Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 279-280 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyromantik ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under den s. k. stora ofreden öppnade fästningen,
som 18 juni 1714 cernerades af ryssarna, efter
tappert försvar under kommendanten major J. Busch,
29 juni 1714 sina portar för ryssarna, hvilka dock vid
fredsslutet 1721 återlämnade densamma. Ehuru N. efter
den tiden i högre grad än förut återvann egenskapen
af gränsfäste, egnades ingen större uppmärksamhet åt
dess försvarsverk, och först 1740 blefvo de ordentligt
iståndsatta. Under 1741–43 års krig intogs det 8 aug.

Fig. 1. Olofsborg.

1742 af ryssarna efter att ha varit belägradt sedan
16 juni s. å. samt afträddes åt dem i fredsslutet
1743. 2 juli 1788 intogs staden N. af svenskarna
under Hastfer, men slottet cernerades förgäfves
till 20 aug. Efter krigets slut vidtogos i början
särskilda förbättringar och tillbyggnader i slottets
försvarsverk, hvarvid väsentliga förändringar
infördes i dess gamla byggnadssystem. Sedermera
lämnades slottet dock att förfalla, och 1847 bortdrog
den sista ryska besättningen. 1855–59 tjänstgjorde
slottet som fängelse och förvandlades
genom två eldsvådor (1868 och 1869) till en
ruin. Genom finska statens mellankomst har ruinen
numera bevarats från fortgående förfall och utgör nu
Finlands vackraste fornminnesmärke (fig. 1). – Jfr
J. R. Aspelin, "Olofsborg" (1886). – Det under slottet
lydande länet var under äldre tider ofta och 1634–1721
ständigt förenadt med Viborgs län, undantagandes tiden
1641–58, då det bildade eget landshöfdingdöme. 1721–43
var det sammanslaget med Kymmenegårds län. De
efter 1743 års fred behållna delarna af N:s och
Kymmenegårds län sammanslogos till Savolaks’ län. –
2. Stad (fi. Sa’voninna) i S:t Michels län, Finland,
sedan 1897 säte för biskopen i Nyslotts stift,
skild från ofvannämnda slott genom västra grenen
af Kyrönsalmi sund, har ett synnerligen godt och
vackert läge invid farleden från Villmanstrand och
Saima till Kuopio och de nordsavolaks-karelska
vattendragen. Underlydande jordområdet är 7 kvkm.;
stadsplanen upptar 25 har.

Fig. 2. Nyslotts vapen.

4,139 inv. 1910, till allra
största delen finsktalande. På utlandet (Ryssland)
utklarerades med last 1911 45 fartyg, om 4,270
reg.-ton. Staden eger 22 segelfartyg om 1,703
reg.-ton och 28 ångfartyg om 1,541 reg.-tons
dräktighet. Tullinkomsterna uppgingo åren 1903–12
i medeltal till 75,000 mark årligen. Det taxerade
inkomstbeloppet var 1911 1,741,000 mark, hvaraf
653,000 utgjorde inkomst af näring och yrke och
787,000 mark af lön, pension och annan dylik
inkomst. I staden finnas 1 finskt reallyceum och
1 finsk

Fig. 3. Situationsplan af staden Nyslott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>