Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nulla poena sine lege ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
119
Numismatiker-Nummulites
120
i Nordisk familjebok. - Den svenska numismatiken
börjar vetenskapligt behandlas genom E. Bren-ners
"Thesaurus nummorum sveo-gothicorum", och under
lifligt intresse framstodo på 1700-talet utom
N. Keders numismatiska publikationer äfven
K. R. Berchs m. fl:s, och denna litteratur
fortsattes med betydelsefulla arbeten af bland andra
J. Hallenberg, K. J. Tornberg, B. E. Hildebrand
och A. V. Stiernstedt. De svenska myntserierna
äro i synnerhet från Vasaregenterna och Sveriges
storhetstid mycket rikhaltiga, och medaljserierna
öfver svenska kungliga och enskilda personer äro
bland de största och vackraste i Europa. Medaljer
förekomma ej i Sverige före Gustaf I, och först
under Gustaf II Adolf bli de talrika. Mynt- och
medalj gra vöror (jfr Medalj, sp. 1373) af största
anseende ha i Sverige varit, under 1600-talet
A. Karlsten, under 1700-talet J. K. Hedlinger,
D. Fehrman, G. Ljungberger, under 1800-talet
A. Lindberg och under 1900-talet den föregåendes son
E Lindberg. Sveriges främsta, synnerligen rikhaltiga
mynt- och medaljsamlingar äro till finnandes i
K. Myntkabinettet (se d. o.). De flesta medaljstampar
förvaras å K. myntet. I öfrigt finnas betydande
offentliga mynt- och medaljsamlingar inom Sverige,
hvaraf de mest framstående äro Riksbankens, Göteborgs
museums, äfvensom de, som tillhöra universiteten i
Uppsala och Lund. Af enskilda personer inom landet
innehar grosshandlaren I. Berghman i Stockholm den
betydligaste myntsamlingen. Hrr K. V. Burmester
och A. Bernström i Stockholm ega de förnämligaste
medaljsamlingarna. 1873 bildades Svenska numismatiska
föreningen. Af framstående svenska numismatiker och
samlare kunna nämnas utom de ofvannämnde K. Rålamb
(se R å l a m b 4), K. D. Ehrenpreus, E. Sköldebrand,
D. J. Nescher, F. Silverstolpe, Anna Johanna Grill
(född Grill), K. Östberg, J. Scharp, K. F. Meinander,
V. Th. Strokirk, J. F. H. Oldenburg, K. J. G. Snoilsky
("Ett svenskt myntkabinett", 1873), B. E. Hyc-kert
och J: 0. Wedberg. M. Lbg.
Numismatiker (se Numismatik), mynt-
(1. medalj-)kännare, myntsamlare, i numismatiken
kunnig person. - Numismätisk, som har numismatiken
till föremål.
Numismatiska föreningen, Svenska, stiftades på
tillskyndelse af M. Lagerberg (se Lagerberg 4) på
en sammankomst hos A. V. Stiernstedt (se denne) 21
maj 1873, med hufvudsakligt syfte att från trycket
utge smärre häften ang. mynt i allmänhet och det
svenska myntet och myntväsendet i synnerhet. Bland
de förste medlemmarna befunno sig f. ö. K. Snoilsky,
J. 0. Wedberg, B. E. Hildebrand, 0. Montelius och
J. F. H. Oldenburg. Förste hedersled, blef konung
Oskar II, och föreningens beskyddare är konung
Gustaf V. Tillgångarna l jan. 1912 voro upptagna till
kr. 16,191,os. Sedan 1874 utger föreningen i tvångfria
häften (I -XX) "Numismatiska meddelanden". Häftet
XX innehåller bl. a. en historik öfver föreningen,
förf. af grosshandlaren K. Lundström. Föreningen och
ännu mera M. Lagerberg ha låtit prägla åtskilliga
minnespenningar och medaljer. En afläg-gare af
föreningen är Numismatiska klub-
e n från l nov. 1905 för sällskaplig samvaro m. m.;
den är tillgänglig äfven för utom föreningen stående
personer. J- C.
Numismatiska klubben. Se Numismatiska föreningen.
Numismatiska kongresser, Internationella, ha hållits
1891 och 1910 i Bruxelles samt 1900 i Paris. 1910 års
kongress, med omkr. 500 deltagare, arbetade på två
sektioner* den ena för nu-mismatik och sigillografi,
den andra för den nuv. medaljkonsten.
Nu’mitor. Se A m u l i u s.
Nu’mmer (lat. nu’merus, tal, siffra), antal; siffra
i ordningen; det särskilda, endast för yrkets
män begripliga siffermärke, som manufakturhandlare
sätta på en vara för att erinra sig dess inköpspris;
sifferbeteckning för tjockleken (finleken), längden
eller bredden på vissa handelsvaror (nålar, tråd,
garn, band o. s. v.); beteckning för brännvidden på
glasögon; musikstycke (i ordningsföljden) på ett
konsertprogram e. d.; ordningssiffra på ett hus i
stad (gatnummer eller nummer i kvarteret); lott i
ett lotteri. Jfr Nummerkarl.
Nummerhäst kallas i Sverige vanligen hvarje-kronan
(eller rusthållare, rotehållare) tillhörig häst,
som är insatt vid trupp, där hästar skola finnas på
stat. Jfr Hästanskaffning för krigsbehof.
Nummerkarl kallas i Sverige stundom i dagligt
tal hvarje i fast anställning varande af det till
krigsmakten hörande manskapet, på grund däraf att
han har ett nummer inom kompaniet eller regementet.
Nummerlotteri. Se Lotteri, sp. 1149.
Nummerspel 1. Spel i nummer. Se Spel.
N u m m i [iK/mmi], finska namnet på socknarna Karins,
S : t, och N u m m i s (se dessa ord).
Nu’mmijärvi, by i Finland, Vasa län, Korsholms härad,
vid vägen Tavastkyro-Kauhajoki. En svensk styrka
under öfverstelöjtnant v. Otter hade i aug, 1808
tagit ställning vid N. strax n. om den förbiflytande
Levasjoki och nedhuggit skogen framför fronten samt
tillbakaslog 28 s. m. segerrikt de af Usjakov anförde
ryssarnas anfall. L. W:sonM.
Nu mmJS (fi. Nu’mmi eller Nu’mmen piläja), socken
i Nylands län, Finland, Lojo domsaga och härad,
är ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Borgå stift,
Lojo kontrakt. Landareal 202 kvkm. 3,942 inv. (1910),
finsktalande. A. G. F.
Nummulites Lmk (af lat. nu’mmus, mynt, och
grek. li’thos, sten), paleont., fossilt släkte af
foraminiferer. De äro runda, vanligen plattade och
af jämförelsevis betydlig storlek (några ända till 6
 |
| Två (i en bergart befintliga) nummulitskal i genomskärning. (Nat. storl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
