Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 617-618 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Dictionnaire de l’Académie française" (3:e uppl. 1740).
Honom i främsta rummet tillkommer hedern af de viktiga
ändringar och förbättringar i fråga om rättstafning m. m.,
som utmärka denna upplaga (5,000 ändringar på 18,000 ord).
Hans
Remarques sur la langue française (1767)
innehåller bl. a. första stommen till en fransk verslära:
Traité de la prosodie française (1729).

^{J. M–r.}*

Olivetaner (lat. Fratres eremitæ de monte
Oliveti, Congregatio Sanctæ Mariæ montis Oliveti,
eremitbröderna på berget Oliveto l. Oljeberget, den
heliga Marias munkorden på berget Oliveto) kallas en
liten benediktinorden i Italien efter moderklostret
på berget Oliveto i Toscana s. ö. om Siena. Stiftaren
var filos. professorn Bernhard (urspr. Giovanni)
Tolomei (f. 1272, d. 1348) i Siena, som efter
tillfrisknandet från en ögonsjukdom stiftade orden
1319 till den heliga Jungfruns ära. Sanktionerad af
påfven Johan XXII, flyttades den från Siena till
Oliveto, där ett kloster byggdes, hvars regler
i vissa punkter voro strängare än de ursprungliga
benediktinreglerna. Påfvarna Klemens VI och Gregorius
XI gåfvo orden förnyad sanktion. Medlemmarna
äro få; de sysselsätta sig mera med betraktelser
och bön än med yttre verksamhet. Ordensdräkten
är hvit, med ett svart axelband. Äfven en liten
nunneorden (Olivetonunnorna) slöt sig till denna
ordensstiftelse.

^{J. P.}

Olivetanus, Pierre Robert, fransk reformert teolog,
f. omkr. 1506 i Noyon, d. 1538 i Ferrara, var
den, som först gjorde Calvin (hans släkting)
bekant med reformatorernas skrifter. 1533 var
O. informator i en rik borgerlig familj i Genève
och började då verka för reformationens idéer. Af
denna orsak utvisad ur staden af magistraten, begaf
han sig till Neuchâtel, där han på de piemontesiske
valdensernas begäran och bekostnad öfversatte bibeln
på franska, därvid begagnande sig i väsentlig
grad af en kort förut af Le Fèvre d’Étaples i
Antwerpen utg. öfv. O:s urspr. för valdensernas
räkning utförda bibelöversättning (Neuchâtel, 1535)
antogs (förbättrad af Calvin) af samtliga de franske
protestanterna och blef grundvalen för alla af dem
sedermera ombesörjda nyare bibelöfversättningar.

^{J. P.}

Oliveto, Monte O. [må’nte ålivetå], höjd och kloster
strax s. v. om Florens. Klosterbyggnaderna begagnas nu
som militärsjukhus. Från en låg cypressplanterad höjd
har man en berömd utsikt öfver Florens’ underbart
sköna dal med Prato och Pistoja ända till en af
Carraras marmortoppar, Florens och Fiesole, Fortezza
di Belvedere och S. Miniato, bort till Casentinos
kala berg.

^{J. C.}

Olivetonunnor. Se Olivetaner.

Olivetter (fr. olivettes, "små oliver"),
olivformade, till slipning olämpliga koraller; äfven
aflånga glaspärlor, hvilka som handelsartikel eller
bytesmedel utföras till Afrika.

Olivfamiljen, bot. Se Oleaceæ.

Olivgrönt. Se Färg, sp. 267.

Olivier [ålivie], i Rolandssången Rolands svåger
och vapenbroder, som i Roncevauxslaget stupade vid hans sida.

Olivier [ålivie], G. A. Se Ol.

Olivier [ålivie], Ludwig Heinrich Ferdinand, en
om undervisningsväsendet i Tyskland förtjänt man,
f. 1759 i Schweiz, d. 1815 i

Wien, verkade 1781–1801 i Dessau samt därefter
i Berlin och Leipzig. Han fäste sitt namn vid en
särskild läsmetod, i hvilken den s. k. ljudmetodens
(se d. o.) grundprincip ingår. – Hans söner
Heinrich O., f. 1783 i Dessau, d. 1848 i Berlin,
och Johann Heinrich Ferdinand O., f. 1785 i Dessau,
d. 1841 i München som professor i konsthistoria,
började som landskapsmålare. Senare målade den
förre altarbilder, den senare historiska landskap
och historietaflor samt utförde litografier. Den
yngste sonen, Woldemar Friedrich O., f. 1791 i
Dessau, d. 1859, påverkades i Rom af Overbeck
och Cornelius, målade porträtt, bibliska och
mytologiska ämnen, bl. a. fresker i Königsbau i
München, samt utförde en "Volksbilderbibel" med
50 framställningar ur N. T. (Gotha 1838 och 1882).

(^{G–g N.})

Olivier [ålivie], Juste Daniel, schweizisk författare,
f. 1807, d. 1876, var lärare vid akademien i Lausanne,
då han till följd af politiska oroligheter måste gå
i landsflykt, 1842. Han öppnade då en skola i Paris,
men återvände 1871 till hemlandet. O. är en i det
franska Schweiz mycket uppburen författare. Till
hans bästa arbeten höra dikterna
Poèmes suisses (1830),
Les chansons lointaines (1847; flera uppl.),
novellerna
M. Argant et ses compagnons d’aventures (1850),
Le batelier de Clarens (1861) och
Le pré aux noisettes (1863) samt skildringen
Le canton de Vaud (2 bd, 1837–41).

Olivier le Dain [ålivie lə dä~’]. Se Le Daim.

Olivin, miner., isomorfa blandningar af Mg₂ Si O₄
och Fe₂ Si O₄ med ringa mängder af Mn O, Ni O,
Ti O₂, Fl etc. Med varm salt- eller svafvelsyra
sönderdelas olivinen under gelatinering. Vanligtvis
öfvergår olivinen i grön, trådig serpentin under
samtidig bildning af järnoxider. Ombildningen

fortgår från mineralets rand eller från
detsamma nätlikt genomsättande sprickor (se
fig.). Olivinen kristalliserar i korta prismor
efter det rombiska systemet. I stuff vanligtvis
flaskgrön, blir den i slipprof nästan färglös
med stark ljus- och dubbelbrytning. Hårdhet 6 1/2–7;
eg. v. 3,27–3,45. Mineralet har stor utbredning
i basalter, melafyrer, gabbroarter, hyperiter
(Tabergsmalmen i Småland), diabaser, peridotiter
o. s. v., således i basiska och ultrabasiska
eruptivbergarter. Vidare synes det antagligt, att
vissa i glimmerskiffrar och andra kristalliniska
skiffrar inlagrade olivinskiffrar icke äro af eruptivt
ursprung. I de flesta förekomster uppträder olivinen
såsom en bland de äldsta utskiljningarna ur den
eruptiva magman, i det den bildar väl begränsade
kristaller med instjälpningar af lava, som tydligtvis
smält sig in i den på ett tidigt stelningsstadium
konsoliderade olivinen. – Bland olivinens varieteter
må nämnas stora genomlysande kristaller, hvilka
användas som ädelsten, krysolit, omvandlad,
villarsit l. ferrit, starkt järnhaltig och därför
brun, hyalosiderit, rent ferrosilikat (Fe₂ Si O₄),
fayalit, rent magnesiumsilikat (Mg₂ Si O₄),
forsterit, och rent manganosilikat (Mn₂ Si O₄),
tefroit.

^{A. Hng.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>