Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsholm-Västervik-Hultsfreds järnvägar - Norsjö, socken i Västerbottens län - Norsjö l. Nordsjö (under medeltiden Nonnsjor), insjö i Telemarken - Norsjö och Malå tingslag, Västerbottens län - Norsjö revir - Norska frågan. Se Norge, sp. 1430, och Sverige-Norge. - Norska hafvet - Norska hästen förekommer i två skilda typer: fjordhästen och gudbrandsdalshästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Hultsfred–Västerviks järnvägs-a.-b. 1,036,166
kr. eller tills. 2,673,766 kr., hvarjämte det
förstnämnda bolaget hade en reservfond af 75,000 kr.
samt en reparations- och förnyelsefond af 21,519 kr.
Norsholm–Västervik–Hultsfreds järnvägars
postadress är Västervik, där jämväl resp. styrelser
ha sitt säte.
A. d’A.
Norsjö, socken i Västerbottens län, Norsjö och
Malå tingslag. 1,860 kvkm. 5,917 inv. (1912).
N. utgör ett pastorat i Luleå stift, Västerbottens
norra kontrakt.
Norsjö l. Nordsjö (under medeltiden Nonnsjór),
insjö i Telemarken, Bratsberg amt, Norge,
n. v. om Skien, 30 km. lång, ända till 3,5 km.
bred och med ett största djup af 176 m., 59,7
kvkm., men endast 15 m. ö. h. N. utgör reservoar
för en stor del af amtets vattendrag och har genom
Farelven, som i sitt nedre lopp heter Skienselven,
aflopp till Frierfjord. Skiensvasdraget är sedan
1861 kanaliseradt från Skien (med slussanläggning)
upp till Hjellevatn och vidare genom Farelven med
slussarna vid Löveid upp till N. Genom
Bandak–N.-kanalen (se Bandak) står N. i samband med
Dalen 26 km. i v., och den i dess norra del
utmynnande, segelbara Sauerelv förenar den med
Hiterdalsvandet, som går upp till Notodden
(se d. o.). Också bildar N. en viktig transportväg för
Telemarkens storindustri. Ångfartyg med ända till
1,500 tons dräktighet skola kunna på denna farled
komma in i hjärtat af landet. 25 juli 1913 beslöt
stortinget anlägga en järnväg från Notodden ö. om
N. ända ned till Skien och Porsgrund. Denna bana
kommer vid Noragutu n. om N. att korsa den
blifvande Sörlandsbanan, som enl. projektet skall
sträcka sig nedåt v. om N. K. V. H.
Norsjö och Malå tingslag, Västerbottens län,
ingår i Västerbottens norra domsaga och Skellefteå
fögderi samt omfattar socknarna Norsjö och Malå.
3,590 kvkm. 8,889 inv. (1912).
Norsjö revir tillhör Skellefteå öfverjägmästardistrikt
samt omfattar Malå socken och de delar
af Norsjö och Skellefteå socknar, som ligga s. om
Skellefteå älf, Västerbottens län. Reviret är
indeladt i fem bevakningstrakter. Vid 1910 års slut
omfattade de allmänna skogarna inom reviret en
sammanlagd areal af 106,470 har, hvaraf 14 stycken
kronoparker, om tillhopa 101,556 har. S-r.
Norska frågan. Se Norge, sp. 1430, och Sverige-Norge.
Norska hafvet är efter H. Mohns föredöme och
därför att det företrädesvis blifvit undersökt af norska
vetenskapsmän den numera vanligen brukliga
benämningen på den subpolära bassäng af Atlantiska
hafvet, som ligger mellan Norge, Björnön och
Spetsbergen å ena sidan samt Grönland, Island och
Färöarna å den andra; dock förekommer också
benämningen Europeiska nordhafvet, som användes
äfven af Mohn. Mot Atlantiska hafvet är det väl
begränsadt genom submarina åsar, som sammanbinda
norra Skottland, Färöarna och Island samt ligga
på ett djup af omkr. 550 m. Mellan Spetsbergen
och Finmarken är en bred öppning till Barents’
haf, där djupet sannolikt uppgår till 750 m. Den
mest utmärkande egendomligheten för Norska hafvet
är den stora olikheten i temperatur mellan dess
östra och dess västra del, på ömse sidor om en
krokig linje dragen midt emellan Färöarna och
Shetlandsöarna till västra sidan af Spetsbergen. En
arktisk ström, som går söderut längs Grönlands kust,
för med sig stora fält af packis och inträder i norra
Atlanten genom kanalen mellan Island och Grönland.
Vattnet är där saltfattigt, iskallt, på sina
ställen – 1,2° från ytan ända till bottnen; däremot
är hafvet alltid isfritt ö. om ofvannämnda linje och
har en temperatur på 500 m. djup af mer än 0°
samt en salthalt af 35 pro mille eller däröfver, en
följd af den varma ström – en fortsättning af
Golfströmmen –, som går mellan Skottlands och Islands
kust och för en betydlig värmemängd till norska
kusten. På större djup, under Golfströmmen, är
vattnet äfven strax utanför norska kusten afkyldt till
omkr. –1,2°. Dessa temperaturer ha nedannämnde
Helland-Hansen och Nansen funnit vara underkastade
parallella förskjutningar från det ena året till
det andra. Den höga värmegraden i hafvet v. om
Sognefjord 1902 gjorde sig märkbar 1903 vid Lofoten
och 1904 i Barents’ haf, och man tror sig kunna
af värmeföreteelserna v. om mellersta Norge förutsäga
dem ett år i förväg vid Lofoten och två år
förut vid Lapplandskusten samt därmed utsikterna
för fisket (hög värme medför dålig fångst och tvärtom).
– Norska hafvet har ett djup, som nästan
täflar med den öppna Atlantens och Stora oceanens,
i hela centrala delen sannolikt 3,000 m.
– Norska hafvet har en rik pelagisk flora och fauna.
Atlantiska strömmens varma vatten för ofta till
Norge ett djurlif, som vanligen anträffas endast
under lägre breddgrader. I mars och april idkas
indräktig sälfångst n. och ö. om Jan Mayen längs
kanten af isfälten och senare på året hvalfångst.
Ett stort antal norska fartyg besöker hvarje år
kusterna af Spetsbergen för insamling af ejderdun
samt jakt på hvalar, sälar och hvalrossar. Grisslor,
alkor, måsar och andra sjöfåglar finnas i oräkneliga
skaror vid Spetsbergen och längs kanten af
isfälten. Utmed norska kusten drifves ett högst
lönande sill-, torsk-, makrill- och hummerfiske.
Litt.: "Norske nordhavsekspedition 1876-78" (7
bd, 1880-97), Bj. Helland-Hansen och Fr.
Nansen, "The Norwegian sea, its physical oceanography
based upon norwegian researches 1900-1904"
(1909; vol. II, n:o 2 af "Report ön norwegian
fishery- and marine investigations"). (J. F. N.)
Norska hästen förekommer i två skilda typer:
fjordhästen och gudbrandsdalshästen.
Fjordhästen l. Vestlandsrasen (se afbildning
i art. Hästen, textfig. 8) tillhör de
ponnyartade hästraserna, hvilkas stamform utan
tvifvel är den i forna tider äfven i Europa
förekommande vilda hästen af den mindre typen.
Enligt L. Steineger är den närmast besläktad med
den keltiska ponnyn och har kommit öfver till
Norge från Skottland, redan då landförbindelse
mellan dessa länder öfver Nordsjön förekom; enligt
Ewart utgör rasen en blandning af den keltiska
ponnyn och den s. k. skogshästen, som af honom
anses vara densamma, som representeras af de
många skelettlämningar från stenålderstiden vid
Solutré i Frankrike m. fl. orter; äfven Ridgeway
betraktar fjordhästen som en ättling af samma
stenåldershästar. Fjordhästen är utan tvifvel den
äldre af de norska raserna, och "Vestlandet" var
ända in på 1800-talet det egentliga hästuppfödningsdistriktet
i Norge. Storleken är omkr. 142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
