Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordenssällskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Awazu och Wallasis på 1730–40-talen, Sveaorden
fr. 1794) eller af politiska tilldragelser
(Augustibröderna 1772–1809), för politisk
agitation (Carbonari m. fl.), för finare dansnöjen
(Amarantorden fr. 1760, Innocenceorden fr. 1765),
för sällskapsspektakel o. d. (Auroraorden 1815–35)
eller ock för broderlig skämtan och gamman med
mildt backanalisk färgning, förädlad af sång,
musik och vitterlek samt med ett från de mystiska
ordenssamfunden lånadt ceremonisystem. Sådana
glada ordenssamfund ha sedan 1760-talet intagit en
bemärkt plats i svenska medelklassens umgängeslif,
framför allt i hufvudstaden. Under senare delen af
frihetstiden rådde i Stockholm ett i hög grad muntert
och uppsluppet umgängeslif, som till sin allmänna
karaktär var ett uttryck för upplysningstidehvarfvets
broderlighetsanda ("fraternité") samt i vissa kretsar
fick en särskild prägel genom Bellmans och "Bellmans
fränders" backanaliska sällskapsdiktning. Redan i
slutet af 1760-talet skref Bellman sina "Handlingar
rörande Bacchi ordenskapitel", i hvilka skalden
humoristiskt parodierar det denna tid blomstrande
allvarsamma ordensväsendet med dess från frimureriet
härstammande mystiska former. På 1770-talet
stiftades ordenssällskapet Par bricole, bland hvars
äldsta förmågor glänste Bellman, Hallman och Kexel
och hvilket varit förebild för en mängd dylika
ordenssällskap, bl. a. Grekerne (på 1780–90-talen),
Gröna rutan (1816–41), S. H. T. (fr. 1850), W. 6
(fr. 1851). Se vidare specialartiklarna om de nämnda
samfunden. Utmärkande för de flesta ordenssamfund är,
att endast mankönet varit i dem företrädt.
Ordenssällskap. Se Ordenssamfund.
Ordens templar. Se Godtemplarorden, sp. 1396.
Ordensthaler. Se Ordensmynt.
Ordentlig, da. och no., ordinarie, lagtima. Om
ordentligt storting se Norge, sp. 1405.
Order [årder; fr. ordre, befallning], befallning,
utfärdad af befälhafvare eller annan förman; tingande
af varor, beställning; uppdrag att göra uppköp ;
anvisning till utbetalning; person, på hvilken en
skuldsedel öfverlåtes (se Orderpapper). Jfr
Ordre. – Krigsv., den vanligaste benämningen på en
befälhafvares (muntliga eller skriftliga) föreskrifter
till hans underlydande vid en truppstyrka, som icke
öfverstiger en armé. Bestämmelser rörande tjänsten
i fred utges i form af regementsorder,
kompaniorder o.s.v., vid samlad trupp dagligen. I
krig skiljer man mellan sådana order, som röra
krigsrörelserna, operationsorder m. m., och dem,
som hänföra sig till den inre tjänsten, underhåll,
sjukvård, ersättning m. m., dagorder. Order, som
omfatta en längre tid eller äro af större vikt,
böra affattas skriftligen; endast order af mindre
och öfvergående betydelse ges muntligen, utan att
därefter upptecknas. Order ställas till närmast
underlydande befälhafvare och fortplantas af dessa
vidare, orderväg; endast i brådskande fall må högre
befälhafvare förbigås, men skall då underrättas
om förhållandet. Alltefter den myndighet, från
hvilken order utgå, benämnas de högkvartersorder,
fördelningsorder, regementsdagorder o. s. v. De
kunna utges som samfälld order, lika lydande till alla
underbefälhafvare (vanligen utlämnad vid orderuttagning),
eller som särskild order till enhvar af dem.
Orderskrifning är en lika svår som viktig sak, ty en
order måste med största korthet förena tydlighet,
fullständighet och bestämdhet. För att underlätta
uppsättandet och uppfattandet af order iakttages inom
hvarje armé en viss norm för den yttre formen. Om
bestämmelserna för krigsrörelser o. d. icke kunna
aff åttas så bestämdt, som order förutsätter,
utges de som allmänna anvisningar l. direktiv
(se d. o.), och behöfver en order ytterligare
förklaring, ges sådan i form af instruktion.
C. O. N.
Order [å’d9], eng., orden, t. ex. O. of merit [-9v
me´rit], Förtjänstorden (se Ordnar), O. of the Bath
[-öv the bä´th], Bathorden (se d. o.),
O. of the garter [-öv the gä’9te], Strumpebandsorden (se d. o.).
Orderapparät, artill., en inom fästningar
och ombord på krigsfartyg använd apparat
för att i synlig form till de fast uppställda
pjäserna öfverbringa de order, som erfordras för
artillerieldens ledning. En orderapparatanläggning
omfattar i regel en gifvarapparat samt ett
antal mottagarapparater. öfverföringen sker i
regel på elektrisk väg, efter olika system;
äfven mekanisk öfverföring har kommit till
användning. Orderapparatens största fördel framför
anordningar grundade på hörseln (telefon och talrör)
är, att en gifven order vid mottagningsstationen
afläses, hvarigenom anledningarna till
missförstånd minskas och inverkan af störande buller
bortfaller. Apparatens största nackdelar äro, att den
är dyr och invecklad samt i praktiken kan befordra
endast ett begränsadt antal, förut bestämda korta
order.
S.
Orderik (Ordericus Vitalis), normandisk
historieskrifvare, f. 1075, d. kort efter 1143,
son till en gift normandisk präst, som medföljt en
af Vilhelm Eröfrarens krigshöfdingar till England,
blef tidigt munk i benediktinklostret S:t Evroul
i Normandie. Han skref en Historia ecclesiastica
(bästa editionen af A. Le Prévost 1838–55; äfven
öfv. på fr., eng. och da.), hvilken är en skattkammare
för kännedomen om normandernas historia i Normandie,
England och Italien under senare hälften af 1000-och
förra hälften af 1100-talet. (S.T–g.)
Order in Council [å’dar in käVnsil], eng. statsr.,
kunglig befallning, utfärdad af regenten på
tillstyrkan af hans råd (i praktiken af några få
utvalda medlemmar af Privy council). En dylik
befallning får sin rättskraft ur det kungliga
prerogativet och behöfver ej parlamentets
stadfästelse för att ega gällande kraft. Man
förutsätter dock, att den ej afsevärdt ändrar gällande
lag, och vederbörande tillstyrkande rådgifvare äro
inför parlamentet ansvariga för sina råd äfven i
hithörande fall. Berömda orders in council äro de
aktstycken af 1807, hvarigenom Georg III besvarade
kejsar Napoleons Berlindekret af 21 nov. 1806
om det s. k. kontinentalsystemet (se d. o.). –
Numera regleras äfven, i kraft af bemyndigande från
parlamentet, detaljbestämmelser i samband med dess
lagstiftning genom i administrativ Väg utfärdade
orders in council, och på samma väg afgöras äfven
ärenden rörande kronkolonierna m. m. V. S–g.
Orderpapper, jur., kallas ett skuldebref eller annan
skriftligt affattad ensidig utfästelse, om den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
