Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omskärelsefest ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Omyndig
716
viljeförklaring, nämligen af förmyndaren eller
efter uppnådd myndighet af den omyndige själf. Det
hänger blott därpå, att det behörigen delgifvits den
omyndiges medkontrahent, innan denne redan förklarat
sig vilja frångå rättshandeln eller densamma eljest
skäligen må kunna af honom anses förfallen. Uppgifvet
lär åter få anses vara att, såsom dock skett i ett
äldre svenskt rättsfall, fordra, att, där aftalet
kraft viss form, godkännandet äfven skall vara
iklädt sådan samt alltså vid ett den omyndiges
fastighetsköp säljaren måste sluta nytt skriftligt
bevittnadt kontrakt med förmyndaren och förty ha i
sin hand att hindra ett den senares godkännande. En
sak för sig är åter, att, då det gäller försäljning
eller pantsättning af fast egendom under förmyndarens
förvaltning, godkännandet är overksamt, i mån som
det ej stöder sig på domstols laga medgifvande (jfr
Ärfdab. kap. 22 § 3 och Jordab. kap. 4 § 8). Mot
förmyndare kan en den omyndiges medkontrahent
alltid åberopa tyst godkännande, såsom exempelvis
att han medvetet låtit hvad den omyndige enligt
rättshandeln förvärfvat ingå under sin förvaltning
(jfr Handelsb. kap. 18 § 3). Har ej omyndigs ogiltiga
rättshandel tagit åt sig rättskraft genom godkännande
af behörig person, kan å ömse sidor ej allenast
fullgörande bestridas, utan äfven återbäring yrkas. Så
till vida har dock omyndig härvid en förmånligare
ställning, som, äfven då från hans sida återgång
påståtts, han ej behöfver utge, hvad han bekommit,
annat än till den del, som det fortfarande finnes i
behåll eller dock bevisligen motsvaras af en alltjämt
bestående värdeökning i hans förmögenhet. Detta senare
gäller ej allenast vid försträckning, utan äfven för
fall, att den omyndige från början mottagit bestämdt
gods, men förfarit eller omsatt detsamma (se förordn,
af 7 juni 1749 § 4). Bortsedt från förbuden att till
rättegångs-fullmäktig använda person, som står under
målsmanskap, och att skicka öfvermage till domstol
vid muntliga förhör eller för skrifters ingifvande,
kan omyndig uppträda som fullmäktig, blott att han har
förstånd på det åt honom anförtrodda ärendet. För
en rättshandels del beror f. ö. dess giltighet
på hufvudmannens rättskapacitet. På detta sätt
kan alltså omyndig handla i förmyndarens ställe
i sina egna angelägenheter. Såsom eljest kan,
med undantag för särskilda fall, fullmakten äfven
vara formlös och sålunda också bestå allenast i ett
uttryckligt eller tyst samtycke, som, då det sålunda
lämnats på förhand, ej, i motsats till godkännandet,
behöfver vara delgifvet den omyndiges medkontrahent
(jfr Handelsb. kap. l § 8). Det stannar dock ej ens
härvid. Enligt rättspraxis är den senare tryggad
vid sitt förvärf, så snart öfvervägande sannolikhet
funnits för ett bemyndigande, vare sig af förmyndare
eller annan. Det viktigaste exemplet på dylikt god
tros förvärf lämnar omyndigs kontanta köp. Till ett
dess giltighet fordras nämligen allenast, att handelns
föremål och öfriga omständigheter icke tala mot ett
den omyndiges betroende med inköpet. God tro i mening
af berättigad okunnighet om omyndighetstillståndet är
åter ej till någon hjälp. Ett misstag härutinnan kan
endast grundlägga en skadeståndsrätt mot den omyndige
och detta allenast, om han framkallat det genom ett
sitt svikliga tillvägagående; och ett
sådant ligger åter icke allenast i omyndighetens
förtigande. - Det sagda har i det mesta sin
tillämplighet äfven beträffande omyndigförklarade
och bland annat särskildt det senast anförda. Att
tilläfventyrs omyndighetsförklaringen icke på
stad-gadt sätt kungjorts, kan sålunda bl. a. ej
heller åberopas för bristande kännedom om
omyndigheten. F. ö. har man att skilja, allteftersom
vanvett eller annan orsak varit det angifna skälet
för omyndighetsförklaringen. Den, som är i saknad
af förnuftets bruk, är ej mäktig att företaga giltig
rättshandel och kan, så framt ej sinnesförvirringen
varit tillfällig och själfförvållad, i skadeståndsväg
allenast förpliktas genom handling af brotts natur
och på sätt ofvan angifvits för omyndig under 15 år
(jfr Giftermålsb. kap. 4 § 7 och Straffl. kap. 6 §
6). För hvarje fall föreligger alltså antagande om ett
sådant rättsläge med afseende å den, som för vanvett
ställts under förmyndare, öfriga omyndigförklarade ha
åter i allmänhet den med femton-årsåldern förvärfvade
rättsliga handlingsförmågan, men ega utan vidare
befogenhet att åtaga sig tjänsteprestationer och
full testationshabilitet. Ej heller här känner
lagstiftningen något rättsmedel, om omyndig skulle
bortslösa sitt förvaltningsgods, d. v. s. här
arbetsförtjänst efter omyndighetsförklaringen. -
Af den omyndiges bristande rättskapacitet följa
en förmyndarens rätt och plikt att ställföreträda
honom äfven i annat än förmögenhetsangelägenheter
och rättshandel. Han besitter, såsom det heter,
målsmanskap, inbegripet måls-eganderätt i rättsliga
tvister. Ej heller här är dock utesluten en den
omyndiges befogenhet att själf tillvarataga sin rätt,
så framt han pröfvas ha förstånd därtill. Än kan
härvid en hans talerätt grunda sig på ett förmyndarens
presumerade bemyndigande, såsom i statusfrågor i
allmänhet, och än vara fullt själfständig. Sålunda
eger vid brott mot hans person såväl han själf som
förmyndaren att hvar för sig beifra det utan hinder
af en den andres förlikning, och är vid eget brott
den omyndige själf svarande, fastän förmyndaren
äfven mot hans vilja må uppträda och bevaka hans
intresse i processen. För hvarje fall är ej heller
hinder att instämma eller eljest påkalla rättsliga
åtgärder mot den omyndige själf i frågor rörande
tjänsteprestationer, som af honom åtagits, eller gäld,
som han iklädt sig i en af honom lagligen drifven
rörelse. Desslikes eger han att bevaka testamente till
sin förmån, i sådan sak utföra svarandetalan och äfven
i annan honom vidkommande tvist vid behof aflägga
parts ed. Beträffande ett sitt förvaltningsgods är
han ensam behörig att kära och svara och sålunda,
äfven då han kränkts däri genom en förbrytelse. I
betraktande komma på lika sätt myndlings rätt att
anmäla förmyndaren hos förmynderskapsdomstolen
för åtgärd i anledning af otillfredsställande
förvaltning och de fall, i hvilka eljest förmyndare
och myndling kunna i egna personer stå mot hvarandra
som vederparter, såsom vid den enas förbrytelse mot
den andres person eller ett myndlingens egendomsbrott
mot förmyndaren. Utan hinder af omyndighet är den
omyndige också den handlande personen, då det rör sig
om åtgärd till äktenskaps upprättande, fastställelse
eller upphörande, skillnad till säng och säte, barns
erkännande, förnekande eller upptagande och annat dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
