Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odontologiska föreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt östromerske kejsaren. 0. blef slagen i tre
drabbningal (489 och 490) samt omsider innesluten i
Ravenna; han gaf sig 493 mot villkor att få behålla
lif och frihet, men dödades kort efteråt af Teoderik
själf, som gjorde Italien till hufvud-land i det
östgotiska riket (se ö s t g o t e r). H. Sgn.
Odowalsky. Se Odenwald, E.
Odqvist, Gustaf, politiker, godsegare, f. 17 maj
1847 i Bredareds församling, Älfsborgs län, har varit
landstingsman 1874-75 och sedan 1880. Sedan 1894 har
han varit led. af Andra kammaren, t. o. m. 1910 för
Vedens och Bollebygds härad, sedan för Älfsborgs
län, södra valkretsen, och har varit led. af
statsutskottet 1902–05 och 1907–11 samt 1913 och af
jordbruksutskottet 1912. O. tillhörde nationella
framstegspartiets förtroenderåd och blef vid dess
sammanslagning med landtmannapartiet 15 jan. 1912
till landtmanna- och borgarpartiet medlem äfven
af det nya partiets förtroenderåd. 1901-02 var han
statsrevisor.
J. C.
Odryser (grek. Ὀδρύσαι), det mäktigaste folket
i det forna Tracien, bodde enligt Herodotos på
båda sidorna om floden Artiskos, en biflod till
Hebros. De omtalas första gången i sammanhang
med Dareios’ härnadståg mot skyterna (513 f. Kr.),
hvarvid odryserna, tack vare sina skyddande berg,
undgingo att i likhet med de kringboende folken
kufvas af den persiska öfvermakten. Under konung
Teres och dennes son Sitalkes utvidgades det
odrysiska riket, så att det omfattade en stor del
af Tracien. Sin högsta blomstring synes det ha
nått under Sitalkes’ brorson och efterträdare
Seuthes (från 424 f. Kr.). Efter denna tid synes
riket ha sönderfallit i flera mindre stater, ehuru
måhända under en gemensam öfverkonung. Härskaren
öfver en bland dessa stater, Mesades, förjagades af
sina undersåtar, men hans son, Seuthes d. y.,
lyckades med hjälp af de under Xenofons ledning från
Asien återvändande 10,000 grekiske legosoldaterna
återvinna sitt fädernevälde. Under hans efterträdare
Kotys och dennes son, Kersobleptes, kommo
odryserna i närmare beröring dels med Grekland,
dels med Macedonien. Aten återvann det traciska
Chersonesos, hvilket tillika med de där liggande
attiska kolonierna kommit under odrysiskt välde, och
till konung Filip af Macedonien måste Kersobleptes år
340 f. Kr. afträda hela sitt rike. Odryserna intogo
dock såväl under macedonisk som till en början äfven
under romersk öfverhöghet en tämligen själfständig
ställning. Först under Claudius eller Vespasianus
införlifvades de fullständigt med det romerska riket.
A. M. A.
Odrörer (isl. Óðrørir, Óðrerir), nord. myt., i Snorres
Edda ett af de kärl, i hvilka skaldemjödet förvarades
(jfr Fjalar och Gunnlod); i Sämunds
Edda nämnes blott O. Namnet synes betyda "den sinnet
inspirerande".
Th. W.*
Odsherred, halfö på Själlands nordkust, mellan
Sejröbukten och Isefjorden; åt n. v. utsändes den
smala landtungan Odden l. Sjællands odde.
Fordom var O. förbundet med det öfriga Själland
blott genom det s. k. Draget, 2 km. bredt, men
detta förhållande har upphört, sedan Lammefjordens
torrläggning fullbordats 1892; nu leder (sedan 1899)
järnvägen från O. till Holbæk öfver det indämda
landet. O., ett härad under Holbæk amt, utgör 342
kvkm. med 21,155 inv. (1911),
hvaraf 2,100 i staden Nykjöbing. Terrängen är
öfvervägande backig; högsta punkten är Vejrhöj,
121 m. Där finnas ännu 8,3 kvkm. hedar och 16
kvkm. stenbunden mark. Utanför Odden utkämpade 22 mars
1808 danska linjeskeppet "Prins Kristian Frederik"
under K. V. Jessen en hjältemodig strid mot två
engelska linjeskepp och 3 fregatter, innan det måste
stryka flagg.
E. Ebg.
Odynerus, zool. Se Getingar.
Odyniec [ådy’njets], Edvard Antoni, polsk författare,
f. 1804, d. 1885, var 1829 Mickiewicz följaktig på
hans första utrikes resa i Tyskland och Schweiz och
uppehöll sig sedermera någon tid i Dresden. Han
utgaf 1840-59 den officiella tidningen "Kuryer
wilenski". 0. var romantiker, en lärjunge af
Mickiewicz. Han öfversatte till polska dikter
af Byron, Walter Scott, Moore och Schiller,
utgaf redan 1825 ett häfte Poezye (ballader och
legender) och försökte sig äfven på dramatiskt
författarskap. Hans dramer (Felicyta, 1849; Barbara
Radziwillowna, 1858; Jerzy Lubomirski, 1861) sakna
dock lif. Viktiga för Mickiewicz’ biografi äro
0:s resebref, Listy z podrözy (4 bd, 1875-78). Af
hans originaldikter utkom 1875 4:e uppl. (4 bd).
Lll.
Odyssélandskap. Se Landskapsmåleri, sp. 1023.
Odyssén (grek. Odysséi’a). Se Home ros och Odysseus.
Odysseus (grek. Ὀδυσσεύς, lat. Ulixes, mindre
riktigt Ulysses), berömd forngrekisk sagohjälte,
son af Laertes och Antikleia, konung öfver Ithaka
och de närmast kringliggande öarna (Kefallenia,
Zakynthos m. fl.) utanför Greklands västra kust,
är hufvudpersonen i den stora homeriska hjältedikt,
som efter honom bär namnet Odyssén (Odysseia), samt
öfver hufvud en af den grekiska fornsagans utförligast
och mest sympatiskt tecknade gestalter. Från hans
ungdomstid berättar Homeros blott två tilldragelser:
ett besök hos hans morfader, Autolykos, hvarvid
O. under en jakt sårades af en vildgalt, och en färd
till Messenien, dit hans fader skickat honom för att
kräfva godtgörelse för får, hvilka Messenes män röfvat
från Ithaka. Till deltagande i Trojanska kriget förde
han, därtill med möda öfvertalad af Agamemnon eller,
enligt en yngre saga, af Palamedes, på tolf skepp
krigarskarorna från sitt örike och den närmast
angränsande delen af fastlandet. Iliaden skildrar
honom som tapper i striden, men i synnerhet utmärkte
han sig genom beslutsam uthållighet i förening med
en hög grad af listig förslagenhet, hvarför äfven den
yngre sagan, som älskar att från genealogisk synpunkt
sammanföra besläktade naturer, gjort honom till son af
den illsluge Sisyfos. Genom O:s bemedling bilades den
fördärfliga missämjan mellan Agamemnon och Akilles,
och hans kloka, energiskt genomförda rådslag bidrogo
väsentligt till Trojas slutliga eröfring (se Trojanska
kriget). Många och underbara voro de äfventyr, som
O. efter krigets slut måste genomgå, innan det omsider
beskärdes honom att efter tioåriga irrfärder återse
sitt fädernesland. Under seglingen från Troja blef han
väderdrifven först till kikonernas land på Traciens
kust, där han vid ett nattligt öfverfall förlorade
72 män af sitt följe, och vidare till lotofagerna
(se d. o.) på Libyens kust. Härefter följa i den fjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
