Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Braoin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
425
Obrutjev-Observationes strengnenses
426
rysk militär och krigshistorisk författare, f. 1830,
d. 1904, blef 1856 lärare i krigsstatistik vid
generalstabens akademi, företog 1873 militära
studieresor till Turkiet, Österrike och Tyskland,
deltog som general i rysk-turkiska kriget,
utnämndes 1881 till chef för generalstaben och
1893 till medlem af statsrådet. Han anses som en
af Rysslands bästa krigshistoriska författare: Opyt
istorii vojennoj liter a-tury v Rossii (1853, Försök
till en historia om den ryska krigslitteraturen,
jämte öfversikt af dithö-rande handskrifter och
tryckalster). Under hans ledning utgafs 1868-74 det
grundliga arbetet "Vojenno-statitjeskij sbornik",
omfattande den allmänna krigsstatistiken,
äfven för icke-europeiska länder.
A-d J.
Obrutjev [å7-], Vladimir Anastasievitj, rysk geolog
och upptäcktsresande, f. 1863, d. 1904 i Frankrike,
gjorde 1886-88 en fruktbärande resa i Transkaspien
och studerade 1890 Olekmas berg och Vitimplatån i
Sibirien. Med Potanin besökte han 1890 Nan-schans
alper, mellan Kukunor och Mongoliets centralland,
och satte sig därvid omsorgsfullt in i Mongoliets
geologi. Som professor vid universitetet i Tomsk,
sedan 1891, utgaf han på ry. bl. a. en skildring af
Central-Asien och norra Kina (2 bd, 1900-01).
obs., förkortning för lat. obse’rva, observera, märk,
eller obser vafndum, något, som bör läggas märke till,
och för obsoletum, föråldradt (ord 1. uttryck).
Obs, jordmått i Ingermanland. Om dess omfattning
före den svenska tiden växla uppgifterna. Vid den
svenska tidens begynnelse beräknades det så stort,
att därpå gick 30 tunnors utsäde. Yid rusttjänst
skulle enligt den ingermanländska kapitulationen af
1622 en rustning utgöras för 16 obser, sedermera en
för 15 obser. Vid 1638-39 års jordrevision bestämdes,
att på hvart tunnland skulle räknas en åker af 140
alnars längd och 100 alnars bredd samt 30 dylika
tunnland utgöra en obs. En obs torde vid den tiden
varit ungefär likvärdig med en livländsk hake (se
d. o.). S. C.
Obscen [-ʃen; lat. obscenus, af cænum,
smuts], oanständig, anstötlig, otuktig,
skamlös. Subst. Obscenitet.
Obscuro [åskorrå], Scuro. SeMaduro.
0’bsequens [-kvens], Julius, romersk författare,
sannolikt i 4:e årh. e. Kr., gjorde (indirekt efter
Livius) en sammanställning af järtecken, pro-digia,
under åren 249-12 f. Kr. R. Tdh.*
Obse’quiae [-kvie; af lat. ofbsequi, följa tätt
efter], katolska kyrkans uttryck för "likbegän-gelse",
särskildt en högtidlig sådan.
Obsequiale [-kviäle; af lat. cbsefquium, lydnad],
kyrkohandbok (se d o.).
Obsequium amicos, veYitas o’dium parit (obse;-kvium-],
lat., "foglighet ger vänner, sanning ger hat".
Observa’ndum (plur. -d a, lat.), någonting, som bör
iakttagas eller uppmärksammas. - Obser-v a’n d u
m, n o n i m i t a’n d u m, någonting, som man må
uppmärksamma, men ej efterhärma.
Observa’ns (se O bser ver a). 1. Sträng ef
ter-lefnad af ordensreglerna i ett kloster (strikt
obser-vans); ordensstadga; klosterregel. - 2. Jur.,
det förhållande, att ett kollektivsubjekts organ i
sin verksamhet varaktigt och likformigt tillämpa nor-
mer, hvilka icke utgöra statutarrätt,
d. v. s. rätt, som bildas genom stadgebeslut,
men dock härleda sig från subjektet själft
och dess organ. Observans-normerna kunna
ock själfva betecknas som obser-vanser
och bilda ett slags partikulär sedvanerätt.
2. Rid. Observarnter. Se Fr ancisk a n or den,
sp. 1069, och Munkordnar, sp. 1346. Observantiner. Se
Minoriter. Observantinnor. Se Klara den
heliga. Observation (lat. observätio), iakttagelse,
uppmärksamhet ; rön; anmärkning; särskildt iakttagelse
af naturföreteelsernas förlopp i ändamål att bilda ett
vetenskapligt material. Observationen skiljer sig från
experimentet därigenom, att företeelsen vid det senare
afsiktligen framkallas (t. ex. då man frambringar
elektricitet för att studera dess verkningar), men
vid den förra är af iakttagaren oberoende (t. ex. ett
åskväder eller en förmörkelse). - Observationer kunna
anställas med eller utan konstlade hjälpmedel eller
instrument. För en god eller tillförlitlig observation
fordras skarpa sinnen, lugn och vana, kännedom om
instrumentens egendomligheter och möjliga fel m. m. Af
stor vikt är äfven att ej låta sig förleda af någon
(måhända oriktig) förutfattad mening om företeelsen
samt att l ej ge fantasien otillbörligt inflytande. En
observation kan aldrig göra anspråk på att vara
absolut felfri, utan på sin höjd att ganska mycket
närma sig det sanna förhållandet (se Fel 1). I sådana
fall, då med observationen afses att göra en mätning,
och då således resultatet kan anges matematiskt (en
längdmätning, en tidsbestämning m. m.), sträfvar man
i den modernare observationskonsten alltid efter att
äfven kunna ange de sannolika gränser, inom hvilka
det oundvikliga felet bör ligga. Ju trängre dessa
gränser äro (eller ju mindre det sannolika felet
är), dess noggrannare är observationen. Fördenskull
anställer man vanligen flera observationer för
att erhålla ett medeltal. Ur de enkla värdenas
afvikelser från medeltalet härledes det sannolika
felet i observationsresultatet. (Se äfven Minsta
kvadratmetoden.) E. J. (B-d.) Observationes
strengnenses (lat., "i Strängnäs utarbetade
anmärkningar") kallades en 1601 utarbetad revision
af 1541 års bibelöfversättning. Redan på kyrkomötet i
Uppsala 1593 hade hertig Karl framhållit behofvet af
svenska bibelöfversätt-ningens öfverseende. För detta
ändamål nedsattes 1600 en kommission, bestående af
biskopen i Strängnäs Petrus Jonse, superintendenten
i Mariestad Molitaeus, dåv. kyrkoherden i Nyköping,
kort därefter ärkebiskopen Olaus Martini och
kyrkoherden i St. Mellösa af Strängnäs stift Nils
(möjligen densamme som Nicolaus Petri, hvilken 1606
blef biskop i Västerås). Den sistnämnde, om hvilken
uppgifterna äro osäkra, skulle, så snart Moseböckerna
blifvit färdiga, bege sig till Hamburg för att där
ombesörja tryckningen, i den mån arbetet blef |
färdigt. Hela granskningen var utarbetad 1601,
. men som domkapitlens utlåtanden infordrades och
dessa dröjde, uppsköts tryckningen år från år till ;
hertigens stora missnöje. Vid 1604 års riksdag till-|
styrktes tryckningen af adel, präster och borgare. j
Den blef emellertid icke af, trots Karls ansträng-’
ningar. Orsaken därtill synes ha varit brist på i både
penningar och intresse. J-
i’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
