Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osten-Sacken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomst till deras fulla utveckling, som äfven
och företrädesvis de fullt utbildade knotornas
former, både särskilda och sammanhängande
i skelettet, såväl hos de vertebrerade
djuren i allmänhet som hos människan.
G. v. D.*
Osteom [-åm; af grek. oste’on, ben], med.,
af benväf bestående svulst. Osteomen utgå vanligen från
skelettsystemet, men kunna förekomma äfven annorstädes,
t. ex. i lungorna, i muskulaturen m. fl. st.
G. H.
Osteomalaci (af grek. oste’on, ben, och malako’s,
mjuk), med., benskörhet, uppmjukning af skelettet
genom kalksalternas försvinnande, så att
hufvudsakligen endast brosk, fibrer, benmärg och
benhinnor återstå. Denna sällsynta sjukdom träffar
oftare kvinnor än män och företrädesvis gång på gång
hafvande samt medför då en för förlossningen särdeles
menlig bäckenförträngning ("osteomalaciskt bäcken"),
i det promontorium skjuter ned mot de inbuktande
höftsidobenen, så att bäckenet blir hjärtformigt och i
högsta grad förträngdt. Äfven svåra ryggradskrökningar
inträffa; hufvudet faller ned mot bröstet, och
på extremiteternas ben uppstå infraktioner och
spontana frakturer. Sjukdomen förvärras under
hvarje följande grossess och påverkas äfven menligt
under menstruationen. Döden inträffar ofta genom
kraftförfall, lungsot, sockersjuka m. m. eller genom
svår förlossning. Sällan lyckas man häfva sjukdomen
genom fosfor, kalkhaltig föda och andra dietetiska
medel samt förbättrade hygieniska förhållanden. 1887
påvisade Fehling, att man genom att operativt
aflägsna äggstockarna i omkr. 80 proc. af fallen kunde
få sjukdomsprocessen att afstanna och att därefter
hälsa eller betydlig förbättring inträdde. Kastration
är därför en af de bästa behandlingsmetoderna man
känner för sjukdomen i fråga. En bland hypoteserna om
dess orsaker är, att den skulle bero på någon rubbning
i äggstockarnas inre sekretion (se Menstruation). Så
vidt kändt är, förekommer osteomalaci icke i
Sverige. – Om osteomalaci hos nötkreaturen se Benmjukhet.
F. B. (Bvn.)
Osteometri (af grek. oste’on, ben). Se Antropometri.
Osteomyelitis (af grek. oste’on, ben, och myelo’s,
märg), med., inflammation i benmärgen. Vid
inflammationer i bensystemet kan den inflammatoriska
processen vara lokaliserad till benhinnan,
periostitis, till benväfven, ostitis,
till benmärgen, osteomyelitis. Ostitis är likväl
ej en inflammation i den egentliga bensubstansen,
utan en särskild form af osteomyelitis med den
inflammatoriska processen lokaliserad till den
benmärg, som finnes i den spongiösa och kompakta
benväfvens kärlkanaler (Haverska kanalerna), hvarvid
förändringarna i den egentliga bensubstansen äro en
sekundär följd af inflammationen i kärlkanalernas
benmärg. Bakterieinfektion af olika slag utgör den
viktigaste orsaken till inflammatoriska processer
i bensystemet.
G. H.
Osteonekros (af grek. oste’on, ben, och nekro’s,
död), med., undergång af benväfnad genom nekros.
Osteoplastik (af grek. oste’on, ben, och
plastik, se d. o.), kir., operativa åtgärder,
hvarigenom benväfnad flyttas till en plats, där sådan fattas.
Det benstycke, som skall flyttas, kan antingen tagas från
omgifningen af den felande platsen, i det att
mjuka väfnadsdelar som ett slags skaft eller stjälk
uppbära bendelen och förena den med omgifvande
väfnader; eller också kan s. k. fri osteoplastik
utföras, då ett benstycke löses från omgifningen och
planteras in på ett annat ställe i kroppen; det senare
förfarandet kallas också bentransplantation. Som
exempel på sistnämnda förfarande kan anföras, att
vadbenets öfre hälft kan ersätta öfverarmbenets
öfre del, om detta senare måst borttagas, vanligen
på grund af svulstbildning.
J. Å.
Osteoporos (af grek. oste’on, ben, och po’ros,
öppning), med., utvidgning af benväfvens märgrum och
kanaler genom fortskridande förtunning af densammas
benlameller, ställvis ledande till dessas fullständiga
försvinnande; förekommer vid flera olikartade
sjukdomar i bensystemet.
G. H.
Osteorafi (af grek. oste’on, ben, och rafi’s,
nål), kir., sammansyning, resp. förening
af ändarna i ett brutet ben, eller af två
dylika. Operationen utföres vanligen med metall-
(silfver-bronsaluminium-) tråd. Detta sker antingen
för att hålla brottändarna i riktig ställning under
läkningen eller för att åstadkomma stadga och fast
benbildning, då en falsk led eller bristfällig
benförbindelse uppkommit på brottstället.
J. Å.
Osteosarkom [-kåm; af grek. oste’on, ben]. Se Sarkom.
Osteoskleros (af grek. oste’on, ben, och sklero’s, hård),
med., förminskning af benväfnadens märgrum genom deras utfyllande
med nybildad kompakt bensubstans.
G. H.
Osteotomi (af grek. oste’on, ben, och tome, snitt),
kir., en på senare tider alltmera förekommande
operation, bestående däri, att ett ben, vanligen ett
s. k. rörben, genomsågas. Till en sådan operation ges
många anledningar: krokiga ben (efter engelska sjukan,
rachitis); skefva ledgångar, såsom klumpfot och
s. k. bagarben; läkningar efter ledgångsinflammation,
som efterlämnat en vinkelställning, hvarigenom
t. ex. ett arm- eller lårben blifvit obrukbart. För
att komma åt en varhärd, ett dödt stycke ini
ett ben, måste man ofta borttaga en bit af det
friska. Operationen utföres f. ö. numera ytterst
sällan med såg; vanligast arbetas med mejseln eller
särskilda instrument ("osteotomer"; elektriska sågar
och borr). Åtgärden kan numera anses som alldeles
ofarlig. Den är i många fall absolut nödvändig
för att rädda en patients lif, och i öfriga fall
afhjälpas därigenom åkommor, som förbittra det.
Rsr.*
Oster-Ems [å’ster-]. Se Ems.
Osterfeld [å’sterfelt], by i preussiska
reg.-omr. Münster (Westfalen), vid Emscher och
flera järnvägar. 26,527 inv. (1910). Stor
järnindustri, stenkolsgrufvor.
J. F. N.
Osterfjord. Se Osteröen.
Osteria [ås-], it. (af oste, mlat. hostis,
lat. hospes, gäst, värd), värdshus, vinkrog.
Osterman [å’ster-]. 1. Heinrich Johann Friedrich
O. (hans ryska namn var Andrej Ivanovitj),
grefve, rysk statsman, f. 1686 i staden Bochum i
Westfalen, där hans fader var kyrkoherde, d. 1747
i Beresov i guv. Tobolsk. Efter att ha dödat sin
motståndare i en duell flydde han från universitetet
i Jena till Amsterdam, blef där 1704 af ryske
viceamiralen Cruys upptagen som sekreterare samt
rekommenderades sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
