Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 59-60 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noshörningar, Rhinocerotidce, zool., - Noskowski, Sigismund, polsk tonsättare - Nos numerus sumus et fruges consumere nati, lat. - Nosocomium (lat., af grek. nosos, sjukdom, och komizein, vårda), sjukhus. - Nosofen, farm., ett gult, lukt- och smaklöst, i vatten olösligt pulver - Nosofobi - Nosogenesis - Nosogeografi - Nosografi - Nosokomialfeber - Nosologi - Nosomani - Nosovka, ort i ryska guv. Tjernigov - Nosring, veter., en ring, som man använder för att tvinga tjurar till lydnad - Noss, detsamma som Hnoss (se d. o.). - Nossairier. Se Nosairier. - Nossan, å i Västergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4 m. Numera torde den förekomma endast i
Sululandet och i ringa antal; förr hade den större
utbredning. Medan den förstnämnda arten lifnär sig
företrädesvis af löf och grenar af träd och buskar,

Fig. 1. Hufvud af tvåhornade noshörningen.

Fig. 2. Hufvud af trubbnosiga noshörningen.

betar denna på marken växande örter;
detta skiljaktiga näringssätt står i samband med
öfverläppens skiljaktiga form. Arten skall vara af
fredligare sinnelag än den föregående. – Enhörningen
l. enhornade noshörningen

Fig. 3. Enhornad noshörning.

(Rh. unicornis; fig. 3) är omkr. 3 m. lång,
med svans af 60 cm. längd och skulderhöjd 1,7 m.;
vikt omkr. 2,000 kg. Huden är – till skillnad från de
två föregående – genom djupa veck afdelad i stora
fält; endast ett horn finnes; äfven det fullvuxna
djuret saknar vanligtvis ej fullständigt fram- och
hörntänder. Det lefver i vildt tillstånd numera
endast i Nepal, Bhutan och Assam, medan den förr
hade större utbredning. – Java- l. varanoshörningen
(Rh. sondaicus) skiljer sig från den närmast
föregående genom ringare storlek (kroppslängd 2,5 m.),
genom förekomsten af glesa, svarta borst öfver hela
kroppen, genom annan anordning af hudfälten samt genom
mindre horn (högst 25 cm. långt); honan är vanligen
utan horn. Denna art har vidsträcktare utbredning
än den föregående: från Bengalen öfver Malakka till
Java. – Sumatranoshörningen (Rh. sumatranus) skiljer
sig från de öfriga asiatiska noshörningarna genom
förekomsten af två horn; hårbeklädnaden är ännu rikare
än hos den föregående. Den förekommer på Borneo,
Sumatra, Malakka, i Burma och Assam. – Af de utdöda
noshörningarna må nämnas ullhåriga noshörningen
(Rh. tichorhinus), som varit samtida med människan
och haft ungefär samma utbredningsområde som mammuten
(se d. o.). Liksom hos denna var kroppen försedd med
tät hårbeklädnad. Det främsta af nosens två horn
uppnådde en betydlig längd (1,5 m.) och förorsakade,
att den hos de nu lefvande noshörningarna
broskiga delen af näsans skiljevägg för att
kunna uppbära detsamma förbenats. Kroppsstorleken
öfversteg ej den nu lefvande indiska
noshörningens. I Sibirien har man af denna
art funnit hela kadaver infrusna i isen.
L-e.

Noskowski [nåskå’vski], Sigismund, polsk tonsättare,
f. 1846 i Warschau, d. där 1909, elev af Kiel, blef
1888 lärare vid Warschaus konservatorium, 1904
andre kapellmästare vid filharmonien där och 1906
äfven kapellmästare vid operan. Han komponerade
symfonier, kantater, operorna Livia Quintilla
(1900), Wyrok (1907) m. fl., kammarmusikverk,
körer, visor, pianostycken m. m., utgaf polska
folkvisor och litauiska folkmelodier samt skref
en harmonilära (1902) och Kontrapunkt (1908).
E. F-t.

Nos numerus sumus et fruges consumere nati, lat.,
"vi äro blott ett tal och födda att äta och dricka",
d. v. s. det är ej stort med oss människor. Citat ur
Horatius’ "Epistolæ", I, 2, 27.

Nosocomium (lat., af grek. nosos, sjukdom, och
komizein, vårda), sjukhus.

Nosofen, farm., ett gult, lukt- och smaklöst,
i vatten olösligt pulver, är till sin
kemiska byggnad tetrajodfenolftalein (C₆ H₂ J₂
OH). C.O.C₆ H₄ CO. Preparatet har antiseptisk verkan och
användes dels något invärtes i dos af 0,2-0,5 gr. vid
tarm- och magkatarrer, dels, och hufvudsakligen,
utvärtes som mindre giftigt ersättningsmedel för
jodoform, alltså som ströpulver vid behandling af
infekterade sår och af diverse slemhinneåkommor
i näsan och svalget, vid blåskatarr m. m.
C. G. S.

Nosofobi (af grek. nosos, sjukdom,
och fobos, fruktan), abnorm rädsla
för sjukdomar. Jfr Hypokondri.
G-s.

Nosogenesis (af grek. nosos, sjukdom, och genesis,
födande, uppkomst), med., sättet för en sjukdoms
uppkomst och utveckling.

Nosogeografi (af grek. nosos, sjukdom), framställning
af sjukdomars utbredning i olika länder och klimat.

Nosografi (af grek. nosos, sjukdom, och grafein,
skrifva), sjukdomsbeskrifning.

Nosokomialfeber (se Nosocomium), sjukhusfeber. Jfr
Hospitalsbrand.

Nosologi (af grek. nosos, sjukdom, och logos,
lära), sjukdomslära.

Nosomani (af grek. nosos, sjukdom, och mania,
se d. o.), med., sjuklig inbillning, att man har
någon sjukdom.

Nosovka, ort i ryska guv. Tjernigov, vid järnvägen
Kursk–Kiev. 14,712 inv. (1900). Stor sockerfabrik.
J. F. N.

Nosring, veter., en ring, som man använder för att
tvinga tjurar till lydnad. Ringen fästes i näsans
skiljevägg, då tjuren nått 1 à 1 1/2 års ålder, och
uppbindes med en rem, sträckande sig längs nosryggen
och pannan till en annan rem rundt hornfästena. Då
tjuren skall ledas, fästes en kedja eller en stång
i ringen. H. F.

Noss, detsamma som Hnoss (se d. o.).

Nossairier. Se Nosairier.

Nossan, å i Västergötland, upprinner ur en liten
sjö, Nossekälla (230 m. ö. h.) i Borgstena socken
i Älfsborgs län, flyter med nordlig hufvudriktning
till Herrljunga, hvarefter den gör en betydlig krök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>