Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya Guinea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyska riket själft förvaltningen, som sistnämnda
år återlämnades åt kompaniet. 1 april 1899 återtog
likväl riket ånyo regeringen på ön. Koloniens
ekonomiska utveckling har icke nått långt. Jordbruk
är hufvudnäringen (kokos, kautschuk), den odlade
ytan upptar omkr. 20,000 har. Försök med kaffe-,
tobaks- och bomullsodling ha misslyckats. Införseln
skattades 1910 till 976,000 mark, utförseln till
399,000 mark. De viktigaste hamnarna äro Friedrich
Wilhelms-, Berlin- och Konstantinhafen. Regelbunden
ångbåtstrafik med Sydney och Hongkong. Utom
N. omfattar kolonien äfven Bismarckarkipelagen, öarna
Bougainville och Buka i Salomongruppen, Marianerna,
Karolinerna och Marshallöarna samt beräknas i hela
denna omfattning till 242,476 kvkm. med 584,860
inv. Guvernören bor i Herbertshöhe på Nya Pommern.
Upptäcktshistoria. Ehuru sannolikt sedd af Dabreu
redan 1511, besöktes ön först af portugisen
dom Jorge de Meneses, som på väg från Goa till
Ternate tvangs att söka skydd vid "Isla Versija"
(1526), sedan af spanjoren Alvaro de Saavedra
1528. Namnet N. erhöll ön (1546) med anledning af
befolkningens likhet med de afrikanske negrerna i
Guinea. Redan 1605 sände holländarna fartyg till
N., och sedan Torres 1606 upptäckt sundet mellan
N. och Australien, lärde Schouten och Lemaire känna
östra kusten (1616). Vilh. Dampier seglade (1699)
utefter norra kusten, Cook (1770) genom Torres sund
västeröfver. Först i senare delen af 1800-talet
blefvo kusterna noggrannare kända. Än i dag äro
stora delar af det inre alldeles outforskade. 1848
fann Owen Stanley, att Louisiaderna utgjorde en
egen ögrupp; han upptäckte äfven det efter honom
uppkallade berget. Wallace gjorde fem resor till dessa
trakter (1856–63), d’Albertis (1871–73 och 1876–78)
besteg Arfakberget och seglade 120 km. uppför den
stora Fly-floden. Tysken A. B. Meyer vandrade 1873
tvärs öfver det näs, som skiljer Geelvink bay från
Arafurasjön. Från Triton bay trängde 1879 ryssen
Miklucha-Maklaj in i landet; på 1870-talet sysslade
man hufvudsakligen med att kartlägga floderna,
men på 1880-talet började åter nya försök att
intränga i det inre, och vid samma tid började ön
bli föremål för kolonialmakternas intresse. Redan
1828 hade holländarna anlagt ett fäste, Fort
Du-Bus, på sydvästra kusten, men uppgåfvo det 1836,
emedan klimatet kräfde för många offer. I början på
1880-talet förklarade de landet v. om 141° ö. lgd
för holländsk koloni. 6 nov. 1884 togo engelsmännen i
besittning sydöstra delen af ön, och s. å. blef Kaiser
Wilhelms land ett tyskt skyddsområde. Härmed togo
upptäcktsresorna större fart. Tysken O. Finsch, som
redan 1882 berest ett kustområde af Kaiser Wilhelms
land (Finschkusten), upptäckte 1885 Kejsarinnan
Augustas flod, och sedermera har en mängd ströftåg
mot det inre företagits från den tyska kolonien. Den
förste, som kommit tvärs öfver ön, var guvernören
i den engelska kolonien Mac Gregor, som efter flera
viktiga upptäcktsresor i det inre två gånger, 1896
och 1898, gick öfver Owen Stanley-kedjan mellan Port
Moresby och Mambarefloden. Minst genomforskad är
den nederländska delen af ön. Svensken grefve Birger
Mörner, som 1913 medföljde en tysk expedition uppför
Kejsarinnan Augustas flod, har
därunder sammanbragt en större samling etnografiska
föremål, som han skänkt statens etnografiska museum.
Litt.: d’Albertis, "N." (1880), Finsch,
"Samoafahrten" (1888), Zöller, "Deutsch
N." (1891), Thomson, "British N." (1892), Mac Gregor,
"British N." (1897), Hagen, "Unter den papuas"
(1899, det bästa tyska arbetet), Pratt, "Two years
among N. cannibals" (1906), och Burnett, "Through
Polynesia and Papua" (1911).
J. F. N. G. L-m. L-e.
Nya Guineakompaniet [-ginēa-]. Se Handelskompani,
sp. 1339.
Nya Göteborg, skans i Nya Sverige, 30 km. s. om
Kristina (se d. o.), byggdes af guvernören J. Printz
i början af 1643 till skydd för dennes residens
och för behärskande af vägen från det holländska
Fort Nassau. N., som nedbrann 1645, återuppfördes
sedermera, men gick 1655 förloradt med kolonien i
öfrigt (jfr Nya Sverige). L. W:son M.
Nya Hagalund. Se Hagalund.
Nya Hannover, den nordligaste af de större
öarna i Bismarckarkipelagen. 1,476 kvkm. Ön är
sannolikt af vulkaniskt ursprung. Den upptäcktes
af Carteret 1767 och fick sitt namn af honom.
J. F. N.
Nya harmoniska sällskapet. Se Harmoniska sällskapet.
Nya Hebriderna, en till Melanesien hörande ögrupp
i Stilla oceanen, n. ö. om Nya Kaledonien, mellan
13° 4’ och 22° 24’ s. br. samt 166° 30’ och 169°
50’ ö. lgd. Man delar gruppen i 4 afdelningar: de 4
Torresöarna, de 9 Banksöarna (efter botanisten Banks),
de 19 centralöarna samt de 7 södra öarna. De största
öarna äro Vanua Lava (352 kvkm.), S:ta Maria (336
kvkm.), Espiritu Santo (se d. o.), Aurora (529 kvkm.),
Pentecost (743 kvkm.), Malikolo (2,268 kvkm.), Ambrym
(644 kvkm.), Api (507 kvkm.), Sandwich (518 kvkm.),
Eromanga (se d. o.) och Tanna (380 kvkm.). Sammanlagda
arealen beräknas till 13,227 kvkm. Öarna äro bergiga
och ha flera dels slocknade, dels ännu verksamma
vulkaner (den största på Tanna) samt äro klädda med
yppig växtlighet; särskildt producera de sandelträ
i stor myckenhet. Kusterna äro höga och ofarliga
samt sakna nästan fullständigt korallref. Hamnar
äro sällsynta. Invånarna (se fig. 8 å färgpl. I
till art. Oceanien), hvilkas antal beräknas till
högst 70,000, äro melanesier, något blandade med
polynesier, söndrade i många små, genom inbördes
strider skilda stammar, som tala en mängd språk
eller dialekter, hvilka tyckas vara hvarandra mycket
olika, men i grammatiskt hänseende äro besläktade med
hvarandra. De äro vilda och krigiska samt ådagalägga
dessa egenskaper i synnerhet mot européer. Med
undantag af Banksöarnas befolkning äro de inbitna
kannibaler. På ön Aneityum, den sydligaste i ögruppen,
äro alla omvända till kristendomen. Förr (i mindre
grad ännu) hämtade Nya Kaledonien, Queensland,
Fidji-, Samoa- och Hawaiiöarna arbetare från N. för
sina bomullsplantager. Under förevändning att skydda
franska nybyggare mot infödingarnas fientligheter
besatte fransmännen ögruppen 1886 trots protester
af engelska regeringen, hvilken fruktade, att en
fransk straffkoloni där skulle anläggas. Enligt en
i okt. 1887 ingången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
