Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orthagoras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ortocefal-Orto-dioxibensol
970
biote, lefnadssätt), konsten att lefva rätt och
ändamålsenligt (till hälsans bevarande).
Ortocefal (af grek. orthofs, rät, och kefalé,
hufvud). Se Hufvudskål, sp. 1230.
Ortoeeratitkalksten (O r t o c e r k a l k). Se
A s a-p h u s, Kalksten, sp. 644, Orthoceras och
Vaginatkalk.
Ort- och pelarbrytning, grujv., en brytningsmetod,
som man använder för att tillgodogöra en
del tillnärmelsevis horisontellt liggande
lagerfyndighe-ter och som karakteriseras däraf,
att det fält, som skall utbrytas, med ett
system af orter uppdelas i pelare, som sedan
brytas i riktning mot uppfordringsschaktet
eller hufvudutfraktsvägen. I Sverige användes
denna metod endast vid kolgrufvorna i Skåne.
K. S-il.
Ortoderivät, Ortoföreningar, kem., förekomma
såväl bland oorganiska som bland organiska
föreningar. Oorganiska ortoderivat äro ortosyror
(se d. o.) och deras salter, t. ex. ortofosfater,
ortoantimonater och ortoborater. Organiska ortoderivat
äro dels ortosyror af samma typ som de oorganiska
eller ämnen (salter och estrar), som härleda sig från
dessa, dels cykliska, hufvudsakligen aromatiska,
ämnen med minst två substituen-ter, som befinna
sig i ortoställning. Denna karakteriseras däraf,
att de båda substituerade ringbildande atomerna äro
direkt bundna till hvarandra. Se Kolväte, sp. 616.
H. E.
Ortodjagonäl. Se K r i s t a 11 o g r a f i, sp. 1338.
Ortodiagraf 1. Ortoröntgenograf (af grek. orthofs,
rak, sann, och diagraj, se d. o.), med., en apparat,
som möjliggör bestämning medelst röntgenstrålar
af verkliga storleken i ett visst plan hos å
fluorescensskärmen synliga föremål. De mest kända
ortodiagraferna äro de af Moritz, Levy-Dorn,
Holzknecht och Groedel konstruerade (se vidare
Ortodiagrafi). G. F-11.
Ortodiagrafi, med. En vanlig röntgenbild är en central
projektionsbild, d. v. s. dess konturer äro uppkomna
genom en projektion af föremålets konturer från en
punkt (röntgenrörets brännpunkt) på fotografiplåteas
eller fluorescensskärmens plan. Eöntgenbilden ger
därför en förstorad bild af föremålet och detta i
högre grad, ju närmare röntgen-röret befinner sig
till föremålet och ju längre detta befinner sig från
plåten. Den ger äfven en oriktig föreställning om
den inbördes storleken af ytor, som
Röntgenrör
befinna sig i kontur, a-5
olika som
FLuorescens-Skärm
plan. Fig. l klargör detta. En befinner sig
närmare röntgenröret,
aftecknas å röntgenbilden (a^ - &J större än en
lika lång kontur, c - d, som befinner sig närmare
plåten, och båda bilderna, a: - b1 och cx - dlt äro
större än den verkliga konturen. Ortodiagrafien,
som först utbildats af professor Moritz, afser att
undvika denna röntgenbildens olägenhet, i det att
den med användande af röntgenljuset framställer en
konturbild, som återger ett föremåls, t. ex. hjärtats
eller magens, verkliga storlek i ett visst plan. Detta
har man kunnat åstadkomma genom att göra röntgen-röret
förskjutbart i ett plan, parallellt med den sk’ärm, på
hvilken den önskade bilden skall tecknas, samt genom
att isolera det strålknippe ("centralstrålen"), som
från röntgenrörets negativa pol förlöper vinkelrätt
mot fluorescensskärmen. Medelst centralstrålen följer
man, genom att flytta röntgenröret, konturerna af det
organ, som skall afbildas, och aftecknar dessa bit för
bit på en glasskifva, som täcker fluorescensskärmen
(eller, genom en utväxling, på en med denna parallell
. ooTca stäMJUuigar
––KontitT
Skärmbild
Fig. 2.
skifva). Om t. ex. konturen c-/ (fig. 2) skall
bestämmas, inställes rörets brännpunkt först midt för
dess ena ändpunkt (c) och sedan öfver olika punkter
(d, e, /) på kort afstånd från hvarandra, och för hvar
gång markeras bilden af dessa punkter på skärmen. De
på så sätt erhållna punkterna sammanbindas därefter
med en linje, som tillnär-
Fig. 3. Ortodiagram af ett hjärta (samt af
mellangärdets kupoler).
melsevis anger den verkliga konturen (se fig. 3). På
detta sätt aftecknas konturens olika delar på ett
plan medelst strålknippen parallella med hvarandra
och vinkelräta mot projektionsytan. Man erhåller en
parallellprojektion af föremålet, angif-vande dess
verkliga storlek i en viss riktning. Dylika grafiska
framställningar, ortodiagram, kunna utföras med
sådan noggrannhet, att en afvikelse af högst några
mm. behöfver uppstå. Fig. 3 visar ett ortodiagram af
ett hjärta. Sin största betydelse har ortodiagrafien
fått för bestämmandet af hjärtats och magens storlek
och vid bedömandet af läget hos främmande kroppar
inom organismen. G. F-11. Orto-dioxibensol [-sal],
fot. Se D in öl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
