Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orlando ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det bredvidliggande Hotel Dieu bilda en af
de vackraste institutionerna i sitt slag i Frankrike.
– O. ligger vid en af gammalt viktig plats. Loire
når där sin nordligaste och Seine närmast belägna
punkt. Floden är kanaliserad längs högra stranden,
så att den utgör en fortsättning af Orléanskanalen,
hvilken jämte Loing- och Briarekanalerna förenar Loire
med Seine. Genom sitt läge vid landets största
flod är O. en förmedlare af handeln mellan Paris
och Loirebäckenet, och äfven som industristad
intar den en framstående plats. Där tillverkas
bl. a. tobak, maskiner, landtbruksredskap,
strumpstolsarbeten och grönsakskonserver samt ättika.
– O. är en gammal keltisk stad, identisk med det
af Cæsar förstörda Genabum (Cenabum), karnuternas
hufvudstad. Under kejsar Aurelianus (270–275)
fick den namnet Civitas Aureliani, af hvilket det nuv.
namnet uppstått. 451 belägrades staden af Attila,
men försvarades af sin biskop Anianus (S:t Aignan),
tills Aëtius anlände till hjälp. På Klodvigs tid
förenades staden 486 med frankiska riket och var
vid den efter Klodvigs död inträffande delningen
af riket 511–528 hufvudort i ett konungarike
O. (omfattande prov. Orléanais, Maine, Touraine,
Berry, Anjou och södra delen af Akvitanien). Ett
själfständigt konungarike O. egde bestånd äfven
561–593. Det omfattade utom de ofvannämnda prov.
äfven konungariket Burgund och hade till hufvudstad
Châlon-sur-Saône. Vikingar plundrade staden
två gånger (856 och 865). Sedermera var O. en
af hertigdömet Franciens viktigaste städer samt
hufvudort i grefskapet, sedan 1344 hertigdömet O.
Staden fick 1309 ett universitet, som under medeltiden
var mycket besökt af holländare och tyskar tack
vare de privilegier, som beviljades studerande
af "natio germanica". I krigshistorien är O.
bekant företrädesvis genom engelsmännens belägring
1428–29, då staden räddades genom Jeanne
d’Arc. Det åt henne på Loirebron resta monumentet,
som framställde henne och Karl VII knäböjande
för Kristi kors, förstördes 1793. Äfven under
hugenottkrigen spelade O. en framstående roll.
Under fransk-tyska kriget 1870 utkämpades 3 och
4 dec. en rad strider mellan de på alla norrifrån
mot O. ledande vägarna framryckande tyskarna,
under prins Fredrik Karl, å ena sidan samt midten
och vänstra flygeln af franska Loire-armén å andra
sidan. Dessa strider sammanfattas under namnet
slaget vid O. Franska armén intog en delvis
betäckt ställning i skogstrakten n. om staden.
Striderna slutade med, att fransmännen utrymde O.,
som 4 dec. på aftonen besattes af tyskarna, och att
Loire-armén sprängdes i tre delar. Tyska trupper
höllo staden besatt till början af mars 1871.
(J. F. N.)
Orleans [årlea7], franska hertigliga ätter, yngre
grenar af konungahuset, hvilka innehaft hertigdömet
Orleans som apanage eller, i senare tid, burit titeln
efter detta. - Förste hertigen af 0. var Filip, konung
Filip VLs son, som 1344 fick det gamla grefskapet i
apanage och afled barnlös 1375. Efter dennes änkas död
förlänade konung Karl VI 1392 hertigdömet åt sin yngre
broder, Ludvig, grefve af Valois, stamfader för ätten
Valois-Orléans. 1. Ludvig af 0., konung Karl V:s
andre son, f. 13 mars 1372, var en i kroppsligt och
andligt afseende rikt begåfvad man,
som genom drottning Isabellas gunst 1404 af sin broder
förordnades till regent, då denne var af sjukdom
oförmögen därtill. Han pålade folket tryckande
skatter, som slösades bort på lyx, och uppväckte
därigenom stort missnöje. I spetsen för de missnöjde
ställde sig hans kusin hertig Johan den oförskräckte
af Burgund (se d. o., sp. 630, och A r m a g-nac),
hvars äktenskapliga ära han kränkt, och denne lät 23
nov. 1407 mörda Ludvig i Paris. I sitt äktenskap med
Valentina Visconti af Milano hade Ludvig 5 söner och 3
döttrar. Utom äktenskapet hade han sonen D u n o i s,
den ryktbare "bastarden af Orleans". Litt.: Jarry,
"La vie politique de Louis de France, duc d’0rléans"
(1889). - 2. Karl, hertig af 0., förut grefve af
Angouléme, den föregåendes äldste son, f. 1391,
d. 1465, var förmäld först med engelske konungen
Kikard II :s änka och sedermera med en dotter till
grefve Bernhard af Ar-magnac (se d. o.), som blef
ledare för det orle-anska partiet ("armagnacs")
i kampen mot det burgundiska ("bourguignons"). I
slaget vid Azin-court föll Karl 1415 i engelsmännens
händer och hölls i 25-årig fångenskap. Såväl under
denna som under senare delen af sin lefnad egnade
Karl sig åt skaldskap. Hans dikter utgåfvos första
gången af Guichard (1842). I sitt 3:e äktenskap, med
Maria af Kleve, hade Karl sonen Ludvig, hertig af 0.,
f. 1462, hvilken 1498 blef Frankrikes konung under
namnet Ludvig XII (se Ludvig, franska konungar 12) och
återförenade huset 0:s alla besittningar med kronan.
Bourbon-Orléans. 1. Gaston Johan Bä p-tist, f. 25
april 1608 i Fontainebleau, d. 2 febr. 1660 i
Blois, konung Henrik IV:s och Marias af Medici
tredje son, erhöll af sin äldre broder, konung
Ludvig XIII, hertigdömet 0. och grefskapet Blois
i apanage, när han 1626 förmälde sig med Maria
af Montpensier. Gaston deltog i alla ränker och
sammansvärjningar emot Richelieu, men lämnade fegt
sina vänner i sticket. Efter Ludvig XIILs död var han
(1644-46) rikets generalståthållare och hade lycka
i kriget mot spanjorerna i Flandern. Under Fronden
(1648-52) vacklade han fram och tillbaka mellan det
kungliga partiet och upprorsmännen och förvisades
efter det förras seger till Blois. I sitt första
gifte hade Gaston dottern Anne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
