Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornithorhynchus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenkännes lätt genom sina ledade baljor, som likna
fågelklor (däraf namnet). De särdeles små, rödletta
blommorna äro samlade i långskaftade flockar, utgående
från bladvecken. O. sativus, seradella, inhemsk
i Spanien och Portugal, är en utmärkt foderväxt.
O.T.S. (G. L-m.)
Ornithorhynchus, zool. Se Näbbdjursläktet.
Ornithosauria, paleont. Se Pterosauria.
Ornithoscelidae, paleont. Se Compsognathus.
Ornitofil (af grek. ornis, fågel, och filos, vän),
Ornitogam (af grek. gamos, bröllop), Fågelblommig, bot., säges om en växt, hvars befruktning
förmedlas af fåglar, hufvudsakligen kolibrier och
honungssugare. Jfr Fågelblomma och Orthostemon.
G. L-m.
Ornitogäm, bot. Se Ornitofil.
Ornitolog (af grek. ornis, fågel, och logos, lära),
fågelkännare, naturvetenskapsman, som företrädesvis
idkar studiet af fåglarna. - Ornitologi, den del af
zoologien, som sysselsätter sig med fåglarna.
Ornunga, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 3,155
har. 505 inv. (1912). Annex till Nårunga, Skara stift,
Kullings kontrakt. Socknens gamla
Fig. 1. Ornunga gamla kyrka och klockstapel.
kyrka (från 1200-talet) hade länge varit dömd att
rifvas, då den i stället 1905 reparerades och jämte
sin klockstapel gjordes till ett museum genom försorg
af den nybildade Svältornas fornminnesförening,
som däri inrymt gamla husgerådsting och
fornsaker från omnejden, kyrkliga föremål m. m. (se
fig. 2).
Fig. 2. Det i Ornunga gamla kyrka inrättade museet.
Ornäs, by i Torsångs socken, Kopparbergs län, vid sjön
Runns vik Ösjön, strax n. ö. om Ornäs’ järnvägsstation
vid Bergslagernas järnvägar. Säteriet O., nu Stora
0., omtalas i medeltidens handlingar och var tidigt
frälsegods. I början af 1500-talet tillhörde det
Arendt Persson, som erhållit det genom gifte med
Barbro Stigsdotter, bekant som Gustaf Vasas räddarinna
(se Arendt Persson). Byggnaden, den s. k. Ornässtugan
(se fig. på pl. VII till art. Bostad), där Gustaf Vasa
hvilade och hvarifrån han räddades, kvarstår ännu på
en i sjön utskjutande udde och har underhållits på
statens bekostnad, men köptes 1897 af staten jämte
den bredvidliggande vaktarbostaden, jordområde och
inventarier och står under vård och inseende af
Öfverintendentsämbetet. Den är uppförd af grofva,
obilade stockar och har ett utbyggdt loft, som
innesluter Gustafs sofrum, den s. k. kungskammaren,
med ett litet museum af daldräkter, gamla porträtt,
vapen m. m. samt den stora stolpsängen, där flyktingen
enligt sägnen hvilade. Skaparen af Vasamuseet är
kamreraren vid Falu grufva J. 0:son Brandberg, som
1725-27 och på 1750-talet försatte den då förfallna
Ornässtugan i ett värdigt skick och började samla
föremål, som på ett eller annat sätt hade beröring med
Gustaf Vasas historia. Se J. Sandström, "Ornässtugan
och dess inventarier 1725-1759" (i "Fataburen", 1910).
Ornäsbjörken. Se Björk, sp. 556. Det vid egendomen
Lilla Ornäs växande åldriga exemplaret, de flerstädes
odlade Ornäsbjörkarnas fader, kullblåste under en
storm pingsttiden 1890.
Ornö, socken i Stockholms län, Sotholms härad,
skild från Dalarö, Österhaninge och Utö socknar
genom Jungfru-, Dalarö- och Mysingsfjärdarna och
bestående af hufvudön O., 4,819 har, 14 km. lång, 3–5
km. bred, och några holmar i v., störst Björkön, samt
flera ögrupper österut, närmast Kymendön, Kvarnsön,
Fifversättraön och Möfjällsön, längre ut Fjällungsön,
Hvalön och Morskär samt längst i s. ö. ögruppen
kring Hufvudskär med fyr, lots- och tullstation,
det hela bildande en visserligen ej högländ, men
bergig skärgård, delvis ganska skogig, med en areal af
7,261 har, 438 inv. (1912). Endast hufvudön har något
öppnare dalar eller slätter med odlade bygder. På ön
finnes god tillgång på villebråd. Af socknens 18 3/8
mtl tillhöra 13 7/8 mtl det Stenbockska fideikommisset
Sundby (se d. o.). Socknen utgör kapell till
Österhaninge, Strängnäs stift, Södertörns kontrakt.
Ornöit, petrogr., en på norra delen af Ornön i
Stockholms skärgård förekommande, massformig,
dioritartad bergart af medelgroft till groft gry,
innehållande sparsamt inströdda, ofta ganska
stora hornbländekristaller i en hufvudsakligen
af plagioklasfältspat bestående grundmassa. (Se
A. Cederström, "Om berggrunden på norra delen
af Ornön", i "Geol. fören:s förhandl.", bd 15,
1893).
E.E.
Oro, tekn. Se Balans 2 och Ur.
Orobanchaceae, bot. Se Orobanche.
Orobanche Tourn., Snyltrot, bot., ett högst
egendomligt släkte af bladlösa, fjälliga parasiter,
växande på andra växters rötter och utgörande en
egen familj, Orobanchaceae, inom serien Tubiflorae,
närmast släkt med Gesneraceae. Denna snyltgäst är
alldeles som ett skott från värdens rot. Fröna gro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
