Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmark--Klarälfvens järnväg - Nordmarks grufvor - Nordmän - Norðmærafylki l. Norðmæri, norska fylken. Se Möre 2 - Nordmöre - Nordnes - Nord-Nigeria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Uddeholms aktiebolag, dels den Skymnäs–
Munkfors järnvägsaktiebolag tillhöriga, men
af Nordmark–Klarälfvens järnvägsaktiebolag
arrenderade och trafikerade Skymnäs–
Munkfors järnväg. Den förra linjen, som,
bibanor oräknade, är 59,5 km. lång, sträcker
sig från Nordmarks station, där anslutning eger
rum till Filipstads norra bergslags järnväg, i
nordvästlig riktning till Geijersholm samt vidare
åt s. v. öfver Hagfors och Uddeholms bruk till
Sjögränd vid Klarälfvens östra strand och därifrån
åt s. till Björndalsbron. Från hufvudlinjen utgå
följande bibanor: från Nordmark åt s. v. öfver
Nordmarksberg till Tabergs grufvor och kanal, 5,2
km., från Geijersholm åt n. till Starrkärr, 1,1 km.,
och från Sjögränd åt n. till Edebäcks lastplats vid
Klarälfven, 4,6 km. En i Uddeholms järnväg ingående
linje från Björndalsbron till Skymnäs lastplats
vid Klarälfven, 3,5 km., indrogs 1904. Skymnäs–
Munkfors järnväg, 14,3 km. lång, sträcker sig från
Björndalsbron åt s. utefter Klarälfvens östra sida
till Munkfors station och bruk i Ransäters socken,
där anslutning eger rum till Karlstad–Munkfors
järnväg. Linjen Nordmark–Björndalsbron med bibanor
öppnades för trafik 11 dec. 1877 och linjen
Björndalsbron–Munkfors 27 sept. 1890. Jämte
egen och Skymnäs–Munkfors järnväg trafikerar
Nordmark–Klarälfvens järnvägsaktiebolag Filipstads
norra bergslags och Karlstad–Munkfors järnvägar. Vid
1911 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden
för Nordmark–Klarälfvens järnväg 3,563,580 kr,
hvaraf för linjen Nordmark–Björndalsbron 2,500,000
kr., för Skymnäs–Munkfors järnväg 306,000 kr.,
för inventarier 32,580 kr. och för rullande
materiel 725,000 kr., aktiekapitalet 3,150,000
kr., reservfonden 63,000 kr., reparations- och
förnyelsefonden 34,150 kr. Järnvägsbolagens postadress
är Hagfors, och styrelserna ha sitt säte i Uddeholm.
A. d’A.
Nordmarks grufvor, belägna i Nordmarks socken,
Färnebo härad, Värmland, 15 km. n. om Filipstad,
ha sedan urminnes tid varit bearbetade. De omnämnas
första gången i en 1658 afgifven bergsrelation och
kallas redan då gamla. De äldsta grufvorna äro
Storgrufvan och Gröngrufvan. Under 1700-talet
upptogs en mängd andra grufvor. Malmerna,
svartmalm af god beskaffenhet, förekomma i ett
skålformigt böjdt lager af grönskarn, omgifvet
på yttre sidan af granulit och inneslutande en
kalkstensbildning. Malmformationen öfvertväras
af flera diabasgångar. Grufvorna ha uppnått
ansenliga djup. Malmbrytningen år 1911, då
tre grufvor arbetades, var ungefär 12,000 ton.
Th. N-m.*
Nordmän (mlat. nordmanni, nortmanni, normanni)
kallades under medeltiden, efter vikingatågens
l. nordmannatågens begynnelse (700-talet),
de skandinaviska krigarflockar, som med sina
härjningar hemsökte västra och södra Europa. Se
vidare Vikingatåg. (S. T-g.)
Norðmaerafylki l. Norðmæri, norska fylken. Se Möre 2.
Nordmöre, nordöstra delen af Romsdals amt, Norge,
utgör en domsaga och bildar ett fögderi deladt
i 22 härad. 6,052 kvkm. 37,110 inv. (1910). Under
medeltiden var N. eget fylke (Norðmærafylki. Se Möre
2). K. V. H.
Nordnes, Nordnæs [ncornäs], stadsdel i Bergen
(se d. o., med karta).
Nord-Nigeria (eng. Northern Nigeria), brittiskt
protektorat i Väst-Afrika, begränsas i ö. af
tyska Kamerun, i n. och v. af Franska Väst-Afrika
(Tsadterritoriet, Nigerkolonien, öfre Senegal och
Dahomey) samt i s. af Syd-Nigeria samt omfattar
en del af nedre Nigers bäcken och nedre Binues och
landet mellan dessa floder och Tsadsjön (som med en
del ingår i N.), d. v. s. Fulariket (Haúsa-staterna)
och en stor del af Bornu. Arealen beräknas till
662,200 kvkm. och folkmängden till 9,27 mill., till
stor del fula, haúsa, kanuri och andra mer eller
mindre oblandade negerfolk, som äro muhammedaner eller
hedningar. Protestantiska och katolska missionärer äro
verksamma och ha inrättat skolor af flera slag. Landet
är ett af floddalar genomskuret platåland, som i
allmänhet är af ringa höjd (utom i Bautsji, där höjder
af 1,800 -2,000 m. förekomma), bevuxet med gles skog,
som mot franska gränsen i n. småningom öfvergår till
stäpp och sandslätter. I ö. sänker sig platån till
Bornus slätter, som räcka ända till Tsadsjön. Större
bifloder till Niger äro Gulbin Kebbi l. Sokoto
och Kaduna, till Tsad rinner Waube l. Yo, som i
sitt nedre lopp bildar gräns mot franska området;
Binues största biflod är Gongola. Under den torra
årstiden uttorka de flesta mindre floderna. Ehuru
ogynnsamt för en permanent bosättning af hvita, är
N:s klimat dock mindre farligt än Syd-Nigerias vid
kusten. Vid slutet af den torra årstiden (slutet af
febr.) uppstå cykloner från n. ö., vanligen följda af
regn och åska, och tilltaga i antal, tills de öfvergå
i regntiden, som varar från juli till okt. Därefter
kommer harmattan (den heta, torra vinden från Sahara),
medförande moln af fint stoft. Under denna tid äro
nätterna och i jan. och febr. äfven dagarna svala,
så att i trakten af Tsad temperaturen kan nedgå
under 0°. F. ö. växlar temperaturen mellan 15°
och 41° (i Zungeru 1903). Nederbörden är i medeltal
omkr. 1,300 mm. I djurgeografiskt hänseende tillhör
N. den etiopiska regionens västafrikanska underregion
och har för denna karakteristiska djur: elefant,
lejon, leopard, giraff, hyena, buffel, många antilop-
och gasellarter, i floderna noshörning, flodhäst och
krokodiler samt bland fåglar strutsen. Som tamdjur
hållas häst och åsna samt hjordar af nötboskap, får
och getter. Infödingarna idka allmänt jordbruk; ris
och hvete odlas mångenstädes, men hufvudnäringen
lämnar durra. Batater, jordnötter, jams, lök och andra
vegetabilier växa allmänt, och af frukter förekomma
dadlar, granatäpplen, citroner och bananer. Smörträdet
(Illipe butyracea) lämnar en ypperlig lampolja och
fett till hushållet. Viktiga kulturväxter äro ock
bomull och indigo samt tobak och kola. Infödingarna
ha bearbetat järn-, bly- och tennmalm i århundraden,
silfverhaltig blymalm finnes i trakten af Binue,
ypperlig tennmalm i prov. Bautsji, kaolin och
kalksten i de västra provinserna. Landet har flera
stora städer: Kano, Sokoto, Jegga, Jakubu (Bautsji),
Katsena, Zaria, Hadeija, Gando, Bida, Jola, Kuka,
Maidugari, de flesta provinshufvudstäder, residens
för infödda höfdingar och omgifna af starka lervallar
och utanför dem torra grafvar, samt många mindre med
10-20 tusen invånare, i det massan af haúsalandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
