Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omnipotens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Omröstning
706
regler gälla fortfarande. Enligt dem skola bisittarna
afge motiverade, på lag och klara skäl grundade röster
i ordning från "den som ytterst sitter" (den till
tjänsteåldern yngste). För att röster skola få anses
samstämmiga, fordras icke blott öfverensstämmelse i
slutresultatet, utan ock i den grund, hvarpå detta
stödes, och den mening, om hvilken på sådant sätt
de flesta rösterna förenat sig, blir i vanliga fall
utslagsgifvande, äfven om andra, till slutresultat
eller grund afvikande meningar tillsammans fått flera
röster. Bli rösterna jämnt delade mellan två meningar
(paria vota), gäller den af dessa, som "den främste"
(den i omröstningen deltagande ordf.) biträdt, men
i brottmål den "lindrigaste". Vid röstsplittring i
brottmål mellan flera meningar än två gälla deras
röster, som "kunna närmast till hvarandra jämkas"
(här fordras sålunda ej absolut öfverensstämmelse)
och gå ut på det, som "lindrigast är". I häradsrätt
(se d. o.) är dock alltid hä-radshöfdingens mening
utslagsgifvande utom mot enhällig nämnd. I 1734 års
lag äro dessa regler gifna för dömande kollegier, men
de tillämpas äfven i förvaltande; dock kan i dessa
äfven användas den parlamentariska omröstningen,
som numer ingalunda är inskränkt till egentliga
parlamentariska församlingar. I svenska riksdagen
infördes den redan genom 1626 års riddarhusordning
(se d. o.), och den är nu i alla civiliserade länder
ordnad genom noggranna lagstadganden, som dock i
detaljerna förete allehanda afvikelser. I större
församlingar skulle det bli allt för tidsödande,
om, såsom vid den kollegiala omröstningen, rösterna
motiverades och grupperades efter motiveringen, och
därför gäller som hufvudregel för den parlamentariska
omiöstningen, att ordf. efter slutad fri diskussion
framställer förslag till beslut ("gör proposition") på
allt hvad under ärendets behandling förekommit i form
af regeringspropositioner, motioner, utskottsförslag
eller ändringsyrkanden (se Proposition, Motion 2,
Utskott och A m e n-d e m a n g) och så formulerar
propositionerna, att de kunna med blott ja eller nej
besvaras. Svaret på propositionen ges antingen genom
acklamation, d. v. s. ja- och nejrop (såsom i Englands
parlament, nordamerikanska kongressen och Sveriges
riksdagskamrar) eller därigenom, att de, som vilja ge
det ena svaret, resa sig och de andra bli sittande,
såsom i Danmarks och Norges riksförsamlingar. Det
svar, som ordf. på grund af sådana meningsyttringar
förklarar ha varit öfvervägande, blir då församlingens
beslut, så vida ej omröstning 1. votering i
inskränkt bemärkelse (rösträkning) be-gäres. Denna
kan antingen vara öppen, d. v. s. ske så, att det blir
uppenbart, huru enhvar röstat, eller sluten, då genom
omröstningssättet hemlighålles, af hvem hvarje röst
afgetts. En form för den öppna omröstningen är hvad i
England och Nord-Amerika kallas division ("delning")
och som består däri, att de olika meningsgrupperna gå
åt olika håll för att räknas (i engelska underhuset
efter 1836 till olika rum). En annan är, att hvarje
medlem uppropas och offentligt afeer sitt votum. Den
slutna omröstningen åter sker genom aflämnande
af oundertecknade sedlar, så hoplagda, att vid
aflämnandet innehållet ej kan ses. För den svenska
riksdagen föreskrefs detta omröstningssätt i 1626
års riddarhusordning och
Tryckt den 13/2 14
1723 års R. 0. och har från dem öfvergått till
alla senare stånds- och riksdagsordningar. Den
nuv. R. 0. gör (§ 6U) det slutna omröstningssättet
obligatoriskt för kamrarna, men medger (§ 48)
möjlighet åt riksdagsutskotten att använda det öppna;
dock anses sådant tillåtet, endast om alla ledamöterna
samtycka därtill. (Fordran på öppen omröstning har
i svenska riksdagen framställts många gånger och
blef 1914 föremål för en k. proposition.) Äfven
för kyrkomötet och landstingen i Sverige är sluten
omröstning lag-stadgad, men för primärkommunernas
församlingar (kommunalstämma, stadsfullmäktige
o. s. v.) öppen. I främmande riksförsamlingar
plägar öppen omröstning vara regel; på sina håll
medges dock sluten, om ett visst antal begär det. Vid
omröstning om ja- eller nejproposition blir resultatet
naturligtvis antingen minst enkel majoritet (blott
mer än hälften af de afgifna rösterna) för endera
meningen eller ock lika röstetal för båda (paria
vota). I en del församlingar anses i senare fallet
frågan förfallen; i andra eger ordf. utslagsröst,
antingen såsom vid en kollegial omröstning (t. ex. i
de svenska primärkommunernas församlingar), eller så,
att han, som annars ej deltar i omröstningen, i detta
fall gör det (t. ex. i engelska underhuset). För
Sveriges riksdag, kyrkomöte och landsting har
lösningen åvägabragts på sådant sätt, att ordf. i
frågor, som afgöras genom enkel majoritet, före
räkningen af de aflämnade sedlarna förseglar en af
dessa, som sedan i händelse af paria vota brytes och
fäller utslaget, men i annat fall oöppnad förstöres
(den förseglade sedeln). Äro flera förslag till en
frågas lösning framställda, innebär ett yrkande
på votering, att omröstning skall ega rum mellan
hvad ordf. efter propositionens framställande
uppfattat som församlingens svar och de öfriga
förslagen. Därvid kan det bli nödvän-disrt
att genom en eller flera omröstningar först
utröna, hvilket af dessa församlingen önskar vid
voteringen få ställdt mot ordförandens bestridda
uppfattning, s. k. kontraproposition ("omröstning om
kontraproposition"). - I primärförsamlingar, såsom
kommunalstämmor, bolagsstämmor och tyska förbundsrådet
(som kan anses som en primärförsamling af de tyska
regeringarna) kan det förekomma, att de röstande ha
olika röstetal (pluralvota; jfr Kommunal r ö s t s
k a l a), men i alla representativa församlingar
(t. ex. riksdagar, landsting, kommunala nämnder,
utskott, bolagsstyrelser) har hvarje medlem blott
en röst. Dock hade inom svenska riddarhuset enlist
1626 års riddarhusordning rösterna det oaktadt olika
värde, i det de fåtaligare två högre klasserna
kunde öfverrösta den talrikare tredje klassen. I
allmänhet är enkel majoritet tillräcklig för en frågas
afgörande, men stundom fordras s. k. kvalificerad,
d. v. s. en sådan, som utgör en större de! än V2
-f l, 2/s, 8/4 o. s. v., af rösterna; t. ex. vid
grundlagsändringar i åtskilliga länder, i den
nordamerikanska senaten vid godkännande af förbund
och för att den nordamerikanska kongressens båda
hus skola kunna omintetgöra presidentens veto. I
svenska riksdagens kamrar är sådan majoritet (5/e:s)
föreskrifven som villkor endast för att en riksdagsman
må åtalas eller fängslas för sina gärningar eller
yttranden i denna egenskap
20 b. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
