Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Carlsberg legater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hof till det svenska klostrets namn Nova vallis
(Nydal). Af själfva grundläggandet känner man nu
ej med visshet mera, än att konung Sverker I till
klostrets underhåll anslog några skogar. Fisket
i Skenån vid Södra Bolmen förvärfvade klostret sig
tidigt, och denna besittning stadfästes af konungarna
af Sverkerska och Erikska ätterna. Sveriges primas,
ärkebiskop Absalon i Lund, utfärdade mot slutet af
1100-talet en varning, att klostrets grannar icke
skulle göra ingrepp i klostrets tillhörigheter
eller begå våldsamheter mot munkarna; och konung
Erik Eriksson (1222–50) fällde dom, hvarigenom åt
klostret, utan afseende på motpartens, invånarnas
i Östbo, falska edgång, tillförsäkrades besittning
af några omtvistade skogar. Det drog ut på tiden
med klostrets uppblomstring. Mer än ett århundrade
hade förflutit efter dess grundläggning, då biskop
Henrik i Linköping (1258) uppmanade invånarna på
Gottland och Öland att med gåfvor söka påskynda
klostrets fullbordande och rädda det ur hotande
förfall. Han utlofvade därför åt dem aflat. Kort
förut hade äfven biskop Vilhelm af Sabina utfärdat
aflatsbref till klostrets förmån, ett exempel, som
följdes af legaten kardinal Guido, som tillika (1266)
befallde biskopen i Linköping att återkalla alla gods
och gårdar, som blifvit klostret fråntagna. Klostret
fick en betydlig del af biskopstionden i förläning,
och biskoparna i Linköping erhöllo enligt gammal
sed delaktighet i de goda verk och gärningar, som
i klostret öfvades. Ottenby och Möckleby socknar på
Öland blefvo af biskop Henrik anslagna (1279) till
klostret. Hertig Bengt befriade 1289, såsom biskop,
klostrets gods från biskopens ensaksböter, och hans
efterträdare Lars utfärdade en förordning ang. den
tionde, som Östra och Östbo härad skulle aflämna till
klostret. Abboten Germund afstod dock snart en del
däraf mot befrielse från skyldigheten att underhålla
biskopen och hans talrika följe, då de under hela
adventstiden plägade vistas i klostret för att där
förrätta sin andakt. Påfvarna Bonifatius IX (1390)
och Julius II (1503) utfärdade särskilda skyddsbref
för N. med stadfästande af forna privilegier. 1318
gjorde hertigarna Erik och Valdemar i sitt
fängelse testamentariska dispositioner äfven till förmån
för detta kloster, och 1384 förunnade konung Albrekt
Nydaiamunkarna frälsefrihet å vissa donerade
gods. Vid pass ett halft tusen donationsbref och
andra handlingar vittna ännu om de stora rikedomar
N. under tidernas lopp lyckades förvärfva sig. Inom
klostret förvarades äfven en mängd klenoder, som
konung Kristian II lät bortföra till Danmark. Då
han en gång besökte N., lät han gripa abboten och
munkarna, under det att de förrättade sin andakt, samt
binda deras händer och nedkasta dem i sjön nedanför
klostret. Abboten förmådde lösgöra sig, men blef
af konungens folk nedstött med spjut. Biskop Hans
Brask (1526) lät anställa inventering af klostrets
dyrbarheter, men konung Gustaf vredgades däröfver
och lät honom förstå, att han icke hade att befatta
sig med klostret, oaktadt han åberopade sig därpå,
att det varit hans företrädare på biskopsstolen,
som grundlagt detsamma. Året därefter lät konungen
själf upprätta inventarium öfver alla klostrets
tillhörigheter och förordnade Peter Skrifvare
till förvaltare därstädes. 1529 förlänades N. till
fogden Gottfrid Sure. Denne blef s. å. ihjälslagen
af bönder från Västra härad. Förläningen öfvertogs
då af befallningsmannen på Stockholms slott, Gudmund
Persson, som skulle till kronan erlägga 30 ungerska
gyllen. – Bland bibehållna minnesmärken från Nydala
kloster må nämnas särskildt en i Statens historiska
museum förvarad större kyrkklocka (från 1300-talet).
2. Gods i Nydala socken, Jönköpings län, vid sjön
Ruskens norra ända, med hufvudbyggnaden belägen
helt nära kyrkan och klosterruinerna. 2 mtl,
tax.-v. 100,000 kr. (1912). Egovidd omkr. 1,100
har, hvaraf 428 har åker och äng och 647 har skog,
hvaraf omkr. 50 har väl vårdad bokskog, sannolikt
ett minne från klostertiden. Godset omfattar endast
en del af det gamla klostergodset, hvilket af
Gustaf Vasa indrogs till kronan och 1646 donerades
till Jönköpingsborgmästaren Peder Gudmundsson,
adlad Strömberg. Dennes måg generallöjtnanten
Isr. Ridderhjelm, uppförde den sätesbyggnad, som ses
i Dahlberghs Sueciæverk (se fig.).
 |
| Nydala klosters ruin i slutet af 1600-talet; t. v. den Ridderhjelmska sätesgården. (Efter Sueciæ-verket.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
