Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyblom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Nyborg
186
dem "Linnsea borealis". 1840 utgaf han ett häfte
Dikter samt 1844 två band Samlade dikter, som
1846 och 1848 följdes af ytterligare två. 1845
hade han fått Svenska akad:s andra pris för
Kristliga elegier. Emellertid hade han alltför
flitigt deltagit i det "glada" studentlifvet och
dess förströelser; hans afsikt var att bli präst,
men med sitt bekymmerslösa lynne och sitt något
backana-liska lefnadssätt stod han examen fjärran. På
äldre vänners, särskildt hans gynnare ärkebiskop
Wingårds, tillrådan afbröt han sin Uppsalavistelse
och bosatte sig 1844 i Vassunda prästgård hos
prosten Rollin, där han stannade i sju år, likväl
då och då gästande det närbelägna Uppsala, där han
var en af de kraftigaste tolkarna för de sympatier,
som åren kring 1848 fyllde studenternas bröst under
omhvälfningarna i Europa. Särskildt gaf han uttryck
åt medkänslan för Danmarks kamp mot Tyskland (Sverige
till Tyskland, Så säga Sveriges studenter, Gif akt);
kännetecknande voro ock sådana studentsånger som
Hvad är de skandinavers land? och Fansång ("Stå
stark du ljusets riddarvakt"), den senare tonsatt
af Wennerberg. Då alltjämt ingen examen blef af,
fattade N. 1852 beslutet att som skald, deklama-tör
och improvisatör företaga en eriksgata genom Sverige
och vid soaréer föredraga sina egna dikter. Denna
trubadurfärd pågick 1852-54; öfver-allt mötte
N. gamla studentvänner, och resultatet blef en liten
sammanspard summa. De hälsningar lian föredragit till
de olika städerna samlade han under titeln Minnen från
en sångarfärd genom Sverige (1854). Han vistades de
följande åren som en vandrande gäst på olika ställen
af Sverige (bl. a. i Linköping och Stockholm), men
bosatte sig i början af 1860-talet i Västerås, där
han blef medarbetare i "Vestmanlands läns tidning". De
medel han sammanspart hade han insatt hos tidningens
redaktör, en framstående skolman, hos hvilken han
bodde, men då denne 1869 kom på obestånd, förlorade
N. hvad han egde och drog ånyo ut på sångarfärd till
Uppsala och Norrland. Ett anslag ur de på Svenska
akad:s förslag utgående medlen gaf honom nödtorftig
bärgning under hans senare år, helst hans anspråk på
lifvet voro ytterst små. Nya upplagor af hans dikter,
som alltjämt bevarade popularitet, utkommo 1853-54,
1861-63, 1880. - N. var utan tvifvel en rikt begåfvad
skaldenatur; lian var "född skald", men det låg
något af improvisatör öfver hans diktning, som icke
utvecklades genom någon inre fördjupning; hans poesi
utmärkes af öfversvallande känsla, mycket sinne för
ordens khng och en viss förkärlek för fullklingande,
©xotiska ortnamn (ett nyromantiskt drag); han
älskade att "i välljud dränka alla män’skans skilda
öden". I sin diktning kan han lätt bli storordig,
och han är den förnämste målsmannen för den något
bullrande fosterländska diktning, som hade så stark
resonans vid 1800-talets midt. Ej sällan fann han dock
äkta djupt poetiska uttryck för studenthänförelsen,
och äfven för det innerliga kan han finna de rätta
orden, såsom i den vackra Sång på julafton eller i
den gripande grafdikten öfver Kasper Wijkman ("Jag
vågar kasta blommor på en graf"), en ljungande gensaga
mot fariseismen. Student förblef han lifvet ut, men,
som han sagt, egentligen "lefde" han blott under
sin Uppsalatid.
Se Eidderstad, "J. N." (i "Svalan"), Elol Tegnér,
"J. N." (i "Svenskt biogr. lex. Ny följd", VII),
K. R. Nyblom i företalet till Nyboms Samlade
dikter (1880) och K. Warburg (i "Svea", 1890).
K. w-g.
Nyborg, grefskap, som 3 jan. 1652 förlänades åt
riksrådet och rikstygmästaren Arvid Wittenberg,
friherre till Loimijoki, samt omfattade de i Kex-holms
norra län belägna Jougio och Uguniemi pogoster,
inom hvilka funnos ungefär 600 bönder, hvilkas
hemman voro satta till något öfver 2,650 arviorubel.
G. P."
Nyborg, gammalt herresäte i Håtuna socken, Uppsala
län, naturskönt beläget vid Ullevi 1. Uli-fjärden
af Mälaren, utgör !1/2 mtl med en ege-vidd af
omkr. 600 har, hvaraf hälften åker, tax. till
164,000 kr. (1912). Egendomen, som under 1300-talet
kallades Nyeby, var under senare medeltiden kloster-
1. kyrkogods, indrogs under reformationen till kronan
och förlänades eller såldes af Johan III till Johan
Ulfsparre, som uppförde den nuvarande manbyggnaden
af sten. Egendomen har sedan egts bl. a. af medlemmar
af släkten TOD Ko-chen samt köptes 1823 af generalen
J. A. Sandek. Efter hans död (1831) har egendomen
ofta bytt egare.
Nyborg, dansk stad på Fyns östra kust vid
N j-borgfjorden, en bukt af Stora Belt, 25
kin. från Odense och 30 km. från Svendborg. 8,470
inv. (1911). N. är öfverfartsort till Korsör på
Själlaad (med ångfärja sedan 1884); endast vid
ishinder sker öfverfarten från Knudshoved, öns
östligaste udde. Staden har järnväg till Odense
sedan 1865 och till Svendborg sedan 1897 samt
god hamn, YS-sentligen utvidgad 1901. Handeln är
rätt ansenlig, och flera industrigrenar drifvas
i stort, bl. a. skeppsbyggen. Döfstumskola,
hem för fallandesjuka och statsfängelse; bank
(1906). Ända till 1857 uppbars vid N. tull af de
fartyg, som passerade Stora Belt, och till 1912 hade
N. garnison. Fästnings-vallarna slopades 1869, och
stor del af området bebyggdes efter hand. 1908 restes
en staty öfver Kristian IX. - N. grundlades 1170 af
Valdemar den stores systerson Knut, efter hvilken
Knudshoved fått sitt namn, och erhöll stadsrättigheter
1271. Dess läge midt i riket gjorde, att danahof
(se d. o.) vanligen höllos där, och detta blef lag
1284. Många viktiga händelser knyta sig till stadens
historia, såsom Erik Klippings handfästnLag (1282),
domen öfver konungamördarna (1287), Sles-vigs
förläning åt grefve Gerhard af Holstein (1386)
och upphäfvandet af samma länsrätt för hans söner
(1413). På slottet, som tidtals var konungaresidens,
föddes Kristian II 1481. N. hemsöktes hårdt under
Grefvefejden 1534-35 och af svenskarna 1658 -59. När
Karl X 1658 kom öfver till Fyn, försvarades N. endast
af en enkel jordlinje utan graf n. om det på en holme
strax v. om staden liggande slottet, en bastionerad
skans n. ö. om staden invid Belt och några smärre
skansar längre ut på landtungan, särskildt vid
Knudshoved och Slibs hamn. På konungens befallning
(mars 1659) började gene-ralkvartermästaren Gorries
v. Gorgas att befästa N. i enlighet med en dansk
och af Kristian IV förut fastställd dessein. I
nov. instängdes pfafe-grefven af Sulzbach och
G. 0. Stenbock med 5,500 svenskar vid N. af en
kejserlig-polsk-brandenburgsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
