- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1255-1256

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta - Nordenheim, Johan Kristofer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya riktningarna i utlandet, vare sig för instämmande
eller motsägelse, låt vara att hon icke klart
uppfattade de problem, som sysselsatte henne och som
gåfvo anledning till disharmoniska stämningar.

Hennes
ekonomiska belägenhet under 1740-talet hade varit
ganska bekymmersam, men genom gynnare och vänner
(Tessin, Cronstedt) skaffades henne understöd;
1746, då hon utgett "Det frälsta Svea", föreslogs
på Riddarhuset en pension åt henne, men först 1752,
då hon förlorat sina egodelar genom en eldsvåda,
beviljade ständerna henne en lifstidspension på
600 dal. smt på förslag af prästeståndet, som hon
personligen uppvaktat, "i hopp att icke ståndet
ville låta henne krevera". Härmed inträder ett
ljusare skede för skaldinnan. 1753 stiftades
af Eckleff Tankebyggarorden, där hon blef den
vittra medelpunkten under namn af Uranie och som
1753-55 utgaf tre samlingar under titeln "Våra
försök". Viktigare var dock, att ur denna orden
småningom utkristalliserade sig en trängre krets,
som samlades i hennes "salong" och som utgaf de vida
mera förfinade "Vitterhetsarbeten", 1759 och 1762,
i hvilka dels dikter ur "Våra försök" återuppstodo
i förklarad skepnad, dels nya, vida mera betydande,
tillkommo. Till denna krets hörde bl. a. G. F. Creutz
och G. F. Gyllenborg. Den gör anspråk på att
representera en ny riktning i vår vitterhet, dels -
hvad de yngre medlemmarna angår - i formellt afseende,
dels i afseende på idéer, hvilket framgår bl. a. af
företalet till "Vitterhetsarbeten", författadt af
fru N., som däri pekar på de stora utländska verken
af Montesquieu, Voltaire, Pope, encyklopedisterna,
hvilka af många "i vår tid klandras och försmås",
något som vore lika vanhedrande som att man
fordomtima ansåg Reineke Vos och Rimkrönikorna som
"mänskliga snillets underverk". Den Nordenflychtska
kretsens estetiska ståndpunkt betecknade en mera
framskriden "upplysning" än Dalins och tilllika en
mera "förfinad", men ock mindre folklig smak. Dalin
lär ha hyst motvilja mot "Herdinnan i Norden" och
beaktade icke, som Gyllenborg anmärkt, den utveckling
hennes "ohyfsade vers" undergått till ett mera
"städadt språk"; personlig afvoghet synes äfven ha
varit med i spelet, och epigrammatiska elakheter
växlades dem emellan. Fru N. täflade ock förgäfves
i Vitterhetsakademien (1754) med en efter Voltaires
"Henriade" efterbildad episk dikt på alexandriner,
Försök till Caroliade (Tåget öfver Belt; först
tryckt af Archenholz i Kassel 1754), som visserligen
betecknar ett framsteg framför "Det frälsta Svea",
men som dock är ett rätt kyligt retoriskt alster i den
pseudo-klassiska smaken. Af andra större poem från
hennes senare tid märkas den varmhjärtade apologien
Fruentimrets försvar mot hennes idol, Rousseau,
med anledning af dennes angrepp på kvinnokönet samt
hennes andra inlägg i Rousseaustriderna Skaldebref
till Kriton om hvad som mera bidrager till mänskjans
nöje eller frid antingen kunskap eller okunnighet?
,
hvilket slutar i viss mån med en kompromiss i den
stora stridsfrågan. Af vida större betydelse än hennes
större poem äro likväl de smärre lyriska dikter, som
tillkommo under hennes senare år och som med de äldre
dikternas känsliga innerlighet förena förädlad form,
exempelvis Ensligheten, Lugnet, Öfver en hyacinth,
Till Fischerström
; i dessa dikter är hennes skaldskap fritt
från den böjelse för preciösa "subtiliteter", som man
eljest ej kan frånkänna hennes senare tid, då hon tog
intryck ej blott af samtidens moderna författare, utan
ock af 1600-talets preciösa. Fru N. författade äfven
åtskillig poetiserande prosa, bl. a. allegorien Fröjas
räfst
(i anslutning till det af henne öfversatta
rokokogalanteriet "Fröjas tempel" efter Montesquieu)
samt den skämtsamma revyn af De svenske poeter,
med inlägg på vers. Fru N:s senare år voro oroliga,
upprörda af nya sorger. 1757 miste hon sin frände, den
kloke voltaireanen Klingenberg, som stått henne nära
och som var den vittra salongens mentor, en förlust,
som i hög grad upprörde henne. I början af 1760-talet
fäste den mer än fyrtioåriga kvinnan sig vid en
tjugutreårig, svärmisk rousseauan, vitterhetsidkaren
och nationalekonomen Johan Fischerström (se denne),
som lifligt beundrade henne, men som dock icke i
längden kunde tillfredsställa hennes kraf på verklig
genkärlek. Då han dessutom väckte hennes svartsjuka,
drefs fru N., som i bref och "heroider" tolkat sin
kärlek och sin längtan, till förtviflan. En våldsam
scen skulle egt rum mellan de båda rivalerna (den
andra var den som filantrop kända friherrinnan De
la Gardie på Sjöö), och det gick ett rykte, att
fru N. skulle velat taga sig själf af daga genom
dränkning, men upphämtats ur Mälaren (härpå syftar
Kellgren i "Våra löjen"); äfven om denna tanke nog ej
varit henne främmande, förklaras detta rykte dock af
Gyllenborg vara osant. Hon afled emellertid kort tid
efter de exalterade uppträdena med rivalen tre månader
efter dennas död. En samling af fru N:s Utvalda
arbeten utgafs 1774 af Fischerström med ledning af
hennes egen redaktion (2:a uppl. 1781). 1852 utgaf
P. Hanselli hennes Samlade arbeten. 1859 utkom
i Tyskland "Ausgewählte dichtungen", tolkade af
F. O. von Nordenflycht.

Litt.: Atterbom, "Svenska siare och skalder",
II, K. Warburg, "Det svenska lustspelet under
frihetstiden" (1876), H. Hernlund, "Hur fru
Nordenflycht fick statspension" (i "Samlaren", VI,
1885), J. Kruse, "H. C. N. Ett skaldinneporträtt
från Sveriges rococotid" (1895), O. Levertin,
"H. C. N." (i "Svenska gestalter"), J. Kruse, "Några
nya Nordenflychtiana" (i "Samlaren", XVIII, 1897),
och S. Leijonhufvud, "Nordenflychtiana" (i "Samlaren",
XIX, 1898). K. W-g

illustration placeholder

Nordenheim, Johan Kristofer, läkare, f. 1681 i
Stockholm, d. där 1740, hette före sitt adlande
Heyn, blef student i Uppsala 1696 och studerade
medicin till 1700, då han följde svenska hären och
visade så mycken skicklighet, att han af konungen
erhöll ett reseunderstöd för flera år. Han begaf sig
då till Uppsala, men sedermera till Harderwijk, där
han 1704 blef med. doktor. 1706 var han fältmedikus
i Kurland, men,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free