Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organistrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Orgef
S66
hvilken därifrån medelst tangentmekanism
och re~ gisterandrag beredes tillträde till
resp. pipor. Orgelns fyra hufvuddelar äro sålunda l u
f t v e r-ket, spel-, ventil- 1. klaviaturregeringen
(traktur), andrags- 1. register-regeringen
(registrator) och pipverket. Den genom orgeltramparen
eller någon mekanisk kraft i rörelse satta
bälgen indrifver den sammanpressade luften (spel-
1. orgelluften) genom luftkanaler i lujtkistan,
hvarifrån den genom de medelst tangenterna öppnade
spelventilerna pressas upp i kancellerna uti den
egentliga luftlådan och därifrån åter medelst de
skjutbara slejjernas ("registrens", parallellernas)
andragande går genom dessas hål upp i de ofvanför
ställda, dithörande piporna. (Annorlunda inrättade
än nämnda luftlåda, "kancell-lådan", äro "kägellådan"
och pneu-matiska luftlådan, som ha särskild luftkista
för hvar stämma.) Spel ventilen af gör, hvilken ton
skall anges, och står genom en utväxlingsmekanism
(ab-strakter, tryckarpinnar, vinklar, vippor, vallar,
blind- 1. stämklaver, pumpettrådar) i förbindelse
med tangenten. Slejfen 1. parallellen åter (en
med hål försedd trälist) af gör, hvilken klang
(d. ä. hvilket slags pipor på samma ton) skall anges
och står genom en annan mekanism (registerstänger,
vällarmar, vinkelarmar, vippor m. m.) i förbindelse
med andragsknappen, som är anbragt vid klaviaturerna
på orgelns framsida. Klaviaturerna utgöras af flera
(vanligen 2 eller 3, någon gång ända till 5) manualer
och pedalen. Numera anbringas klaviaturerna helst i
fristående spelbord, så att organisten kan sitta vänd
åt församlingen. Manualerna ega ett tangentomfång af
41/* å 48/4 oktaver från
Fig. 1. Schematisk bild af mekanisk
spelregering. Öfverst synes den delade luftlådan med
luftkista (vänstra delen öppnad), nederst en del af
klaviaturen; från tangenterna där uppstiga de tunna
abstrakterna, upptill fästa i vällarmar. Från de
långsmala, horisontellt liggande vallarna uppstiga
pumpettrådar till spelventilerna (synliga i vänstra
luftkistan).
stora C, pedalerna af 2-21/2 oktaver från samma
C. Att orgeln likväl, ensam bland alla instrument,
behärskar hela det musikaliskt möjliga tonomfånget,
beror på, att stämmorna 1. registren ega olika tonhöjd
(fottal). När en normal 8-fots stämma (d. v. s. en
sådan, hvars öppna (7-pipa mäter 8 fot; jfr F o
t s t o n) klingar så, som den noteras, klingar
en 16-fots stämma en oktav, en 32-fots två oktaver
lägre; och å andra sidan klingar en 4-fots en oktav,
en 2-fots två oktaver högre o. s. v. (En orgelstämma
är hvarje enligt tonsystemet ordnad serie pipor af
likartad konstruktion
Tryckt den 7/3 14
och klangfärg. I st. f. stämma nyttjade man
förr nästan oftare uttrycket register.) Utom de
stämmor, som till tonhöjd skilja sig en eller
flera oktaver, finnas dels sådana, som ange icke
grundtonen, utan blott dennas ters, kvint eller
septima (bi- 1. jyll-nadsstämmor), dels sådana,
som för hvarje tangent ha flera pipor, hvarigenom
samtidigt anges oktaven eller kvinten, tersen,
stundom septiman (mixturer). För åstadkommande
af olika klangfärger konstrueras piporna på
olika sätt och bringas såmedelst dels att härma
orkesterinstrument (t. ex. klarinett, gamba,
flute d’amour, f a gott, oboe, trumpet, violin),
dels att ge klanger, som finnas endast i orgeln
(t. ex. principal, salicional, borduna, gems-horn,
fugara, vox angelica). Med afseende på sättet för
tonens frambringande indelas piporna i labialpipor
(flöjtkör, flöjtverk) och tungpipor (rörverk). I
de förra bryter sig luften mot en skarp kant; i de
senare sätter den i vibration en metalltunga. De
viktigaste labialstämmorna äro principalerna,
som stundom placeras i orgelns fasad (prospekt)
och för 1000 år sedan konstruerades ungefär lika som
nu. Upptill täckta pipor (gedackter) klinga en oktav
lägre än öppna af samma längd. Piporna äro dels af
trä, med kantig (prismatisk eller pyramid-)form,
dels af metall med rund (cylindrisk eller konisk)
form. Orgelpipmetallen utgöres af tenn, oftast
legeradt med bly; stundom används ock zink, som är
vida billigare än tenn. Registrering är konsten att på
ett färgrikt och omväxlande sätt använda och inbördes
blanda stämmorna. Intonation är orgelbyggarens konst
att åt hvar pipa ge behöriga egenskaper i afseende på
tonhöjd, klangfärg, tonansats och tonhöjd. Manualer
och pedaler kunna förbindas med hvarandra medelst
koppel (se d. o.). Såväl kopplingen som anslaget
ha i nyare tid blifvit högligen underlättade genom
pneumatiska maskiner. På pneu-matisk väg åstadkommas
ock lätt olika kombinationer (kollektiver)
af hela registergrupper samt cre-scendo och
decrescendo (registersvällare). Äfven genom
användande af elektricitet har man i nyaste
tid flerstädes underlättat eller aflägsnat de
vidlyftiga utväxlingsmekanismerna (elektriska
orglar) och äfven tillämpat det kombinerade
systemet elektropneumatik. Och genom att alla
ledningarna samlas i en elektrisk kabel, som
löper mellan spelbordet och orgelns inre, kan
organisten från ett spelbord på orgelläktaren
regera en "altarorgel" framme i koret, och tvärtom,
liksom man kan t. ex. uppe på kyrkvinden anbringa
"fjärrverk" (ekoverk) af utsökt effekt. Slutligen
har orgeltramparen börjat ersättas af ang-, gas-
eller vatten-motorer eller elektromotorer. Orgelns
inre, ömtåligare delar omges och skyddas af en med
dörrar försedd stomme, orgelhuset. Kyrkorglar byggas i
regel på en orgelläktare i midtskeppets västra del,
midt emot altaret. För orgeln noteras i violin-
och basklav på två system eller tre, i hvilket
fall det tredje gäller pedalen. Under medeltiden
nyttjades en särskild notskrift, "orgeltabula-tur"
(se Tabulat ur). Registreringen finnes, åtminstone
i äldre kompositioner, sällan angifven, utan är
öfverlämnad åt den spelandes smak och skicklighet.
Orgelns ursprung sträcker sig långt tillbaka i
forntiden; dess förfäder äro säckpipan och pans-
20 b. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
