Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oedicnemus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Oedicnemus-Oelreich
512’
all jordegendom till bondgårdar och en ny
försvarsordning med indragning af de stående
trupperna. Han gaf därigenom stark impuls till
böndernas senare frigörelse, men ådrog sig på
samma gång godsegarnas hat. 1770 blef 0. medlem
af "general-landväsens-kommissionen" och hade
stor del i 1771 års förordning om hofveriet. Han
anlitades därjämte för organisationen af det nya
finanskollegiet samt utnämndes 1771 till deputerad
där. Åt 0. uppdrogs jämväl att bearbeta 1769 års
folkräkning i Danmark äfvensom att beräkna landets
ytinnehåll (hans afhandlingar därom utkommo först
1771-80). Efter Struensees fall 1772 aflägsnades
han emellertid som "en för Danmark skadelig man",
och hans reformer afstannade. Själf förflyttades
han 1773 till Oldenburg, som s. å. skulle af trädas
till Ryssland. Redan 1771 uppgjorde 0. plan till en
allmän änkekassa, och hans beräkningar härvidlag,
som beteckna ett väsentligt framsteg, kommo också till
användning på flera ställen i Nord-Tyskland. 1782-85
ledde han uppmätningen af Oldenburg och utkastade
planen till densammas utsträckning till hela
Tyskland. Då man 1786 i Danmark åter upptog
jordfrågorna, utgaf 0. ånyo sin skrift från 1769,
men af böjde kallelsen att återvända. E. Ebg.
Oedicnemus [ed-]. Se Tjockfotsläktet.
Oedipoda [edi’-], Oedipodinse, zool. Se Gräshoppor,
sp. 480.
Oedipus [édipus]. Se Oidipus.
(Egir. Se Ä g i r.
Oehlenschlseger [öl-]. Seöhlenschläger.
Oehringen [or-], stad i wiirttembergska
Jagst-kretsen och hufvudort i det fursten af
Hohenlohe-Oehringeu tillhöriga standesherrschaft
0., vid järnvägen mellan Heilbronn och Hall. 3,801
inv. (1910). Progymnasium. öltillverkning och
vinodling. Redan romarna hade där ett kastell, i några
pä platsen funna inskrifter kalladt Vicus Aurelii,
och en mängd romerska fornlämningar har anträffats.
(J- F. N.)
Oeil-de-boeuf [öj-d9 bö’f; af oeil, öga, och boeuf,
oxe], fr., ett rundt eller ovalt (tak-)fönster (se
Oxöga). - Hof kavaljerernas väntsal i Versailles’
slott var försedd med ett dylikt fönster och kallades
därför Oeil-de-boeuf, hvaraf uttrycket chronique de
V Oeil-de-boeuf fått betydelsen "skandalhistorier"
(särskildt från hofvet i Versailles).
Oeil de perdrix [oj d0 pärdri],
fr. (eg. "rapp-hönsöga"). 1. En blekröd champagnesort,
som var Gustaf III:s favoritvin. (Jfr Snoilskys dikt
"Efter fyrtio år".) - 2. Dräll med inväfda figurer,
som likna "rapphönsögon", d. v. s. rapphönans
fjäderfläckar (jfr sv. "gåsögonsmönster" på dräll).
Oekolampädius [ok-]. Se Oecolampadius.
Oekologi [eko-]. Se Ekologi.
Oelreich [olrejch], von, svensk adlig ätt, hvars
äldste kände stamfader är affärsmannen J o h a n
n 0. från Bremen, som lefde i slutet af 1500- och i
början af 1600-talet. Släkten inkom i Sverige med hans
son B e r n h a r d 0. (se 0. 1), och dennes sonson N
i k l a s 0. (se 0. 2) adlades 1749 med namnet von 0.
1. Bernhard 0., lärd, Lunds universitets förste
prokansler, f. 5 april 1626 i Itze-hoe, Holstein,
d. 30 mars 1686, studerade i Köpenhamn och vid
nordtyska universitet samt blef 1646 hedersmagister
i Rostock. 1647 anställdes
han som e. o. professor i grekiska vid Sorö akademi,
vistades därefter flera år utomlands samt kallades
vid återkomsten, 1651, till kyrkoherde i Åsums och
Skepparslöfs församlingar af Lunds stift. Där inlade
han stora förtjänster, i synnerhet under kriget med
Sverige, då han med egna betydande uppoffringar
fredade bönderna från inkvartering o. d. Sedan
Skåne kommit under Sveriges spira, valdes 0. till
riksdagsfullmäktig vid 1664 års riksdag och blef
förste hofpredikant hos änkedrottningen. 1665 blef
han teol. doktor i Greifs-wald och förordnades till
ständig led. af stiftsstyrelsen i Lund, där han med
mycken kraft och vaksamhet bekämpade biskop Winstrups
danska sympatier och maktlystnad. 0. var ifrigt
verksam för upprättandet af ett universitet i Lund
och utnämndes 1666 till den nystiftade karolinska
högskolans förste prokansler. I denna egenskap hade
han många svårigheter att bekämpa, dels till följd af
de stridigheter, som uppstodo mellan professorerna,
dels genom de intriger, som Winstrup i hemlighet
dref mot honom. Han njöt emellertid stort förtroende
hos kansleren, grefve G. 0. Stenbock, och äfven
inom lärarkåren. Själf tjänstgjorde han äfven som
lärare inom teol. fakulteten. Han utnämndes 1672 till
pastor primarius och superintendent öfver Bremen och
Verden. 0:s tryckta skrifter utgöras af disputationer
och likpredikningar.
2. Niklas von 0., den föregåendes sonson, ämbetsman,
politiker, f. 12 jan. 1699 i örsjö, Skåne, d. 4
dec. 1770 i Stockholm, blef student i Lund 1716,
filos, magister 1726, docent i geometri 1727, filos,
adjunkt s. å. samt universitetsbibliotekarie och
e. o. professor 1732. 1730-34 var han lärare för de
sedan bekante grefvarna Axel och Karl von Fersen. 1737
utnämndes han, med bibehållande af bibliotekariatet,
till professor i litteraturhistoria, företog 1738-44
en utländsk resa och befordrades 1739 till professor
i teoretisk filosofi. 1746 utnämndes han till censor
librorum. Som censor råkade 0. redan från början
i oupphörliga strider med andra myndigheter,
som äfven öfvade uppsikt öfver litteraturen,
särskildt Stockholms konsistorium, och med sina egna
öfverordnade i Kanslikollegium. 0. förde därvid ofta
upplysningens, det sunda förnuftets och frihetens
talan, men hans uppträdande påverkades äfven af
sårad fåfänga, grälsjuka och egennytta. I början
stod 0. till det härskande hattpartiets tjänst, och
då det gällde att i den häftiga konflikten mellan
rådet och konungen bearbeta opinionen till förmån för
rådets uppfattning, utgaf 0. 1755 Sveriges första
politiska tidskrift, "En ärlig swensk". Han torde
äfven själf varit den hufvudsaklige författaren,
ehuru äfven andra medverkat, och arken undergingo
granskning af ledande personer inom hattpartiet,
innan de trycktes. Tidningen, som utkom 1755-56,
väckte stor uppmärksamhet och vann för sin tid en
betydande spridning. Den blef till slut en fortlöpande
kommentar af regeringssättet, sökande att häfda det
fullt utvecklade ståndsväldets öfverensstämmelse
med grundlagarna och själfva förnuftet. Arbetet led
emellertid af stilistiska brister, främst en "ledsam
vidlyftighet". 0., som 1749 upphöjts i adliet stånd,
belönades efter riksdagens slut med en gåfva af 20,000
dal. smt. Icke nöjd med denna belöning, skilde sig
0. under de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
