Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 673-674 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olympiska spelen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt fortgingo i närmare tjugu år och hade sålunda en
lifslängd af inalles omkr. 60 år. De höllos hvarje
torsdag och fredag i pingstveckan och omfattade,
utom hästtäflingar och hetsjakt på hare, brottning,
löpning, släggkastning, exercis med pikar, ett
slags handbollspel samt ett slags spel med grofva
käppar. Dessutom förekommo folkdanser. I slutet på
1850-talet gaf en rik grek, Zappa, uppslaget till de
moderna olympiska spelen. 1859 höllos nämligen i Aten
spel, som voro ämnade att utgöra en fortsättning af
de antika. Täflingarna upprepades med oregelbundna
mellanrum 1870, 1875 o. s. v., men rönte aldrig någon
anslutning af andra täflande än greker.

Fig. 10. P. de Coubertin.

På inbjudning af fransmannen baron Pierre de
Coubertin samlades 1894 i Paris ombud från de
flesta civiliserade länder till en kongress för
att diskutera möjligheterna för återupptagande af
olympiska spelen som internationella. Från alla håll
visades mycket stort intresse för saken, och 16 juni
s. å. bildades internationella olympiska kommittén (se
Olympiska kommittéer), hvars uppgift är att öfvervaka
anordnandet af spelen. De första moderna olympiska
spelen höllos 1896 i Aten; sedermera ha sådana hållits
1900 i Paris, 1904 i S:t Louis, 1908 i London och 1912
i Stockholm. I Grekland uppstod emellertid en önskan
att permanent förlägga dem till Grekland, och som ett
uttryck härför anordnade en särskild grekisk olympisk
kommitté 1906 i Aten olympiska spel, hvilka voro
ämnade att återkomma hvart fjärde år, alltså mellan
de officiella internationella spelen. Internationella
kommittén håller emellertid fortfarande fast vid,
att de skola anordnas med fyra års mellanrum på
olika platser inom den civiliserade världen. Både
i fråga om anslutning från idrottsmännens sida och
i fråga om uppnådda idrottsliga resultat bära de
hittills hållna spelen vittnesbörd om oerhördt snabb
utveckling inom den internationella idrottsrörelsen. –
För 1896 års spel i Aten gjordes ganska kraftig
propaganda. Anslutningen blef äfven, i synnerhet efter
dåtida förhållanden, synnerligen stor, och spelen voro
utan tvifvel den största idrottsfest, som dittills
hållits i vår tid. Särskildt Förenta staterna hade
sändt en synnerligen representativ trupp, som vann en
glänsande seger i täflingarna, men äfven från England
hade skickliga idrottsmän infunnit sig. Fransmännen
voro segerrika i cykelåkning och fäktning. Tyskarna
vunno lätt täflingen i gymnastik. Ungern vann
genom sina simmare vackra segrar, och äfven från
andra länder finnas namn på pristagarlistorna. En
schweizare, en österrikare och en dansk vann hvar sin
skyttetäfling. En svensk vann pris i höjdhoppning
och en dansk i tyngdlyftning, och grekerna själfva
hemförde en lysande seger i marathonlöpning. – Till
täflingarna i Paris 1900 blef anslutningen ej så stor,
dels emedan fransmännen icke visade fullt det intresse
för spelen, som man kunnat vänta, dels emedan man ej
gjorde tillräcklig propaganda för dem. En förstklassig
amerikansk idrottsmannatrupp hade emellertid infunnit sig och vann så
godt som alla täflingarna. – Icke heller spelen i S:t
Louis 1904 kommo i fråga om anslutning upp till samma
omfattning som de första. De fleste deltagarna voro
amerikaner. Inalles lära ha hållits 390 täflingar,
af hvilka blott 14 vunnos af ickeamerikaner. –
Vid spelen i Paris och S:t Louis hade man begått
det felet att sprida täflingarna öfver en hel
sommar. I Aten 1906 (dessa spel dock ej ingående i
den ordinarie af internationella olympiska kommittén
anordnade serien) gaf man dem i stället en mycket
stark koncentration. Till tiden voro täflingarna
begränsade till två veckor, och man hade försökt
ordna det, så vidt möjligt, så, att en intresserad
skulle kunna vara med om allting. 1906 års spel
buro en festlig prägel, dittills jämförlig endast
med 1896 års. Mer än 100,000 gäster hade infunnit
sig, hvaraf omkr. 40,000 från utlandet. Stadion, som
rymmer 50,000 personer, var fylldt till sista plats,
och utanför portarna stodo skaror, som ej kunde
komma in, tätt packade i tiotusental. Atenspelen
beteckna för den internationella idrottsrörelsen
början till det genombrott, för hvilket 1908 och
1912 års spel gåfvo ett fullödigt uttryck. I de rena
allmänna idrottstäflingarna blef ordningen mellan
de deltagande nationerna beträffande antalet vunna
pris i Aten denna: Amerika 21, Sverige 11, England
9, Grekland 4, Ungern 4, Australien 2, Canada 2,
Tyskland 2, Belgien 1, Finland 1, Frankrike 1 vunna
pris. På grund af politiska svårigheter förnyades
dessa grekiska spel hvarken 1910 eller 1914. –
Spelen i London 1908 omfattade 109 täflingar,
uppdelade i två hufvudklasser, "sommarsport" och
"vintersport". I fråga om antalet deltagare visade
de en oerhörd stegring. Inalles deltogo 2,666
idrottsmän, hvaraf 2,184 i "sommaridrotterna"
och 482 i "vinteridrotterna". 22 nationer voro
representerade. De tio bästa nationerna blefvo
Brittiska konungariket, 131 1/6 pris, Förenta staterna,
44 1/3, Sverige, 23 1/3, Frankrike, 16 1/3, Canada, 12 1/3,
Tyskland, 9 1/2, Norge, 8, Ungern, 7 1/3, Belgien,
6, och Italien, 4. – Femte olympiaden firades i
Stockholm 1912, och dess täflingar rönte en ofantlig
anslutning. Täflingsprotokollen visa, att inalles
3,282 personer, representerande 27 olika nationer,
startade i de olika täflingarna. Sverige gästades
dessutom vid spelen af 487 officiella representanter,
utländska funktionärer och jurymedlemmar samt 160
utländska tidningsmän. Inom svenska idrottskretsar
hade den uppfattningen varit förhärskande, att man
åt olympiska spelen borde ge en mera antik enkelhet,
än som var fallet vid de senast firade, och att
åtskilligt borde aflägsnas, som förut mer eller
mindre intimt förbundits med spelen och som i viss
mån förryckt deras karaktär. Icke dess mindre blef
genom starka kraf från utlandet antalet af de på
programmet upptagna täflingarna 103. Täflingarnas
omfattning belyses af det förhållande, att inalles
3,516 olika utslagnings- och sluttäflingar måste
utkämpas. De 10 bästa nationerna blefvo Sverige, 136
poäng, Förenta staterna, 124, Storbritannien, 76,
Finland, 52, Tyskland, 47, Frankrike, 32, Danmark,
19, Norge, 17, Syd-Afrika, 16, och Ungern, 16. (Jfr
f. ö. fig. 20, som grafiskt framställer nationernas
sammanlagda poäng vid spelen 1906, 1908 o. 1912).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>