Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyfors municipalsamhälle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Nygrekiska språket
210
esomoftast fann sig föranlåtet till eftergifter
åt det lägre talspråket, men dock helt naturligt
småningom stagnerade och slutligen blef hvad man
kallar ett dödt språk. Man har ur detta skriftspråk
velat härleda ny grekiskan. Emellertid torde denna
böra anses härstamma ur 2) ett annat slags koiné,
eller det lefvande talspråket, som visserligen
morfologiskt och lexikaliskt var byggdt på och i
hufvudsak öfverensstämde med skrift-koiné, men dock,
såsom företrädesvis ett lefvande språk, alltmera
utvecklade sig och skilde sig från det efter-blifna
skriftspråket. Detta folkspråk utgjorde ett allmänt
begripligt umgängesspråk, som utbredde sig öfver det
grekiska språkområdet - och äfven öfver andra områden
- samt utträngde de forna dialekterna. Emellertid
antog det dock efter olika orter olika beståndsdelar,
fick sålunda alltefter dessa samma orter en dialektisk
färgning, som sedan återigen kunde utbreda sig öfver
hela idiomet, d. v. s. detta framstår som ett tämligen
enhetligt allmänt umgängesspråk. Detta vulgärspråk
var såsom lefvande underkastadt nyuppkomna ljudlagar,
under hvilkas inflytande det förändrade sig. Äfven i
morfologiskt, syntaktiskt och lexikaliskt hänseende
undergick det genomgripande omstöpningar. Det är från
900-talet - då de första skriftliga minnesmärkena
började uppträda - vi kunna datera detta nya idioms
uppkomst. Under stadig utveckling har detta idiom gett
hvad vi kalla medel- och nygrekiska språket. Bland
nyare arbeten, som behandla hithörande frågor,
må nämnas: A. Thumb, "Die griechische sprache im
zeit-alter des hellenisnius" (1901), P. Rretschmer,
"Die entstehung der koine" (i "Sitzungsbericht
der Wiener akademie der wissenschaften", bd
143, 1900), K. Dieterich, "Untersuchungen zur
ge-schichte der griechischen sprache von der
helle-nistischen zeit bis zum 10. jahrhundert
nach Chr." (i "Byzantinisches archiv", I, 1898);
vidare litteratur hos K. Krumbacher, "Geschichte
der byzantinischen litteratur" (2:a uppl.). - Hvad
den nygrekiska språkhistorien vidkommer, är först
i allmänhet att märka, att en större eller mindre
motsats alltjämt varit gällande mellan litterärt språk
och talspråk. Alltjämt ha nämligen mer eller mindre
starka tendenser gjort sig gällande att söka bringa
skriftspråket i så nära öfverensstämmelse som möjligt
med forngrekiskan eller rent af att söka återupplifva
denna. Ofta ha dessa tendenser framsprungit ur den
rätt gängse fördomen, att det nygrekiska uttalet
i allmänhet skulle i det närmaste motsvara det
forngrekiska. Dessa konstlade försök ha helt naturligt
måst bli utan varaktigt inflytande i rent språkligt
hänseende. I sådant fall spelar ju språket blott
rollen af litterärt uttrycksmedel för vetenskapligt
ändamål, ungefär som latinet i våra dagar. -
Beträffande åter själfva det lefvande språket kan
man kronologiskt skilja mellan medel-och nygrekiska
i inskränkt bemärkelse. Medelgrekiskan omfattar tiden
fr. o. m. 900-talet t. o. m. 1500-talet. Det var under
denna tid, som språket, i synnerhet i lexikaliskt
och semasiologiskt hänseende, rönte det största
inflytandet från främmande håll genom upptagande af i
synnerhet slaviska, frankiska, italiska, albanesiska
och valakiska samt t. o. m. turkiska element. Hvad
litteraturen angår, finner man denna tids språk
hufvudsakligen i
de bekanta folkvisorna (tragudia), i en mängd
andra rimmerier och prosastycken, hufvudsakligen
utgörande öfversättningar af frankiska legender och
rid-darromaner. Det är sant, att i dessa alster
i språkligt hänseende råder en sällsam blandning
af gammalt och nytt; hufvudelementet torde dock
det nygrekiska idiomet anses bilda. - Nygrekiska
n i inskränkt bemärkelse, fr. o. m. 1600-talet
till närvarande tid, har varit stadd i ständigt
fortgående utveckling samt alltmera vunnit officiellt
erkännande, i synnerhet genom de i själfva
Grekland, Konstantinopel och Bukarest inrättade
skolorna. Särskildt gjorde sig behofvet att i kyrkans
tjänst använda folkspråket alltmer kännbart. Bland
den äldre tidens ifrigaste förkämpar för detta idiom
framstår i synnerhet den som inflytelserik pedagog
och författare verksamme E u g e n i o s B u l g
a r e s. Så vann nygrekiskan allt större terräng,
i synnerhet som före, under och efter frihetskriget
de s. k. frihetsdiktarna och skalderna f ö. alltmer
betjänade sig af densamma, visserligen ofta å
ena sidan med lokaldialektiska färg-ningar, å den
andra med puristiska inflytanden. Det nygrekiska
prosaspråket har fått sin stadga hufvudsakligen
genom Adamant. Koraes (se denne). Honom tillkommer
förtjänsten att gentemot de ensidige purister, som
ville eller trodda sig kunna införa ett språk, som
i det närmaste skulle sammanfalla med forngrekiskan
- en tendens, hvaråt den i öfrigt berömde lärde
Kon-stantinos Oikonomos lutade - ha bragt det
nygrekiska folkspråket till en förut ej erkänd
allmän användning som litteraturspråk. Dock var han
fullständigt emot deras sträfvande^, som endast och
allenast ville lägga det talade faktiska folkspråket,
utan några s. k. rensningar, till grund. Koraes utgick
visserligen från detta och ansåg det som grundvalen
för ett riktigt skriftspråk, men ville så mycket
som möjligt rensa det från främmande beståndsdelar
samt i stället rikta det med former och ordförråd
från forngrekiskan. Det är icke underligt, om dessa
språkreningssträfvanden, som t. o. m. hos Koraes,
men ännu mer hos de s. k. hyperkoraisterna gingo till
öfverdrifter, skulle framkalla många stridigheter
mellan olika riktningar i språkfrågan. Bland nyare
grekiska språkvetenskapsmän, som varit verksamma för
att inleda denna på rätt spår, må omnämnas Chatzidakes
(se Hatzidakis) och Psichari. - Det ny grekiska
språkets bokstafstecken äro hufvudsakligen desamma
som forngrekiskans (se Grekiska språket),, men ha
till stor del helt andra ljudvärden. I allmänhet
ha de forngrekiska tecknen kommit att användas
för motsvarande ur de forngrekiska utvecklade
ljuden, hvadan den följande redogörelsen sålunda
äfven i korthet anger de viktigaste ljudlagsenliga
förändringarna af de forngrekiska ljuden. Vokaler:
tecknet a = forngrek. och nygrek, a-ljud; f =
fngr. slutet kort £, ngr. öppet kort £; CH = fngr. ai
1. ae, ngr. öppet e (ungefär = fr. é); T], i, vr SL,
01, vi, - fngr. e (öppet långt é), f, y, ei, oir yi,
ngr. i för alla de nämnda tecknen; o = ingr. kort
å-ljud (slutet) och (o = fngr. långt å-ljud (öppet)
bli i ngr. båda å-ljud; öv = fngr. och ngr. ow-ljud;
av, sv = fngr. diftonger au, eu beteckna i ngr. av,
ev före med s. k. stämton försedda ljud (vokaler,
medier, lena spiranter, likvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
