Bladen äro sammansatta
af l-många småblad, som under natten intaga en annan
ställning än under dagen (se N y k t i t r o p i s k),
eller äro reducerade till fyllodier. Blommorna sitta
på långa skaft antingen ensamma eller flockvis. Vild
i Sverige är den
Harsyra (Oxalis acetosella). l växten i blom, 2
ståndare, 3 mogen frukt, 4 fröets omvrängda ytterskal.
bekanta harsyran, O. acetosella (se fig.),
som har ensamma, hvita, rödstrimmiga kronblad
och sur smak, emedan hela växten innehåller surt
kalium-oxalat. Förvildade i trädgårdar förekomma
O. stricta och O. corniculata, som båda ha gula
blommor i flock. Den senare har mörkt bruna blad och
användes som kantväxt kring blomstergrupper. Andra
arter odlas för de vackra blommornas skull,
t. ex. O. rosea (Chile), O. floribunda (Brasilien)
och O. Deppei (Mexico). Den sistnämnda arten (äfven
kallad O. escnlenta) har ätliga rötter. Den odlas
därför äfven som köksväxt, och detsamma är
fallet med O. crenata, o c a, hvars välsmakande
rhizom liknar en potatis. Af öfriga till
Oxa-lidaceae hörande släkten märkas de tropiska
Bio-phytum och Averrhoa, hvilkas småblad
sänka sig vid beröring. Frukterna af Averrhoa
ca-rambola likna till smaken krusbär (k o r o m a
n-delkrusbär), hvarför denna art odlas i tropikerna.
O. T. S. (G.L-m.)
0’xalis L., bot. SeOxalidacese.
Oxalit (H u m bo l d t i n), miner., ett mineral,
som består af oxalsyrad järnoxidul och vatten
(2FeC204 + 3H20), är ockragult till halmgult samt
af tradig, finkornig eller jordartad textur. Det
förekommer i hårformiga kristaller, derbt eller
insprängdt i brunkol i Böhmen, Hessen och Ca-nada.
Ant. Sj.*
Oxalsyra (af Oxalis, harsyra, hvari syran finnes),
kem., toxik., en först af Scheele 1770 framställd
syra, hvars kalk- och kalisalter förekomma i både
växt- och djurriket. Oxalsyran uppstår genom oxidation
af socker och andra kolhydrat medelst salpetersyra
och vid inverkan af kalium eller natrium på koldioxid
vid 360° samt framstäl-les i stor skala därigenom,
att sågspån smältes med en blandning af kaustikt kali
och natron. Man får på detta sätt oxalsyrans kalium-
och natriumsalter, hvilkas lösning med klorkalcium ger
olösligt kalcium-oxalat, hvaraf oxalsyran framställes
genom dess sönderdelning med svafvelsyra. Oxalsyran
bildar färglösa, i luften oföränderliga kristaller,
C2 04 H2 + 2H2 O, som lätt lösas i vatten och
utmärkas af en ganska sur smak. Upphettar man den
kristalliserade syran, förlorar den 2 molekyler
vatten och ger vattenfri oxalsyra, C2 04 H2, som
sublimerar i fina nålar. Oxalsyran ger med baser
salter, som kallas oxalät. Det sura kaliumoxalatet,
som kallas harsyresalt, användes till att
borttaga bläck- och rostfläckar. Kalciumoxalatet,
som är olösligt i vatten, bildar vissa slag af
urinsten. Kaliumferro-oxalat utmärkes genom stark
reduktionsförmåga och användes som fotografisk
framkallare. Äfven kalium-ferri-oxalat,
som sönderdelas i solljuset, har teknisk
användning. Oxalsyran nyttjas i kattuntryckerier och
som reagens på laboratorier. Oxalsyrans dime-tyleter
är en fast substans med smältpunkt 54° och användes
för framställning af ren metylalkohol (se d. o.).
Med växtföda inkomma oxalsyrade salter ofta i
djurorganismen, hvarjämte vid omsättning af kolhydrat
och fettsyror oxalsyra bildas. I människokroppen
förbrinner emellertid i regel en stor del däraf,
så att i allmänhet blott omkr. 2 cg. på dygnet
öfvergå i urinen. Vid vissa patologiska rubbningar
i ämnesomsättningen kan mängden oxalät i urinen ökas
(se O x a l u r i), och då oxalsyran är giftig, uppstå
härvid sjukliga rubbningar. Bl. a. bildas därvid lätt
stenar af kalkoxalat i blåsan eller njurbäckenet,
hvilka ofta genom sin hårdhet och knottrighet vålla
svåra obehag. Med födan intar människan icke sådana
mängder oxalsyra, att någon skada däraf torde uppstå;
däremot ha betande kreatur stundom af det förtärda
fodret fått akut oxalsyreförgiftning. Sådan
förgiftning har emellertid åtskilliga gånger
iakttagits äfven hos människor på grund af misstag,
i det att syran själf eller det för tekniska ändamål
använda kaliumoxalatet nedsväljts i st. f. vinsyra
eller engelskt salt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
