Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 1061-1062 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ostindisk arrow ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot den "onyttiga och skadeliga indiska
commercien". Småningom gick det dock
framåt. Kompaniet undvek sorgfälligt sammanstötningar
med de öfriga ostindiska kompanierna, riktade
fördenskull sin hufvudsakliga verksamhet på handeln
med Kina och afstod från att tänka på landvinning i
Indien samt förstod genom kloka eftergifter att tysta
det inhemska missnöjet. I det hela utsändes under
oktrojtiden 25 expeditioner, af hvilka dock endast
3 gingo till Bengalen och alla de öfriga direkt till
Kina. Fyra af de utsända fartygen förolyckades, men
de öfriga expeditionerna lämnade i allmänhet riklig
vinst, uppgående i medeltal till 42 proc. utöfver
återbetalning af det för hvarje särskild expedition
sammanskjutna kapitalet. Också blef täflan stark
mellan hågade konkurrenter, då frågan om förlängd
oktroj måste företagas. Innehafvarna af den andra,
på 20 års tid (1746–66) förlänade oktrojen
fullföljde någon tid de gamla traditionerna
och gjorde sålunda för hvarje af de 14 första
expeditionerna särskilda sammanskott af nödiga medel
för utrustning o. d. Men 1753 ombildades kompaniet
till ett verkligt aktiebolag genom inrättandet af en
"fast fond". Af de nyssnämnda 14 fartygen gick intet
förloradt, och utdelningen steg i medeltal för hvarje
expedition till 39 1/2 proc., oberäknadt ersättning
för det gjorda sammanskottet. Efter upprättandet
af den "fasta fonden" utsändes under denna oktroj
ytterligare 22 expeditioner, af hvilka 1 anlöpte
Surate; 1 fartyg gick förloradt. I utdelning tid
efter annan erhöllo aktieegarna 347 3/4 proc. utöfver
kapitalets återbetalning. Äfven den tredje oktrojen
(1766–86) gynnades af synnerlig framgång. Af 39
under sagda tid utsända fartyg gick intet enda
förloradt eller ens led någon större sjöskada; och
det i samband med nordamerikanska frihetskriget
inträdda krigstillståndet mellan "sjömakterna"
beredde i fråga om både inköp och försäljning
ovanligt gynnsamma konjunkturer för neutrala makters
handel. Utöfver återbetalning af aktiekapitalet
fingo också delegarna tid efter annan som ren
vinstutdelning uppbära i det närmaste kapitalets
tredubbla belopp (298 5/8 proc.). Dess olyckligare
gestaltade sig verksamheten under de båda följande
oktrojerna (1786–1806 och 1806–21). Den politiska
villervallan under tiden för deras verksamhet lade
betydande hinder i vägen för rörelsen och vållade
jämväl allvarsamma förluster. Den fjärde oktrojens
innehafvare förmådde efter 1803 ej åstadkomma någon
expedition och måste 1809 göra cession, utan att
under alla dessa år ha gjort en enda utdelning; och
den femte oktrojen, afsedd att räcka till 1821, blef
af liknande anledningar aldrig utöfvad längre än till
1814, då handeln med Ostindien förklarades fri för en
och hvar. För Göteborg, kompaniets säte och stapelort,
blef den "ostindiska" handeln en källa till rik och
hastig uppblomstring (jfr bilden af f. d. Ostindiska
kompaniets restaurerade hus, nu Göteborgs museum,
i bd 10, sp. 908). De dyrbara indiska och kinesiska
varorna – hufvudsakligen siden, te, porslin och
kryddor – som efter en "ostindiefarares" hemkomst
där på lifligt besökta auktioner försåldes, spredos
sedan nära nog öfver hela Europa och intogo en ganska
framstående roll i Sveriges utförsel. Medelvärdet af
denna ostindiska utförsel steg under

1:a	oktrojen	årligen till	147,971	rdr spec.
2:a	»	»	215,640	»
3:e	»	»	1,021,559	»
4:e	»	»	338,805	»
5:e	»	»	208,283	»

Bland ostindiska kompaniets ledande män återfinnas
icke allenast tidehvarfvets främsta merkantila
förmågor (Grill, Sahlgren, Plomgren m. fl.),
utan äfven statsmän, sådana som K. F. Scheffer och
J. Liljencrants, hvarjämte äfven ett betydande antal
af riksråd och i öfrigt högt uppsatta personer
voro delegare. Vid sådant förhållande är det ej
förunderligt, att det rika kompaniet stod synnerligen
väl på högre ort och mången gång lyckades åt sig
utverka förmåner, som ej stodo enhvar till buds. –
Lifvet ombord på en "ostindiefarare" är väl bekant
från Jakob Wallenbergs "Min son på Galejan". Jfr
J. Hellstenius, "Bidrag till Svenska Ostindiska
compagniets historia 1731–1736" (akad. afh. 1860), och
J. F. Nyström, "De svenska ostindiska kompanierna,
historisk-statistisk framställning" (1883).
J. H.*

Ostindisk arrow och a r r o w r o t,
bot. farm. Se Cannacese och C u r c u m a, sp. 969.

Ostindisk geräniumolja, farm. tekn. Se Gera-n i u m
o l j a.

Ostindisk kopäl, bot. Se Canarium. Ostindisk
salpeter, kem. Se Kalisalpeter. Ostindiskt
dammarharts, bot. Se A g a t h i s. Ostindiskt
gummi, af okändt ursprung, härstammade troligen från
Arabien eller Afrika, men kom i handeln öfver
Bombay. Det användes för tekniska ändamål
i st. f. arabiskt gummi (se d. o.).
O. T. S. (C. G. S.)

Ostindiskt järnträ, bot. Se Mes u a.

Ostindiskt kaffe, bot. Se Kaffe, sp. 538.

Ostindiskt kautschukträd, bot. Se Ficus, sp. 155.

Ostindiskt kino, farm. med. Se Kin o.

Ostindiskt porslin. Se Kina, sp. 39, och Porslin.

Ostini [ås-], Fritz von, friherre, tysk författare
och tidningsman, f. 1861 i München, var 1887
-95 redaktör för "Miinchner neueste nachrich-ten",
uppsatte 1895 jämte J. Hirth veckotidningen "Jugend",
där han offentliggjorde politiska och satiriska
dikter (flera diktsamlingar och äfven novellsamlingar
utkommo). Han har äfven skrifvit konstnärsbiografier
i det Knackfusska samlingsverket: om Thoma (1900),
Uhde (1902), Böcklin (1904, flera upplagor) m. fl.
G-g N.

O’stinops cristäta, J a p u n, zool. Se I c t e-ri
d ae.

Ostitis (Öste i ti s). Se O s te om y e l
i tis.

Ostjaker. 1. De finsk-ugriska ostja-kerna i nordvästra
Sibirien, guv. Tobolsk och nordvästra delen af
guv. Tomsk, bo spridda öfver ett ofantligt område vid
stränderna af nedre och mellersta Ob och dess bifloder
Irtysj (i dess nedre lopp med Konda och Demjanka),
Wach och Was-jugan och på tundrorna vid Obviken. Deras
antal är i snabbt sjunkande och beräknades 1897
till 19,663. När ryssarna på 1500-talet eröfrade
Sibirien, voro ostjakerna ännu ett kraftigt folk med
egna furstar och "städer" och gjorde starkt motstånd
mot inkräktarna. Från denna deras hjältetid med dess
strider med grannfolken lefva ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>