Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opera buffa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punkter bakom denna, som skydda förbindelsen med det
inre af eget land eller tjäna till upplag för förråd,
kallas operationssubjekt (brukas dock knappast
numera). Det mål, som operationsarmén i första
hand sträfvar att uppnå, kallas operationsföremål
l. operationsobjekt och utgöres antingen af den
fientliga armén eller af en geografisk punkt, såsom
landets hufvudstad, en fästning e. d. Den väg eller
det nät af vägar, som leder från operationsbasen
eller från utgångspunkten för operationerna till
operationsföremålet, kallas operationslinje. Rör armén
sig på flera vägar, på flera kolonner, så förstår
man med operationsfront den linje, som i ett visst
ögonblick sammanbinder täterna af alla de kolonner,
som gå i främsta linjen. - De i en högre stab
utgifna order, som ordna en armés e. d. operationer,
kallas operationsorder, och den tabellariska
öfversikt af en armés rörelser under en viss tid,
som uppgöres i en stab, får vanligen benämningen
operationsöfversikt. - Inom sjökrigsväsendet har ordet
operation, tillämpadt på flottan, samma betydelse som
för armén inom landkrigsväsendet. I öfrigt förekomma
äfven där ofvannämnda sammanställningar med i stort
sedt enahanda betydelse. Anmärkas bör emellertid,
att operationsskådeplatsen till sjöss i allmänhet är
betydligt mera vidsträckt; och att en flotta alltid
har behof af särskilda, s. k. primära operationsbaser,
som utgöras af åtminstone mot sjösidan väl
befästa örlogsstationer med varf och förråd
m. m., samt merendels äfven af särskilda sekundära
l. tillfälliga s. k. hjälpbaser, å hvilka
förråd samlas och reparationsmöjligheter beredas
och hvilka nödtorftigt skyddas genom befästningar
l. stängsellinjer. Hvarje sjöfästning l. kustposition,
vare sig den skyddar en örlogsstation eller icke,
har i regel till hufvuduppgift att utgöra maritim
operationsbas. Flottans förnämsta operationsföremål
utgöres i allmänhet af fiendens örlogsflotta, eljest
af hans militära transportfartyg, hans sjöfästningar
eller sjöförbindelser. Operationslinjerna äro
i sjökrig icke af alldeles samma betydelse som
i landkrig, ofantligt mycket mindre beroende
af terrängförhållanden och i fredstid gjorda
anläggningar, som de vanligen äro. Om operationsfront
kan man knappast tala annat än under krigsrörelser
på ofritt farvatten. Jfr Farvatten.
1. (J. Å.)
2. (I. F.)
3. C. O. N. / H. W–l.
Operationsfästning. Se Fästning, sp. 311.
Operationskalkyl, mat., kallas den kalkyl, där
operationstecknen (se Matematiska tecken) behandlas
som storheter, hvilka, med den inskränkning, som
hvarje tecken speciellt fordrar, följa de allmänna
räknelagarna. Genom att på detta sätt handtera
tecknen kan man stundom på ett enkelt sätt lösa
till utseendet ganska invecklade frågor. De tecken,
som med största framgång inom operationskalkylen
behandlats, äro derivationstecknen, och kalkylen
har därför användts i synnerhet vid integration af
differentialekvationer. Emellertid visar det sig
ofta ytterst svårt att framställa resultaten under
sådan form, att de kunna omedelbart användas. Därför
har operationskalkylen, som vid midten af 1800-talet
flitigt behandlades af flera engelska matematiker,
ej under den sista tiden gjort
några väsentliga framsteg, utan tvärt om börjat komma
ur bruk.
Operativ. Se Operera.
Operatör. Se Operera.
Opere pie [å’p-], it., fromma stiftelser. Se Italien, sp. 1038.
Operera (lat. operari), sysselsätta sig med, verka,
gå till väga, förrätta en operation (se d. o.). -
Operativ, verksam; som har afseende på kirurgiska
operationer (t. ex. operativ läkekonst, kirurgi;
operativt ingrepp, verkställande af en operation). -
Operatör, en, som utför kirurgiska operationer.
Operett (fr. opérette, eg. liten opera), en af art
af den komiska operan l. sångspelet, utbildad sedan
midten af 1800-talet och kännetecknad af genomgående
lätt och muntert kynne så i text som i musik,
försedd med kupletter, smärre ensemblenummer och
körer, balett samt ofta delvis talad dialog. Sitt
estetiska och mänskliga berättigande har operetten som
uttryck för graciös och kvick godlynthet, lössläppt
skämtlust, glädtigt och fantasirikt förflyktigande
af lifvets tunga allvar. Af denna beskaffenhet äro
t. ex. Offenbachs tidigare operetter samt
Planquettes, Audrans och i viss mån Lecocqs.
Emellertid hade Hervé och Offenbach börjat
odla den lättfärdiga och parodiska operettart, hvars
mest rafflande utöfvare Offenbach blef. Föredömet
har inverkat på följande operettkompositörer (och
deras librettister), äfven på den österrikiska
tonsättargruppen Suppé, J. Strauss d. y. och
Millöcker, hvilkas operetter dock äro mindre
frivola än Offenbachs, snarare burna af wienarnas
älskvärda lättsinne och lefnadsglädje. Musikaliskt
finast var Strauss, men hans inströdda valser
ha gett uppslag till den i senare österrikiska
och tyska operetter grasserande öfversvämningen
af dansmelodier, som står i samband med dessa
alsters varieté-artade upptågsmakeri och dramatiska
meningslöshet. Hvad det musikaliska arbetet beträffar,
har Lehár visat sig framgångsrikast bland de
yngre. Harmlösa och behagliga, men utan dramatisk
kärna äro engelsmännen Sullivans och S. Jones
operetter. I Sverige ha bl. a. Foroni, A. Söderman och
v. Heland försökt sig på operetter.
E. F–t.
Operett-teatern (f. d. Östermalmsteatern). Se
Stockholms teatrar.
Operiodisk variation, meteor., kallas, i motsats
till periodisk variation, hvarje förändring i
temperaturen, lufttrycket eller annat meteorologiskt
element, när densamma icke är bunden vid någon bestämd
tidslängd (dygnet eller året). Tager man medeltalen af
t. ex. temperaturen för dygnets särskilda timmar under
en hel månad, så bilda dessa medeltal en serie af 24
värden, hvilka tillsammans representera temperaturens
periodiska dagliga variation för ifrågavarande
månad. Bland dessa medeltal är i allmänhet det störst,
som svarar mot observationerna kl. 2 e. m., och det
lägst, som är medeltalet för den timme på dygnet,
hvilken faller närmast tiden för solens uppgång
under sagda månad. Skillnaden mellan dessa två
medeltal utgör den periodiska dagliga variationens
storlek. Undersöker man åter en särskild dag under
månaden, visar det sig, att den högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
