Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 169-170 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya sångsällskapet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omväxlande med buskar, omätliga sträckor. Af tropiska
träd finnes blott en palmart (Kentia sapida),
Pandanus jämte ett fåtal andra. De hos oss i kruka
ofta odlade buskartade Veronica-arterna växa här
i stor mängd. Australiens karaktärsträd, akacior,
eucalyptusträd och Casuarina saknas. Canterbury plains
bestå af hedar och grässlätter eller buskmark; i
träsken växer ofta nyzeeländskt lin (Phormium tenax),
som är en värdefull handelsvara. Mellan trädgränsen,
som ligger mellan 1,000 till 2,000 m., och snögränsen
träffas en alpin flora, i de lägre delarna bestående
af rubiacéer, erikacéer och kompositer, i de öfre
af mossor och lafvar. Européerna ha ditfört vide,
popplar, eukalypter, blommor af olika slag, frukter
o. a. växter. Omkr. 40 nyttiga trädslag funnos urspr,
på ön. – Djurvärlden är jämförelsevis fattig. Af
däggdjur finnas blott – förutom införda husdjur – två
flädermusarter och en råttart; huruvida den senare
är införd eller infödd, är ej afgjordt. Fågelfaunan
är mycket rikare. Sångfåglar äro sällsynta, och
blott få fåglar (t. ex. papegojorna) utmärkas genom
färgprakt. Till strutsfåglarna höra den sannolikt
af maori utrotade, ända tiil 3,5 m. höga moa (se
Dinornis) samt kivin (se Apteryx). En annan
egendomlig fågel är nestorpapegojan l. keo (Nestor
notabilis), som anställer så svåra härjningar
bland fårhjordarna, att regeringen utfäst pris
för dess dödande. Hafsfåglar finnas i stort antal
vid kusterna, bl. a. två pingvinarter. Reptilierna
äro svagt företrädda; bland dem är den egendomliga
bryggödlan (Hatteria punctata). På sötvattensfiskar
äro öarna fattiga och likaledes på insekter. Dock äro
moskiterna talrika. Det första europeiska husdjuret
var svinet, som infördes af Cook; med européerna
ha sedan ditkommit öfriga husdjur, af hvilka svin,
hästar och nötkreatur nu äfven lefva förvildade på
Sydön. Äfven många fågelarter o. a. djur ha införts
från Europa, såsom sparfvar, fasaner, kaniner, som
blifvit en landsplåga, foreller och ål. Däremot har
laxen icke låtit acklimatisera sig.


Fig. 4. Förnäm maoris tatuerade ansikte.

Befolkning. N:s äldsta invånare äro polynesier och
kalla sig maori (se fig. 9 på färgplansch II till
art. Oceanien). Men äfven de hade invandrat
till den förut obebodda ön ganska sent, enligt
deras sagor och beräkning af deras stamträd omkr. år
1350-1400 e. Kr. De voro då omkr. 800 pers. och kommo
från en ö i n. ö., Havaiki (Samoa?), samt landade i
Plenty bay, hvarifrån de småningom utbredde sig öfver
först Nordön, sedan Sydön. De skola ha förstärkts
med nya invandringsskaror, af hvilka den sista skall ha anländt på
1700-talet. Maori äro välskapade och starka, lifliga
och intelligenta, gladlynta och gästvänliga samt
skickliga i allehanda konster, men också lidelsefulla
och grymma mot fiender.


Fig. 5. Snidade dörrposter med beläten, från maori-hyddor.

De voro människoätare, sannolikt af brist på annan
köttföda. De voro delade i två klasser, en högre,
ljusfärgad adel af ovanligt stora individer, och
en lägre klass af personer med mörkare hudfärg och
mindre växt. Före européernas ankomst brukade de
förnäme tatuera ansiktet på konstfullt sätt med
linjer och arabesker, i hvilka blå färg inlades
(fig. 4); de förnämes hufvud afskuros efter döden och
förvarades. Kläderna bestodo af mattor, förfärdigade
af det inhemska linet, hvilka hängdes öfver skuldran
och kvarhöllos genom en gördel kring lifvet. Håret
knöts i en tofs, som pryddes med fjädrar eller
musslor; öronprydnader och halsband voro allmänt
brukliga. Männens sysselsättning gick mest ut på krig;
dans och sång voro deras nöjen. Vapnen bestodo af
kastspjut, lansar, klubbor, yxor och dolkar; de hvassa
delarna tillverkades af grönsten från Söderön. Byarna
(pah) skyddades af en
dubbel rad palissader. Sjöfarten var högt utvecklad;
båtarna voro antingen urholkade ur en stam eller
s. k. dubbelbåtar; en sådan kunde rymma 50 man och
framdrefs antingen med segel eller åror. Berusande
drycker kände maori icke. Polygami var tillåten,
men ej allmän. Slafvar egdes både af det lägre
folket och af adeln. Den religiösa uppfattningen var
förvirrad; en stor roll däri spelade eldsguden Rehua
och nationalhjälten Maui jämte många skyddsandar samt
de aflidnes själar. Folket var splittradt i en mängd
(omkr. 34) stammar, under ärftliga höfdingar, och
mellan dessa fördes blodiga krig. Om maoris långa krig
med engelsmännen se nedan (Historia); om deras språk,
likaledes kalladt maori, se Polynesiska språk. Deras
hela antal, som i början af 1800-talet antas ha varit
120,000, beräknades 1857 till 56,000 och var 1911
49,844 pers., de allra fleste på Nordön. De förste
européer, som slogo sig ned på N., voro förlupna
sjömän och rymda straffångar från Sydney, och dessas
antal skall 1827 ha stigit till 2,000. 1814 landsteg
den förste missionären S. Marsden, som egnade hela
sitt lif åt maoriernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>