Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oneglia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
725
Ongkor-Onomastikon
726
svänger rundt. One-step har i våra
danssalar väsentligen undanträngt
bostonvals och two-step (se dessa ord).
E. F-t.
Ongkor (Angkor), ruinstad i sydöstra Siam, n.
om sjön Tonle Sap (se Mekong), på ett område,
som förr tillhört Kambodja, hvars folk uppbyggde
staden under medeltiden och på hvars språk (khmer)
inskrifterna äro affattade. Den viktigaste ruinen och
den mest berömda i hela Bortre Indien är det stora
Buddhatemplet Nakor-Vat. Det är en numera af skog
omgifven imponerande byggnadskomplex, bestående
af en terrassbyggnad af sandsten, omgifven af
rader af pelare och på toppen bärande ett tempel
åt Buddha. Om anläggningens storlek ger antalet
pelare en föreställning; europeiska resande ha
räknat öfver 1,530. Pelarna ha fyrkantiga skaft och
äro monoliter. Ingenstädes i byggnaden har murbruk
användts; blocken äro fogade vid hvarandra med sådan
omsorg, att man måste se noga för att urskilja,
hvar de mötas. Väggarna täckas af reliefer, i hvilka
scener ur Ramayana och Mahabharata framställas. För
att förklara, hvarför dessa hinduiska motiv kommit
in i en tempelbyggnad åt Buddha, har man antagit att
byggmästarna hämtats från Java, där en sådan blandning
af hinduism och buddism är vanlig. Utom skulpturer
med indiska motiv finnas många andra bilder, som ha
intresse som skildrande det gamla kambodjafolkets
lif. – Ur den omfångsrika litteraturen om Nakor-Vat må
nämnas Delaporte, "Voyages au Cambodge: l’architecture
khmer" (1880), Fournereau och Porcher, "Les ruines
d’Angkor" (1890) och "Les ruines khmères" (1891),
Aymonier, "L’épigraphie Cambodgienne" (1885),
Lunet de Lajonquière, "Inventaire descriptif
des monuments du Cambodge" (i "Publications de
l’École française d’Extrême-Orient" 1903 och 1907).
J. F. N.
Onias, flera judiska öfverstepräster under tiden
efter Alexander den store. 1. 0., d. omkr. 300 f. Kr.,
son af Jaddus, som var samtidig med Alexander, stod
(enligt l Makk. 12: 7, 8) i skriftlig förbindelse med
den spartanske konungen Areus. - 2. 0., förmodligen
den föregåendes sonson och fader till Simon den
rättfärdige (Syr. 50: 1), d. omkr. 227. - 3. 0.,
den föregåendes sonson, var samtidig med Antiochos
Epifanes och motståndare till det af denne gynnade
grekvänliga partiet, hvarför han måste afträda
sitt ämbete till sin broder lason 175. Några få
år därefter (171) skall han på anstiftan af dennes
efterföljare Menelaos ha mördats i Dafne, en förstad
till Antiokia (2 Makk. 3-4; Dan. 9:26; 11:12). -
4. 0., den föregåendes son, skall (omkr. 160) enligt
Jose-fos ha uppfört det bekanta judiska templet i
Leontopolis i Nedre Egypten. Nyare forskare vilja
emellertid göra troligt, att 0. III icke, såsom 2
Makk. berättar, blef mördad, utan i stället flydde
till Egypten, och att det var denne, som uppförde
templet i Leontopolis. l-4. E. S-e.
Oni’scidse, Oni;scus, zool. Se Gråsugga.
Onitsha [Sum^ja], stad i brittiska Syd-Nigeria, 3
km. från Niger. Omkr. 17,000 inv. Stor marknad för
palmolja, kolanötter, kautschuk. Botanisk station
samt trädskola för kautschukträd. J. F. N.
Onkel [å^kel; fr. onde, provens, avoncle, af
lat. avu’nculus, morbroder], farbroder, morbroder.
Onkel Adam, pseudonym för författaren
K. A. Wetterbergh.
Onkelos. Se T ar gum.
Onkel Sam. Se Uncle Sam.
Onkel Thure, pseudonym. Se M o q v i s t, K. J.
Onkel Töms stuga. Se Stowe, H.
Onkologi (af grek. ofnkos, svulst, och lo’gos, lära),
med., läran om svulsterna.
Onkotomi (af grek. ofnkos, bulnad, och törne,
snitt), Mr., det numera sällan begagnade namnet på
den åtgärd, som består uti att öppna en bulnad (en
abscess). Ytliga bulnader öppna sig vanligen själfva;
men det är alldeles visst, att ett "öfverlå-tande åt
naturen" att skaffa hål på en abscess kan medföra
de bedröfligaste följder, i synnerhet vid mera
djupliggande bulnader. Under den for-antiseptiska
tiden kunde visserligen fara uppstå genom en bulnads
öppnande på artificiell väg - en fara, som f. ö. ej
var mindre, om naturen själf omsider åvägabragte
öppnandet -, men numera kan man med fullt skäl
påstå, att konsten i hvarje fall gör detta bättre än
naturen, och i otaliga fall är konstens inskridande
en absolut nödvändighet. Operationen är f. ö. visst
icke alltid lätt, och det fordras ej sällan stor
insikt att igenkänna och råda bot för bulnader,
som äro aflägsna från kroppens yta eller uppstå i
kroppens inre organ, lefvern, lungorna, mjälten o. d.
(J. A.)
Ono’brychis Gsertn., bot., växtsläkte af
fam. Leguminosce, underfam. Papilionatce, med
omkr. 100 örter och buskar i Europas, Nord-Afrikas och
i synnerhet Yäst-Asiens tempererade länder. Bladen
äro parbladiga med uddblad, blommorna sitta i
klasar eller ax i bladvecken, baljan är oledad,
nötlik, vanligen mer eller mindre taggig. Den mest
bekanta arten är O. sativa (Hedysarum Onolry-chis],
esparsett, inhemsk i södra och mellersta Europa,
som är en förträfflig mångårig foderväxt på kalkrik
jord; den går dock till blott i södra Sverige,
där den här och där insås i mångåriga vallar.
G- L-m. H. J. Dft.
Ono’clea, löt. Se Strutbräken.
Onolatr! (af grek. ofnos, åsna, och latrélfa, dyrkan)
kallades en kult, som hedningarna tillskrefvo judar
och kristna, nämligen tillbedian af en gud med
åsnehufvud. Se Kors, sp. 1077, och fig. 2.
Onolu, ö bland Karolinerna (se d. o.).
0’noma, prek., namn, nomen (se d. o.).
Onoma^ritos (grek. ’Ovo/nåxpiTog, lat. Onoma-crltus),
forngrekisk skald, mystiker och litteratur-kännare
från Aten i 6:e årh. f. Kr., säges på uppdrag af
Peisistratos ha deltagit i en revision af de homeriska
sångerna, men beskylles för att därvid ha gjort sig
saker till förfalskningar, likasom detta tvifvelsutan
var fallet med de af honom under Or-feus’ och Musaios’
namn utgifna dikterna. Han synes ha varit hufvudman
för den orfiska sekten (se O r f e u s) och måhända
den egentlige stiftaren af dess mystiskt teologiska
system, som han utgaf i en lärodikt i 24 sånger.
A. M. A.
OnomaYchos (grek. ’Ovojuaozog}, fokiernas anförare,
som i ett af de "heliga krigen" plundrade Delfi,
inryckte i Beotien och Tessalien samt öfver-vann
konung Filip II af Macedonien 353 f. Kr. Året
därpå var det Filip, som segrade i Tessalien, och
0. stupade.
Onomastikon (af grek. onomastikofs, som hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
