Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oldfieldia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Oleum et operam perdidi-Olibanum
608
parat, som utgöras af fet olja eller i hvilka
sådan ingår som en väsentlig beståndsdel,
t. ex. 01. amytgdalce, mandelolja (se d. o.);
01. cacao, k a k a o f e 11 (se Kakao);
01. camphorä-tum, kamferolja (se K a m f e r);
01. chceno-ccti 1. 01. physeteris, n ä b b h v a l o
l j a (se d. o.); 01. cinefreum, g r å o l j a (med
fet olja utspädd gråsalfva, se d. o.); 01. crotönis,
c r o t o n-olja (se d. o.); 01. gynocafrdice, c h
a u l m o-ografett (se Gynocardia); 01. hyoscy’ami
infiisum, bolmörtolja (se H y o s c y a m u s),
01. injernäle (se I a t r o p h a); 01. jefcoris
aseflli, fisklefverolja, torsklefver-tran (se
Fisklefverolja); 01. jefcoris ase’lli jerrätum,
järntran (se Fisklefverolja, sp. 442); 01. läufri,
l a g e r o l j a (se L a u r u s); 01. lim, linolja
(se Lin); ÖL myrifstic(E, muskot öl j a (se Muskot);
01. otivce, olivolja (se d. o.); 01. phosphorätum,
fosforolja (se Fosforförgiftning, sp. 958); 01. Rapa,
r of öl j a (se d. o.); 01. Ri’cini, ricinolja (se
d. o. och latropha), ÖL Sefsami, s e s a m o l j a
o. s. v. I utländska far-makopéer och litteratur
nämnas äfven alla flyktiga oljor Olea cetherrea,
t. ex. ÖL ariisi cethe’reum, öl. junifperi cethefreum)
medan svenska farmakopén benämner sådana preparat
&theroflea, t. ex. &thero’leum anm, ^Ethero’leum
junifperi (se vidare M t h e r o le u m). Till de
flyktiga oljorna höra äfven t. ex. ÖL Andropögonis
1. 01. gräminis ifndici (se G r ä s o l j a), ÖL Cinas
(se Cineol och Maskörtolja), ÖL Jasmini (se Jasmin)
och ÖL Nefroli (se Neroliolja). Slutligen må nämnas
vissa utländska tjäror och genom torrdestillation
uppkomna vidbrända preparat, Olea empyreumätica,
t. ex. ÖL Fägi empyr., 01. Lithafntracis, medan vår
farmakopé kallar dem Pyrolea, t. ex. Pyroleum Fägi)
Pyrol. Litha’ntra-cis, Pyrol. Oxycedri 1. ÖL Cadinum
(se K a d i-
0 l j a) etc. (se P y r o l e u m).
C. G. S.
Oleum et 0’peram peYdidi, lat., "min olja (i
studerlampan) och min möda har jag förspillt",
d. v. s. jag har ansträngt mig förgäfves, ett
ord-stäf, som förekommer bl. a. hos Cicero och
Juve-nalis. Det återfinnes tidigare hos Plautus
("Poe-nulus" I, 2: 119), hvilken emellertid lägger
det i munnen på en flicka, som låtit smörja sig med
olja och pryda sig, utan att vinna sitt mål.
Olevano, 0. rom a no [ålévanå råmänå], stad
1 italienska prov. Roma, i sabinska bergen, 45
km. ö. om Rom. 1,764 inv. (1901). Genom sin
rena luft är staden, trots sina trånga, smutsiga
gator, en sommarvistelseort, omtyckt ej minst
af konstnärer. Utsikten är härlig: åt n.
blickar man öfver Sabinerlandet, Yolskiska
slätten och Albano samt i fjärran Velletri;
åt s. går Saccos dal, så långt man kai se.
J. F. N-
Oleviänus, K a s p a r, tysk reformert teolog,
f. 1536, d. 1587, studerade teologi i Geneve
och Ztirich och började 1559 som lärare i sin
födelsestad Trier verka för en reformation i
kalvinistisk riktning, men ärkebiskopen där gjorde
med vapenmakt slut på hans arbete. Han flyttade då,
1560, på inbjudning af kurfursten Fredrik III till
Heidelberg, där han blef universitetsprofessor och
predikant vid Helgeandskyrkan samt jämte Z. Ursinus
utgaf den s. k. Heidelbergkatekesen (se
d. o.). Genom predikningar, skrifter, religionssamtal
ifrade han för Genéves kyrkotukt och kal-vinsk
åskådning. Sedan han 1576 förvisats ur Pfalz
af den nye kurfursten, den lutherskt sinnade
Ludvig VI, verkade han för införande af reformert
kyrkoförfattning*i Nassau m. fl. områden. Han blef
slutligen förste pastor i Herborn. Hans mest betydande
systematiska arbete är De substantia joe-deris
gratuiti inter Deum et electos (1585). Se F. W. Cuno,
"Gäspar Oleviänus" (1881). (Hj. H-t.)
Oleyllecitin, kem. Se Lecitin.
Olfactörius (af lat. olfa’ctus, luktsinnet), till
luktsinnet hörande. N e’r v i o l f a c t ö r i i,
anat., luktnerver (se d. o. och Hjärnnerver).
Olfaktométer (af lat. olja’ctus, luktsinnet, och
grek. me’tron, mått). Se Lukt, sp. 1341.
Olga, astron., en af småplaneterna.
Olga, den heliga (ry. Oljga-, nord. Helga, såsom hon
ock kallas hos Konstantin Porfyrogenne-tos), rysk
furstinna, skall ha härstammat från trakten af Pskov,
där den tredje härskaren af rurikska dynastien, Igor,
lärt känna henne på en jakt. Han äktade henne 903,
och efter hans död (945) förde hon till 955 med kraft
regeringen i Kiev för sin son Svjatoslav. Hennes
hämndetåg mot drevljanerna (se d. o.), som slagit
ihjäl Igor, hör till den äldsta krönikans bekantaste
episoder. Traditionen om hennes stora klokhet
och förslagenhet hör nära samman därmed. 957 lät
hon döpa sig i Konstantinopel, hvarvid hon erhöll
namnet Helena, och afled 969. 0., som blifvit kallad
"en äkta normandisk drottning och konungamoder",
kanoniserades omsider ; hennes åminnelsedag är 11
juli (24 juli enligt den västerländska, nya stilen).
(H. A-t.)
Olga Konstantinovna, drottning, sedan 1913
änkedrottning af Grekland. Se Georg, hellenernas
konung (sp. 991).
Olgaorden, wiirttembergsk orden. Se Ordnar.
Olgerd, storfurste af Litauen, f. 1300, d. 1377. Se
Litauen.
Olger danskes krönike. Se Holger danske.
Olgopol [åljgåpäl], kretsstad i ryska
guv. Podolien, vid Savranka. 9,096
inv. (1900). Jordbruk och spannmålshandel.
J. F. N.
Olgun, turkiska namnet på Dulcigno (se d. o.).
Olhäo [oljo’ö], stad i portugisiska distriktet
Faro (Algarve), vid Atlantiska hafvet, 7
km. ö. om Faro. 9,993 inv. (1900). Vinodling.
J. F. N.
Oli’aros, fordom namn på Antiparos (se d. o.).
Olibano, Mö n te [må^te ålibanå], ett enstaka
trakytberg (167 m.) v. om Neapel, på vägen mellan
Bagnoli och Pozzuoli, med vidsträckta stenbrott,
i hvilka fångar arbeta.
Oli’banum (mlat. o’leum libani, eg. Libanonharts,
sedermera rökelse i allmänhet), V i r a k,
/arm., benämnes ett gummiharts, som erhålles
från Somali-landet i Afrika och från den midt emot
belägna sydkusten af Arabien ur stammen af Boswellia
Carterii och säkerligen flera andra arter af nämnda
släkte. Ur de sårade stammarna utrinner en mjölk-hvit,
tjockflytande balsam, som bildar i luften stelnande,
rundade, stundom päronformiga droppar af ungefär en
hasselnöts storlek. Den bästa varan har hvitaktig
färg, men vanligen företer drogen blekt brungul färg,
med svag skiftning åt rödaktigt. Vid uppvärmning
utvecklas en angenäm, balsamisk lukt. Smaken är
aromatisk, balsamisk, efteråt något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
