Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordholländska kanalen - Nordhordland - Nordhvalen, zool. Se Hvaldjuren, sp. 1387 - Nordhåttar. Se Bohus län, sp. 916 - Nordhäuser - Nordia - Nordica Lillian - Nordin, af, svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midtemot Amsterdam. Den är 78 km. lång, 30-40 m. bred
och 6-7 m. djup och kan trafikeras äfven af mycket
stora fartyg. Den anlades 1819-25. J. F.N.
Nordhordland [nwrhårdlan], sorenskriveri i
nordvästra delen af S. Bergenhus amt, n. om Bergen,
Norge, omfattande 13 härad eller 9 pastorat. Areal
2,719 kvkm. 39,000 inv. (1910). Näringsgrenar äro
boskapsskötsel, fiske och någon industri. Inom
distriktet rekryteras N:s bataljon af S. Bergenhus’
infanteriregemente. Till f. d. fogderiet N., som
upphäfdes enl. lag af 21 juli 1894, hörde äfven
domsagan Midthordland (se d. o.) kring Bergens stad.
K. V. H.
Nordhvalen, zool. Se Hvaldjuren, sp. 1387.
Nordhåttar. Se Bohus län, sp. 916.
Nordhauser [nå’rt-], ett slags i Tyskland
mycket vanligt bordsbrännvin af korn, urspr.
tillverkadt i Nordhausen (se d. o.) genom dubbel
destillation. Gammalt nordhäuser anses af kännare
särdeles delikat. Emellertid förfalskas varan i stor
skala, i det man försätter vanligt potatisbrännvin
med kornbrännvin eller essens.
Nordia, af J. K. Höst (se denne) 1795 i Köpenhamn
utgifven skandinavisk tidskrift.
Nordica, Lillian, konstnärsnamn för Lillian
Norton, amerikansk operasångerska, f. 1859 i staten
Maine, utbildad vid Bostons konservatorium och i
Milano, debuterade 1879 i Brescia som La Traviata,
uppträdde till 1882 i Petersburg och Moskva,
därefter i Paris och (1886) London, har sedan
sjungit i flera musikstäder (bl. a. Elsas roll i
Baireuth 1894) och tillhör nu (1913) Metropolitan
opera house i New York. Hon har förnämligast utmärkt
sig som uppbärarinna af hjältinnerollerna i Wagners
musikdramer och eger på sin repertoar ett 40-tal
partier, hvarförutom hon varit en mycket värderad
oratoriesångerska. Hon blef omkr. 1883 gift med
Fr. A. Gower, men snart änka, 1896 omgift med
en ungersk tenorsångare Z. Döme, skildes från
honom efter 4 år, ingick 1905 nytt äktenskap,
med en kapten de la Mar, och är sedan 1909 maka
till bankiren G. W. Young i Jersey city.
E. F-t.
Nordin, af, svensk adlig ätt, som härstammar från
Nils Månsson, bördig från Norrköping, i början af
1600-talet bosatt vid Kopparberget i Dalarna. Dennes
sonson Måns Karlsson antog namnet N. Hans son, Karl
N. (f. 1712, d. som kyrkoherde i Bygdeå, Västerbotten,
1773), hade två söner. Den ene af dessa, Johan Magnus
(se N. 1), adlades 1788 med namnet af N., och den
andres, biskopen Karl Gustaf N:s (se denne) barn
blefvo 1807 adlade och adopterade på sin farbroders
adliga ätt. Denne hade emellertid 1800 erhållit
friherrlig värdighet för sig och äldste sonen, son
efter son. Med hans son, Karl Johan af N. (se N. 2),
utdog den friherrliga ätten 1850. Den adliga ätten
utslocknade på svärdssidan 1874.
1. Johan Magnus af N., friherre, landshöfding, f. 16
juni 1746 i Stockholm, d. 15 mars 1823, började,
efter juridiska studier i Uppsala, 1766 tjänstgöra
under Svea hofrätt samt blef 1770 landssekreterare
i Gäfleborgs län, 1774 häradshöfding i Gästriklands
domsaga och
1777 lagman öfver Västernorrland. 1788 adlades han
med namnet af N., var 1788-90 vice landshöfding
i Gäfleborgs län och 1790-1812 landshöfding i
Kopparbergs län. 1800 blef han friherre. Han
valdes s. å. af adeln till medlem af revisionen
öfver bank- och riksgäldsverken. Sin ålderdom
tillbragte N. på sin bruks- och landtegendom
Forsbacka i Gästrikland. Liksom sin ryktbare broder,
biskopen K. G. Nordin, var N. varmt tillgifven
det gustavianska huset och räknades till dess
förtrogne. Under riksdagen i Gäfle 1792 hade han
uppdraget att i den ord. landshöfdingens frånvaro
vara befallningshafvande där. 1822 blef N. hedersled,
af Landtbruksakad.
2. Karl Johan af N., den föregåendes son, friherre,
statsman, f. 6 aug. 1785, d. 8 juni 1850 på Forsbacka,
egnade sig till en början åt militäryrket och blef
1809 ryttmästare vid Lifgardet till häst. S. å. erhöll
han öfverstelöjtnants afsked. Han förvärfvade
sig därefter anseende som skicklig och driftig
landthushållare, var vid riksdagarna 1815, 1817-18
och 1823 led. af statsutskottet samt deltog i 1822
års statsrevision m. fl. allmänna uppdrag. Särskildt
i finansfrågor ansågs N. ega stor insikt. Vid
1823 års riksdag tillhörde han riddarhusets ofta
ledande mellanparti, de s. k. moderate. 1825 blef
han på initiativ af G. F. Wirsén statssekreterare
för krigsärendena efter Arnell och inkallades 16
jan. 1828 efter Wirséns död i statsrådet, Begåfvad,
tilltagsen och förslagen, med goda förbindelser i
finansvärlden, var han en tid bortåt den starkaste
drifkraften i statsrådet samt under 1828-30 års
riksdag regeringens egentlige "riksdagsminister". För
att ytterligare stärka sin ställning mottog han
kort före riksdagen, ehuru statsråd, efter en något
tvifvelaktig grundlagstolkning förordnande som
öfverståthållare (okt. 1828-okt. 1830) och fick
sålunda ledningen af både hufvudstadens styrelse
och den hemliga polisen. Emellertid stötte han
sig med konungen, och i nov. 1831 förflyttades
han ur konseljen till presidentsbefattningen i
Bergskollegium. På denna post befordrade han ökad
frihet i bergsnäringen och hade väsentlig del i
stiftandet af hypotekskassan för bruksegare. Ännu vid
1834-35 års riksdag hade han i bankoutskottet, där han
var ordf., samt vid öfverläggningarna på riddarhuset
understödt regeringens försök att vinna delaktighet
i lagstiftningen för riksbanken, men torde i andra
frågor ha stödt oppositionen. Något senare närmade
han sig den ännu mer och anslöt sig, brinnande af
ärelystnad att åter nå fram till ledningen, 1838-39
till den grupp af olika oppositionella element,
som under namn af "koalitionen" lade råd om,
huru de skulle rycka till sig makten vid den 1840
stundande riksdagen. Han torde särskildt ha varit en
af denna koalitions mellanhänder till kronprinsen,
hvars snabbare tronbestigning de synas ha önskat
främja genom att förmedelst upprepade anfall
drifva konungen till abdikation. För att vinna
större rörelsefrihet nedlade han sommaren 1839 sitt
presidentsämbete. Af åtskilliga af gruppens liberalare
medlemmar misstroddes han emellertid för att främst
vilja gå egna ärenden. Till hans riksdagsplan hörde,
att man skulle sätta regeringen på förknappning och
vinna böndernas sympatier genom att afskaffa en del
af grundskatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
