Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt samlingar af brons- och gipsafgjutningar,
statsbiblioteket (omkr. 132,000 bd), det
naturhistoriska museet med arkeologiska och
naturalhistoriska samlingar, den nya teatern,
rådhuset samt de båda kyrkorna: den lutherska S:t
Lambertikyrkan (urspr. från 1200-talet, ombyggd)
och den vackra katolska kyrkan. Gymnasium,
lärarseminarium, oberrealskola och högre
flickskolor. Jämte ett spinneri, järngjuteri och
glashyttor finnas fabriker för tillverkning af tobak,
tvål, läder, maskiner m. m. Liflig handel drifves
med spannmål och andra landtmannaprodukter, och O:s
hästmarknader äro de största i hela Nord-Tyskland. –
O. blef befäst 1155 och erhöll stadsrättigheter
1345. (J. F. N.)
Oldenburg, Antoinette Augusta, gref-vinna af. Se Gy
l den l ö ve, sp. 735.
Oldenburg, svensk släkt, uppges härstamma från
Frankfurt a. M. och inkom omkr. 1740 till Sverige
med Frans Ernst 0., f. omkr. 1710, d. 1762,
gulddragare i Stockholm och bruksegare. Fyra söner
till honom bildade särskilda släktgrenar, af hvilka
i Sverige fortlefver endast en. Den ofvannämnde
F. E. 0:s sonsons sonJohanFrans Henrik 0.,
f. 1830 i Lidköping, d. 27 okt. 1896 i Stockholm,
kontorschef vid Gustafsbergs porslinsfabrik, var
en framstående numismatiker och bildade en mycket
värdefull myntsamling, som såldes på auktion i
Stockholm 1897 och 1898. Hans kusins son Erik 0.,
f. 1867, är sedan 1893 verkställande direktör i
A.-b. Centraltryckeriet i Stockholm, och dennes broder
John 0., f. 1875, likaledes boktryckare, anställd hos
A.-b. P. A. Norstedt & söner i Stockholm, har gjort
sig känd som uppfinnare af oleokromferfarandet.
Oldenburgska hornet, ett af en westfalisk guldsmed
för konung Kristian I af Danmark förfärdiga dt stort
dryckeshorn af förgylldt silfver, som nu förvaras
på Eosenborgs slott i Köpenhamn. Hornet är rikt
ornamenteradt; fötterna, locket och spetsen föreställa
borgar med många människofigurer.
Oldenburgska huset, en från grefve D i d r i k den
lycklige (d. 1440) af Oldenburg härstammande ätt,
från hvilken utgrenat sig de nu regerande dynastierna
i Danmark, Norge, Ryssland, Grekland och Oldenburg och
af hvilken en gren förr regerat i Sverige. En Didriks
yngre son, Gerhard, var stamfader för den grefliga
Oldenburgska ätten, hvilken utgick 1667. Didriks
äldste son, Kristian, valdes 1448 till konung af
Danmark och blef 1450 konung i Norge samt 1457 konung
i Sverige. Äfven hans äldre son, Hans, och dennes son,
Kristian II, voro unionskonungar. Kristian I:s yngre
son, Fredrik I af Danmark-Norge, hade tre söner,
Kristian III, som blef stamfader åt alla följande
danska konungar, Hans d. ä., som dog barnlös (1580),
och Adolf, som grundlade den hertigliga gottorpska
linjen. Från Kristian IILs yngre son, Hans d. y.,
härstammade 4 sönderborgska linjer, l nordborgsk och
l gliicksborgsk linje, hvilka dock alla utslocknade
under 1700-talet (1706-79), med undantag af den
sönderborg-augustenborgska (se Augusten-b o r g)
och den sönderborg-beckska, hvilken 1825 fick namnet
Sönderborg-Gliicksborg. Från denna utgingo den danske
konungen Kristian IX och hans efterträdare, hans son
Georg, hellenernas konung, med efterträdare samt hans
sonson Karl (Håkan), konung i Norge. Den gottorpska
linjen delade sig
i en äldre, som med hertig Karl Peter Ulrik
(Peter III) 1762 besteg ryska kejsartronen och
ännu innehar densamma, och tre yngre, af hvilka
en (se Holstein-gottorpska ätten) 1751- 1818
var regerande i Sverige (1814-18 äfven i Norge),
under det att till de bägge andra sedan 1774 hört
hertigarna och storhertigarna i stamlandet Oldenburg.
E. Ebg.
Oldenburgska nötkreatursrasen, husdjurssk., benämndes
förr i Sverige från Oldenburg importerad svartbrokig
boskap. I Oldenburg finnas två slags svartbrokig
boskap, nämligen en gödtyp, Wesermarskrasen (se
d. o.), och en mjölktyp, Jeverlandsrasen (se d. o.).
H. F.
Oldendorf (Hessisch-O.), stad i preussiska
reg.-omr. Kassel (prov. Hessen-Nassau), nära Weser,
26 km. s. ö. om Minden. 1,941 inv. (1905). Vid
O. vunno svenska, hessiska och lüneburgska trupper
under hertig Georg af Braunschweig-Lüneburg 7 juli
1633 en seger öfver en kejserlig här, som anfördes
af generalerna Gronsfeld och Merode. Den sistnämnde
blef dödligt sårad. Jfr E. Schmidt, "Die belagerung
von Hameln und die schlacht bei Hessisch-O." (1880).
(J. F. N.)
Oldenhorn [å’ldenhårn], bergstopp. Se Diab-le re t s
Oldenskaret. Se O l de n.
Oldensworth [å’l-], by i preussiska
reg.-omr. Schleswig, n. om Tönning. 1,256
inv. (1905). Där undertecknade 5 (16 n. st.) maj
1713 de svenska ombuden (generalmajorerna Patkull
och Mellin, öfverstarna Strömfelt och Svanlod samt
auditör Hahn) kapitulationstraktaten (dagen därefter
ratificerad af Stenbock), hvarigenom Stenbock med sin
i Tönning inneslutna här, 10,126 man, hvaraf 3,412
sjuka, gaf sig åt de förenade ryssarna, sachsarna
och danskarna.
Oldenvatn. Se O l den.
Olderf jord. Se K v se n a n g e n, sp. 435.
Olderman, Anders och Johan. Se C r o n-s t e d t,
sp. 892.
Oldesloe [åldeslå], stad i kretsen Stormarn
af preussiska reg.-omr. Schleswig, vid Trave
och de där mötande järnvägarna från Lübeck,
Hamburg och Neumünster. 5,903 inv. (1910). Sool-
och svafvelbad. Till förmån för Lüneburg lät
Henrik Lejonet tillstoppa saltkällorna, och de
öppnades först i midten af 1700-talet. O. intogs af
svenskarna 14 dec. 1643. I slutet af 1680-talet byggde
konungen af Danmark en storartad befästning kring O.
(J. F. N. L. W:son M.)
Oldevig, Emil Johan, militär, gymnast, f. 29
sept. 1843 i Karlstad, blef underlöjtnant vid
Jönköpings regemente 1868, hvarifrån han 1886 tog
afsked med kaptens n. h. o. v. Under tiden hade
han med ifver egnat sig åt gymnastiken; han blef
gymnastikdirektör 1873, var gymnastiklärare vid
Uddevalla (1873-81) och Strängnäs’ elementarläroverk
(1881-84) samt verkade äfven som sjukgymnast på dessa
platser och (somrarna 1873 -81) vid Gustafsbergs
badort. Sedan 1883 har han utöfvat verksamhet i
Dresden vid ett af honom bildadt eget institut, ett af
de främsta i världen, där under årens lopp omkr. 7,000
patienter behandlats (sedan 1908 mottagas där endast
kvinnliga sådana). Institutet har besökts af en mängd
hospitanter, flertalet personer, som efter genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
