Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organistrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orgelbergen-Orgeni
870
Töpfer, H. Schmidt. I Sverige märkas Hülphers,
"Historisk afhandling om musik och instrumenter
särdeles om orgwerks inrättningen i allmänhet,
Uppsala domkyrkas orgels fasad (Orgeln byggd
af P. L. Åkerman, invigd 1871.)
jemte kort beskrifning öfwer orgwerken i
Swerige" (1773), Lindberg, "Handbok om orgverket"
(1850; 2:a uppl. 1861), samt C. F. Heunerberg och
N. P. Norlind, "Handbok om orgeln" (I, II, 1912). Jfr
ock Locher, "Orgelstämmorna och deras klangfärger"
(sv. öfv. 1909). - Berömda orgelbyggare från äldre
och nyare tid äro B. Schmidt och Harris (i England,
slutet af 1600-talet), Silber-mann och Hildebrand (på
1700-talet i Tyskland), Bedos de Celles i Frankrike,
på 1800-talet Cavaillé-Coll samt Merklin & Schiitze
i Paris, tyskarna Walcker och Sauer, engelsmannen
Barker, H. Eoosevelt i New York, i Danmark Marcussen,
i Sverige (där orgelbyggeriet blef inhemsk konst
på 1700-talet) Cahman, Gren & Stråhle, Schwan,
Strand, G. Andersson, Åkerman & Lund, Setterqvist,
Magnusson. - Bland framstående mästare i orgelspel
må nämnas Squarcialupi, Paumann, Me-
rulo, Frescobaldi, Froberger, Scheidt, Buxtehude,
Pachelbel, Reinken, familjen Bach, Handel,
Rinck, Vogler, Schneider, Ritter, Hesse, Irrgång,
Straube, Best, Lemmens, Saint-Saens, Guilmant,
Widor, Bossi, i Danmark Gade, Matthison-Hansen,
i Norge Lindeman, i Sverige A. och G. v. Duben,
Lon-dicer, Åhlström, Johnsen, G. Mankell,
Seldener, Heintze samt bland de yngre G. Hägg,
0. Olsson m. fl. - Jfr H a r m o n i u m, Organist,
Orkestrion, Portativ, Positiv och Re-g a l 2.
A. L. (E. F-t.)
Orgelbergen (port. Serra dos orgäos), kustberg i
Brasilien, mellan Rio de Janeiro och Petropolis,
med orgelliknande kam (högst 2,232 m.).
Orgelbössa, krigsv. Se Kulspruta.
Orgel-Francesco [-frantje’skå], benämning på
F. Landino (se denne).
Orgelharmonium, mus. Se Harmonium.
Orgelhus. Se Orgel, sp. 866.
Orgelkoraller, Tubiporidæ, zool., kallas
koralldjur, som höra till ordn. Alcyonaria inom
kl. Anthozoa. Polypstockarna ha en anordning,
som erinrar om piporna i ett orgelverk, i det
att polypdjuren sitta i parallella kalkrör, som
genom skiljeväggar nedtill äro från hvarandra
afskilda, men sammanhållna genom tvärgående,
horisontala skifvor. Arter af släktet Tubipora
L. tillhöra de varmare hafven (Indiska oceanen,
Röda hafvet o. s. v.). Jfr Halysites (med fig.).
O. T. S.*
Orgelluft (Spelluft). Se Orgel, sp. 865.
Orgelläktare. Se Orgel, sp. 866.
Orgelnist. Se Organist.
Orgelpipor. Se Orgel. - Orgelpipmetall. Se Orgel,
sp. 866.
Orgelprospekt (Orgelfasad). Se Orgel.
Orgelpunkt (mlat. orga’nicus punctus, fr. point
d’orgue, pédale, eng. pedal point), mus., en
långt uthållen baston, öfver hvilken harmonierna
fritt växla som själfständiga ackord, utan att
alltid behöfva räkna bastonen med i det harmoniska
sammanhanget, som dock alltid bör vara fullständigt
i orgelpunktens början och slut. Orgelpunkt används
i synnerhet kort före slutet af en komposition,
i synnerhet en fuga, och inträder då vanligen på
dominanten (samt börjande med ett kvartsext-ackord),
eljest äfven på tonikan. Den var urspr, en
utveckling af det s. k. "organum" (se d. o.),
men fick sin nyare utbildning först på 1600-talet.
A. L.*
Orgelregister. Se Orgel och Register 3.
Orgelspelarkramp, Orgeltramparkramp, kramp eller
bristande koordination hos de muskler, som vid
orgelspelning eller orgeltrampning tagas mest i
anspråk, hör till den stora grupp af "koordinatoriska
arbetsneuroser" (Benedikt), som har representanter
inom nästan alla handtverk och längst varit känd i
"skrifvarsjukan". Se Nervsjukdomar, sp. 803-804.
F. B.*
Orgelstämmor. Se Orgel.
Orgeltabulatör. Se Orgel, sp. 866, och T a-b u l a
t u r.
Orgelton. Se Kor t o n.
Orgeni [årdjeni; italienskt anagram på det verkliga
namnet: von Görger S:t Jörgen], Anna Maria Aglaja,
österrikisk operasångerska, f. 1845 i Galizien, elev
af m:me Viardot-Garcia, debuterade 1865 i Berlin
som Sömngånger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
