Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
Norsk konst
32
främsta alster äro koret i Trondhjems domkyrka j (se
Byggnadskonst, sp. 745 och afbildnin-gar å pl. XXV)
samt koret i domkyrkan i Stavanger. Påverkan från
Frankrike förekom mera sällan, exempelvis i den senare
apostelkyrkan i Bergen (slutet af 1200-talet, kyrkan
förstördes 1530). I nyare tid byggdes kyrkorna oftast
af tegel i från Danmark och Nord-Tyskland påverkad
smak. Rätt mycken originalitet i behandlingen af de
utifrån hämtade motiven röjes i de norska kyrkorna,
men det är dock först och sist i träbygget, som en
specifikt norsk stil utbildas. I staf-kyrkorna (se
d. o.) öfverföras den romanska stenkyrkans former
i träkonstruktion. Deras blomstringstid infaller på
1100-1200-talen, men många äro yngre. Bland profana
byggnader märkas Haakonshallen och Rosenkranstornet
i Bergen (båda från 1200-talets midt, se Bergenhus),
ärkebiskopsgården i Trondhjem (1200-talet), Åkers-hus
(se d. o. med fig.) i Kristiania (namnes första
gången 1308) samt från senare tid herrgården
österaat vid Trondhjemsfjorden (1600-talet)
m. fl. Några ruiner af äldre borgar finnas. Det,
som blifvit bevaradt af norsk renässans, barock och
empire, visar, att stilformerna med originalitet
upptogos och tillämpades i träbyggnader och deras
utsir-ning. I utsmyckandets konst stodo norrmännen i
gamla tiden anmärkningsvärdt högt. Träornamen-tiken
på kyrkportaler och kyrkstolar visar rik fantasi,
högt utbildadt stilsinne och största skicklighet i
utförandet (se fig. l-3), likaså det ornamentala och
figurala utsmyckandet af stenkyrkor (ex. i Trondhjems
domkyrka). I konsthandtverket utbildas en själfständig
nationell stil, som varierar i olika landsdelar
och hålles uppe genom tiderna. Förutom träsnideri
omfattar denna folkkonst förnämligast metallarbete och
textil konst i deras olika grenar (se fig. 4-8). Ur
träskärarkonsten utvecklar sig elfenbenssnideriet,
som fick sin mest betydande målsman iMagnusBerg
(1666-1739, verksam hufvudsakligen i Danmark). Den
norska hemslöjden hade sin glanstid på 1700-talet;
i våra dagar har den åter uppblomstrat.
Arkitekturen under 1800-talet uppbäres en tid
framåt af från utlandet inkomna konstnärer: de
danskfödde H. D. F. Linsto w (1787-1851; slottet i
Kristiania, 1823-48) och K. H. G r o s c h (1801-65;
universitetsbyggnaderna där, 1841-53, ritningarna
reviderade af K. F. Schin-kel i Berlin), tyskarna
H. E. Schirmer (1814 -87) och A. F. W. von Hanno
(1826-82) och svensken E. V. Langlet (1824-98;
stortingsbyggnaden). De inf ödde arkitekterna sökte
sin utbildning hufvudsakligen i Tyskland; senare
har inflytande från England och de nordiska länderna
varit märkbart. Därjämte har en nationell riktning
gjort sig starkt gällande och medfört studium af
landets egen byggnadsverksamhet under gångna tider
samt ej minst upptagande af trä-arkitekturens
former. Bland arkitekter må nämnas P. Due (f
1835), P. A. Blix (1831-1901), H. Thrap-Meyer
(1833-1910), E. K. B. Christie (1832-1906) - den
sistnämnde förtjänstfullt verksam vid restaurerandet
af Trondhjems domkyrka -, H. M. och A. Schirmer
(f. resp. 1845 och 1850), J. H. N is se n (f. 1848),
Holm Munthe (1848-98; natio-
nell träarkitektur) och B. Lange (f. 1854). Den nyaste
arkitekturen, som i Norge liksom i Sverige sträfvar
efter solida material, fasta och nkla former, har
många representanter, bland dem H. B u 11 (f. 1864),
hvars inflytande varit ganska starkt (Nationalteatern,
Historiska museet, Regeringsbyggnaden, alla i
Kristiania), H. J. Sparre (f. 1861; justitiebyggnaden
där), I. 0. Hjorth (f. 1862; Norges banks
nybyggnad), Kr. B i ön g (f. 1870; "kongevillaen" på
Voksenkollen), 0. A. Sverre (f. 1865; Holmenkollens
turisthotell), P. A. H. Sinding-Larsen (f. 1869),
O.E.Stein (f. 1867) och S. Knudsen (f. 1875), som
alla tre byggt kyrkor m. m., 0. S c h o u (f. 1877
; teatern i Bergen), J. 0. B. Nordhagen (f. 1883;
f. n. ledare af Trondhjems domkyrkas restaurering).
Måleri och skulptur. 1818 inrättades i Kristiania
en Kunst- og tegneskole. Bland där verksamma
lärare framstår J. Flintoe (f. 1786 i Köpenhamn,
d. 1870, lärare vid skolan 1818-51). 1836 stiftades
Konstföreningen i Kristiania, och s. å. beslöts
upprättandet af ett nationalgalleri. Detta öppnades
1842. Den, som ej minst har hedern af dess tillkomst,
var J. K. Dahl (1788- 1857), den norska målarkonstens
fader. Han verkade, fastän alltifrån 1818 till sin
död bosatt i Tyskland, nitiskt och hängifvet för
norsk kultur och ej minst för främjande af norskt
konstlif. Som landskapsmålare står han bland
norrmän som "den förste och den störste". Han
öppnade sina landsmäns ögon för den norska
naturens karaktär. Men han bildade ej skola,
hans enda betydande lärjunge är T h. Fearnley
(1802-42). Det yngre släktledet af norska målare
reste till Diissel-dorf och upptog den där härskande
skolans naturåskådning och framställningssätt. Det
norska genre-måleriet - bondelif i poetisk och mildt
romantisk uppfattning - fick sin mest tidstypiske
och inflytelserike representant i A. Tidemand (1814-
76), medan H. G u de (1825-1903) blef den främste
landskapsmålaren, af stort inflytande äfven genom sin
lärarverksamhet. Fastän det unga måleriet mottogs med
lifligt intresse i Norge, blef det likväl ej bofast
hemma. Konstnärerna såväl lärde som utöfvade sin konst
i utlandet, och Düsseldorf blef under en lång tid
framåt det norska måleriets hufvudstad. Med förkärlek
öfvades landskapsmåleri; jämte Gude äro på detta
område att nämna H. A. Cappelen (1827-52), M. Muller
(1828-1911), K. Baade (1808-79), J. F. Eckersberg
(1822-70), J. Frich (1810- 58), S. Jacobsen
(f. 1833), E. A. Normann (f. 1848), A. M. A ske v öl d
(1834-1900), A m a l d u s C. N i e l s e n (f. 1838)
och L. M u n-the (1841-96). Bland bondelifsmålarna
efter Tidemand visade K. F. Sundt-Hansen (1841-
1907) den djupaste begåfningen. Ganska isolerad
står P. N. Ar b o (1831-92) - en af de fåtalige
norske målare inom detta släktled, som fortsatte
sina studier i Paris -. i sina skildringar ur
Nordens myter. Historiemåleri har aldrig slagit rot
i Norge, och det blef blott enstaka försök, som i
denna riktning gjordes i München, där flera unga
norrmän studerade på 1870-talet, bland dem H. E i l i
f E. P e t e r s s e n (f. 1852), 0. A. W e r-geland
(1844-1910), H. Heyerdahl (1857- 1913), B. Grön v öl d
(f. 1859), E. T. W e r e n-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
