Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1275-1276 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld bay - Nordenskiöldia - Nordenskjöldaster - Nordenskjöldin - Nordens magus. Se Hamann, J. G. - Nordenson. 1. Erik Jonas N. - Nordenson. 2. Erik Vilhelm N. - Nordenstam, Johan Maurits

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väster om Taimyrhalfön mellan 76° 30’ och 77° n. br. —
Samtliga dessa orter — till hvilka äfven kunna
fogas tre Kap Nordenskiöld, ett på Björnön, ett på
östra Grönland vid 66° 10’ n. br. samt ett på samma
kust vid mynningen af Vegas sund, 72° 417 n. br. —
äro uppkallade efter A. E. Nordenskiöld (se denne).
A. G. N.

Nordenskiöldia Heer, paleobot., ett efter
A. E. Nordenskiöld (se denne) uppkalladt
växtsläkte, grundadt på i Spetsbergens tertiärlager
förekommande frukter, som till det yttre likna
frukter af tiliacéer och malvacéer, men hvilkas
verkliga byggnad ännu är otillräckligt känd.
A. G. N.

Nordenskjöldaster Lambert, paleont.,
ett, liksom de sex följande namnen, efter
N. O. G. Nordenskjöld uppkalladt släkte af sjöborrar
från de äldsta kända kritlagren i Antarktis. -
Nordenskjödia O. Wilckens, paleont., ett släkte
af fossila musslor, tillhörande Arcacégruppen, men
skild från närstående form framför allt genom den
egendomliga låsbildningen. Hithörande arter härstamma
från de yngre kritlagren. — Nordenskjöldiella
Haglund, zool., ett släkte tillhörande insektordningen
Halfvingar. — Nordenskjölds barriär-istunga
kallades af R. F. Scott en egendomlig, nära 40
km. i hafvet utskjutande tunga af låg, jämn is vid
kusten af Victoria land. — Nordenskjöldsglaciären,
en glaciär i Cumberlandviken på Syd-Georgien. —
Nordenskjölds land, af Balch och Charcot gifvet namn
på en del af det antarktiska fastlandet mellan Ludvig
Filips och Konung Oskars land. — Nordenskjöldssjön
(Lago Nordenskjöld), sjö i Patagonien på 51° s. br.

Nordenskjöldin, miner., gult, romboedriskt mineral
af sammansättningen Ca Sn B₂ O₆ från Arö (Norge).
A. Hng.

Nordens magus. Se Hamann, J. G.


Nordenson. 1. Erik Jonas N.,
predikant, f. 2 juli 1805 i Lockne socken,
Jämtland, d. 2 juli 1887 i Munktorp, blef student
i Uppsala 1827, prästvigd 1829 och filos. doktor
(primus) 1833. Han anställdes sistnämnda år som
lärare vid Hillska skolan å Barnängen och verkade
1834—47 som lärare (fr. o. m. 1839 som hufvudlärare
i kristendom och grekiska) vid Nya elementarskolan i
Stockholm. 1845 utnämndes N. till ord. hofpredikant
och pastor i hofförsamlingen, fick tillika fullmakt på
Lofö pastorat samt antogs 1846 till konfessionarie
vid det k. hofvet. 1849 befordrades han till
öfverhofpredikant och preses i hofkonsistoriet,
utnämndes 1859 till kyrkoherde i Munktorps
församling af Västerås stift och fungerade 1862-78
som kontraktsprost. 1863 erhöll han på begäran afsked
från öfverhofpredikantsbefattningen. 1860 utnämndes
N. till teol. doktor. I sin filos. kandidatexamen
(1832) erhöll N. det högsta betygantal, som veterligen
gifvits i den s. k. "gamla graden",
nämligen 37 betyg (det erforderliga antalet var
12). Han var högt uppburen som predikant och utgaf
Predikningar (3 dlr, 1845—48, senare delvis omtr. i
ny uppl.).

2. Erik ViIhelm N., den föregåendes son,
ögonläkare, f. 12 maj 1847 i Lofö församling,
Stockholms län, blef 1863 student i Uppsala, 1874
med. kandidat, 1878 med. licentiat och 1886, efter
att s. å. ha försvarat afh. Till kännedomen om
spontan näthinneaflossning, med. doktor där. 1879
—80 företog N. med understöd af riksstatens
resestipendium en studieresa till England, Frankrike
och Tyskland, var 1880—83 bosatt i Paris, där han
1881—82 hade anställning som "directeur adjoint"
vid Sorbonnes Laboratoire d’ophthalmologie,
och 1883—87 i Göttingen. 1888—91 var han docent i
oftalmiatrik vid Karolinska institutet. Under ett
par decennier Sveriges mest anlitade ögonläkare,
delade han sitt arbete mellan praktiken och
den privata ögonklinik, som han 1895 inrättade
i Stockholm, men fann dessutom tid att egna ett
varmt intresse åt Svenska läkaresällskapet. N. har
skrifvit bl. a. Recherches ophthalmométriques
sur l’astigmatisme de la cornée chez des écoliers
de 7 à 20 ans (i "Annales d’oculistique", 1883),
och Die netzhautallösung. Untersuchungen über deren
pathologische anatomie und pathogenese (Wiesbaden,
1887). 2. G—d.

Nordenstam, Johan Maurits, friherre, krigare,
ämbetsman, f. 21 sept. 1802 i Stockholm, d. 8
juni 1882 i Helsingfors, erhöll sin militära
bildning vid kadettskolorna på Haapaniemi (sedan
1818) och i Fredrikshamn samt trädde 1823 i
rysk krigstjänst. Sedan N. bevistat fälttåget
mot Turkiet 1828, tjänade han i aderton år i
Kaukasien samt deltog därunder i en mängd fälttåg
och belägringar. Han avancerade till generalmajor
(1843) och adjoint hos chefen för kaukasiska
arméns generalstab (1845). 1847 återvände N. till
Finland som guvernör i Nylands län samt egnade sig i
mångfaldiga civila och militära uppdrag uteslutande
åt fäderneslandets tjänst. Han blef 1847 t. f. vice
kansler vid Helsingfors’ universitet, kallades 1848
till led. af senatens ekonomidepartement, utnämndes
till vice kansler 1849 samt förordnades (sedan
1853 generallöjtnant) vid Krimkrigets utbrott till
t. f. stabschef för de i Finland förlagda trupperna,
hvilken befattning han 1857 nedlade. Redan 1855
hade han entledigats "på egen begäran" från vice
kanslersämbetet. En ledande ställning inom den finska
ämbetsmannavärlden vann N., sedan han 1858 utnämnts
till vice ordf. i senatens ekonomidepartement. Den i
kejsar Nikolaus’ skola utbildade officern var till en
början främmande för Finlands förhållanden och råkade
som vice kansler i större och mindre konflikter med
studenterna, men snart lärde man sig att värdera
hans betydande egenskaper som administratör och
hans karaktärsfasta personlighet. Senare visade han
sig t. o. m. böjd att inom vissa gränser främja den
konstitutionella utvecklingen. Som landtmarskalk vid
landtdagarna 1863-64, 1867 och 1872 vann han genom
oväld och takt ridderskapets och adelns förtroende,
ehuru han i några frågor, i synnerhet i afseende på
ständernas rätt att granska budgeten, var af olika
mening med ståndets flertal. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>