Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktigaste dalgången är den jämförelsevis milda
Pasvikdalen, som genomströmmas af Pasvikelven, med
den lilla klosterkolonien Boris-Gijeb (se d. o.) på
sin vänstra sida samt en och annan odlingsbar
fläck. Tanadalen, kring Tanaelv, är till stor del
skogklädd, hvarjämte där finnas för boskapsskötsel
fullt brukbara gräsbeten. Kautokeino- l. Altenelv
går i sitt öfversta lopp, närmast Finland, genom den
nästan öde och obebodda Kautokeinodalen (120 kvkm.),
som genom en af stora forsar fylld, 30 km. lång ravin
mellan fjällen Beskadas i v, och Bellingfjeldet i
ö. står i förbindelse med den välodlade Altendalen. –
Fjällen i bergpasset i Altendalen räknas till
nord-norska fjällmassivet, Kjölen (sv. Kölen, se
d. o.), som från trakten s. om Hammerfest sträcker
sig genom N:s och Sveriges gränstrakter till något
s. om insjön Fämun i Syd-Norge och hvars högsta
tinnar finnas öfvervägande på norska sidan om
gränsen. Massivet begränsas i v. dels af fjordar,
dels af låga landsträckor, ed eller dalgångar. Bland
de stora fjäll, som markera Kölens västgräns i det
inre af Tromsö amt, äro Rostafjeld (1,560 m.) samt
något längre i s., mellan Maals- l. Malangselven och
Barduelven, Alapen (1,510 m.) och de vackra östra och
västra Istind (1,400–1,500 m.). Längre österut resa
sig topparna Njunes-varre (1,636 m.) och Kistefjeld
(1,723 m.) samt, i Nordlands amt, i det inre af
Ofotfjorden Rivtind (1,458 m.), lapparnas Bassevarre
("heliga fjället"). I Nordland, s. om Rombakfjorden,
ej långt ifrån Narvik, ligga Blaaisen (1,485 m.) och
något närmare riksgränsen Storsteinfjeldet (1,874
m.). S. om Ofotfjorden utbreder sig jökeln Frostisen
(30 kvkm.). Nära svenska gränsen resa sig Blaamanden
(1,571 m.) och litet s. ö. därom Sulitälmas väldiga
formationer, bland hvilka, alldeles invid gränsen,
en hittills (1913) namnlös tinne når 1,914 m., Kölens
högsta punkt (förut ansågs det vara Stortoppen, 1,830
m.). Längre söderut ligga de måleriska Okstinderne
(1,912 m.), mellan hvilka sträcka sig snöbræer
(77 kvkm.). Sydligast i Nordlands amt ligger ett
af Kölens väldigare partier, Store Börgefjeld,
med bl. a. topparna Jetnamsklumpen (1,514 m.) och
Kvigtind (1,703 m.). Äfven i Nordland är Kölenmassivet
genomskuret af dalar, oftast följande kustlinjen
och mynnande ut i fjordarna, delvis välodlade och
tätt skogbevuxna, såsom Saltdalen längst i n.,
Dunderlandsdalen, Vefsendalen med dess fortsättning
Svenningdal och dess sidogrenar Fiplingdalen och
inemot svenska gränsen, mellan Rösvand och Börgefjeld,
Hatfjelddal. – Till kustfjällen i v. räknas alla
berg i Nord-N. v. om Kölen, öarnas såväl som
fastlandets. De bilda inbördes märkligt isolerade
fjällpartier och -grupper, skilda sinsemellan
från ö till ö och på fastlandet genom fjordar,
dalsänkor eller låga ed. Bland de mest framstående
fjällpartierna må nämnas Bergsfjordhalfön, mellan
Altenfjorden och Kvænangen, med Finmarkens högsta
tinne, Svartfjeld (1,218 m.), den 80–90 km. långa
Lyngshalvö med spetsiga taggar bland böljande
bræer, bl. a. Jægervasstinderne (1,690 m.) och,
s. om Lyngseidet, Nord-N:s högsta topp, Jække-varre
(1,915 m.), det något s. om Tromsö belägna partiet,
med tinnarna Maarfjeld (1,324 m.), Hjerttind (1,385
m.) och Spandstind (1,466 m.);
fjällpartiet mellan Ofot- och Saltfjordarna på N:s
smalaste, af fjordar starkt sönderskurna landremsa,
där Hamaröylandet framsticker med sina pittoreska
linjer (Tilthornet, 592 m.); Bodölandets fjällgrupper
v. om näset vid Fauske, med Breiviktind (1,156 m.) och
Yassviktind (1,045 m.). Skildt från Kölen genom
Salt- och Dunderlandsdalarna höjer sig fjällandet
mellan Salt- och Ranfjordarna. Dettas mellanparti
täckes af N:s näst största glaciär, Svartisen (se
d. o.), med tinnar af mer än 1,500–1,600 m. höjd,
mellan Saltfjorden och Beiarn Börvasstinder (1,155
m.), närmare kusten Beiertinder (1,329 m.) samt
längst i ö. områdets högsta punkt, Ölfjeldet
(1,754 m.). S. om Vefsenfjorden ligger en större
samling tinnar, Finknæet (1,158 m.), Kvitfjeld
(1,245 m.) och Blaafjeld (1,290 m.) m. fl. samt
längst i ö. Majaklumpen (1,021 m.). – Syd-N:s fjäll
och dalar. Kring insjöarna Limingen och Tunnsjöen i
N. Trondhjems amt nära svenska gränsen sänker sig
Kölens fjällmassiv, men höga fjällpartier fylla
ännu bitvis gränstrakterna, såsom Kjölhaugene
(1,247 m.) och öfverst i Tydalen, där Nea-(Nid-)elven
strömmar, Sylene med Storsola l. Lille-Sylen
(1,766 m.), och något sydligare Skardölsfjeldene och
Vigelfjeldene med höjder på något öfver 1,500 m. Skild
från Kölen utbreder sig öfverst i N. Trondhjems amt
Namdalens skogsmark, fylld af medelhöga fjäll, bland
hvilka Heimdalshaugene (1,160 m.) och Gjeitfjeldet
(869 m.) höra till de högsta. Amtets betydligaste
dal är den 190 km. långa, bördiga Namdalen. S. därom
ligger den stora och frodiga dalsänkan Snaasen
kring Snaasenvand. S. om Namdalens skogsmark,
mellan Kölen i ö., Rörosvidderne i s. och Orklas
dalgång i v., utbreder sig Tröndelagsviddernes
högplatå med bl. a. topparna Skarvene (1,180 m.),
Fonnfjeld (1,098 m.) och Hermansnosen (1,036
m.), och korsas af fem mera betydande dalar,
som sträcka sig mot Trondhjemsfjordens inre
bassäng: Værdalen, Stjördalen, Nid-(Nea-)elvens
omkr. 120 km. långa dalgång, som upptar Tydalen,
den 120 km. långa Guldalen och Orkedalen l. Orklas
150 km. långa dalgång. De låga, flacka bygderna
längs Trondhjemsfjordens södra och östra stränder
tillhöra N:s bördigaste ängder. Där finnas flera
af N:s största, myrar, såsom Mæresmyren och
Heimdalsmyren. Mellan Orkedalen i ö., dess sidodalar
Rin- och Surendalarna i n. samt Nordmörs fjordar i
v. och skildt från Dovres fjällmassiv genom Op- och
Suldalarna i s. ligger det väldiga fjällpartiet
Troldheimen (se d. o.), med bl. a. topparna Snota
(1,689 m.), Troldhætta (1,648 m.) och det 1,800
m. höga Taarnfjeld. Mellan Rin- och Surendalarna
i n. och Drivas dal i s. får Troldheimen sin
fortsättning i Nordmöres lägre fjälland, som
med höjder af ända till 1,000 m. sträcker sig ut
till öppna hafvet. Vattendelare mellan nordan-
och sunnanfjällska N. bilda Rörosvidderne och
Dovre. De förra sluta sig omedelbart till Kölens
myrländta högplatåer mellan Essandsjöen och
Aursunden, hvarifrån landet höjer sig i v. med en
medelnivå af 800 à 900 m., men med flera höga toppar
(Kjölifjeld, 1,303 m., Storskarven, 1,282 m., Fongen,
1,459 m., och Forelhogna, 1,358 m.). I v. begränsas
Rörosvidderne af fjälldalen Kvikne samt den öfversta
af Orklas dalgångar. V. om Orklas öfre lopp höjer
sig Dovrevidden (se Dovrefjäll),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
