Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordamerikanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1813-53), hvars roman "Margaret" gaf en ypperlig bild
af det gamla puritanlifvet i New England, H. Melville
(1819-91) med sina briljanta äfventyrsromaner från
Stora oceanens öar, den finkänslige skissförfattaren
D. G. Mitchell (1822 -1908; pseud. Ik Marvel),
E. E. Hale (1822- 1909), bland hvars berättelser
den patriotiska "The man without a country" fått
klassiskt anseende, den känslosamt fromma miss
Susan Warner (1819-85; pseud. Elizabeth Wetherell),
miss Louisa M. Alcott (1832-88), som i god
amerikansk anda, hoppfullt och frisinnadt, skref för
och om den halfvuxna ungdomen, utan att falla i det
vulgära eller uppstyltade, J. Habberton (f. 1842),
mest känd för sina lyckade grepp ur småbarnens värld,
Arch. Cl. Gunter (1847- 1907), som förstod att med
spännande handling brädda sina föga konstnärliga
romaner, E. Bellamy (1850-98), som med sin
utopistiska framtidsroman "Looking backward" rönte
utomordentlig framgång i många länder, F. R. Stockton
(1834-1902), hvars hvardagshistorier äro fulla
af roande skämtsamhet, Ch. D. Warner (1829- 1900),
som med fin humor lockar fram poesi ur det lilla,
romanförfattarna miss Molly E. Seawell (f. 1860)
och Winston Churchill (f. 1871) m. fl. Högre
stå dock Howells, James och Crawford som
nutidsskildrare. W. D. Howells (f. 1837) är främste
utöfvaren af den efter inbördeskriget framträdande
realismen inom berättarkonsten och har skrifvit så
mästerliga romaner som "The undiscovered country" och
"The rise of Silas Lapham", men senare skattat för
mycket åt den poesifattiga hvardagligheten. En annan
konstfärdig realist är Henry James j:or (f. 1843),
den starkaste i psykologisk analys af karaktärer och
handlingar samt förfinad stilist. Han kontrasterar
gärna amerikanen med europén och konstnären med
vardagsmänniskan. F. M. Crawford (1854-1909),
kosmopolitisk liksom H. James, utmärker sig i sina
romaner för inbillnings- och gestaltningskraft,
handlingsrik intrig och osökt framställning af bildade
människor. Mest lyckade äro hans berättelser med
ämnen från Italien. - De västra staterna lämnade
ganska sent bidrag till vitterheten, men fingo då
sådana företrädare som humoristen "Mark Twain" (se
nedan) och F. Bret Harte (1839-1902), en af senare
tiders yppersta novellförfattare, en djup humorist,
som vet att framdestillera drag af poesi och
mänsklig medkänsla hos det laglösa guldgräfvarföljet
i Kalifornien. Västerns lif har skildrats äfven af
Th. Winthrop (1828-61; Stillahafskusten), E.
Eggleston (1837-1902; noveller från pionjärlifvet
i Indiana), mrs. Gertrude F. Atherton (f. 1857;
Kaliforniens äldre tid), den i naturalistiska
verkningar starke Jack London (f. 1876; vildmarken
och storstäderna), Chicagoförfattarna Rob. Herrick
(f. 1868), Frank Norris (1870-1902) och den
sensationslystne Upton Sinclair (f. 1878). -
Äfven sydstaterna ha efter hand lämnat goda
tillskott till den vittra prosan. Förutom de äldre,
ofvannämnde Kennedy och Simms märkas där G. M.
Cable (f. 1844), som ypperligt skildrat kreoltyper
i Louisiana, Kentuckys diktare James Lane Allen
(f. 1849), som i intim naturskildring kommer nära
Thoreau och i själfull människoskildring nära
Hawthorne, den omtyckta romanförfattarinnan Frances
E. Hodgson-Burnett (f. 1849) samt J. C. Harris
(1848-1908), som genom den högeligen populära figuren
"Uncle Remus" återgett negrernas sagoskatter. -
F. ö. har orts- eller provinsromanen alltmera odlats
i unionens olika delar. En bemärkt plats inom den
lokala skönlitteraturen intages af den egendomligt
utvecklade amerikanska humor, som blifvit en sida i
nationalkaraktären. Den amerikanska humorn stöder
sig väsentligen på burleskt våldsam öfverdrift,
tokroliga paradoxer och förmågan att skämta med
tryggt, orubbligt bibehållet allvar. Den håller sig
mest till ytan af företeelserna, söker gärna sina
verkningsmedel i oriktig stafning, användandet af
ett ord i helt olika betydelser o. d. samt blir ofta
smaklös genom clownartadt gyckel, men är af intresse
bl. a. som uttryck af nationens likgiltighet för
det konventionella. Kanadensaren T. Ch. Haliburton
(1796-1865; pseudonymen Sam Slick) angaf delvis
tonen i sina satiriska skildringar af yankeens
skaplynne. Mer uppburna humorister äro Ch. F.
Browne (1834-67; pseud. Artemus Ward), David Ross Locke
(1833-88; pseud. Petroleum V. Nasby), Ch. H. Clark
(pseud. Max Adeler) samt S. L. Clemens (1835-1910;
pseud. Mark Twain), som drifvit denna kärfva
humor längst, men äfven gjort den mera poetisk
och harmlös. Hans pojkgestalter Tom Sawyer och
Huckleberry Finn med sina upptåg och äfventyr ha
intagit en plats i världslitteraturen. Han står med
ena foten inom den högre humorn. Denna företrädes
äfven af W. Irving, Lo-well (särskildt i de politiska
humoreskerna "The Biglow papers"), Holmes, Warner
och Bret Harte. På vers åstadkom Ch. Leland
(1824-1903) god skämtverkan med "Hans Breitmann
ballads". Knappast mindre än den vittra prosan har
diktningen i bunden form öfvats i Förenta staterna,
där lyriska småpoeter i alla landsändar ha kvädit
efter engelska och inhemska mönster. Det klassiska
skedets skalder af hög rang äro ofvan omtalade. Flera
poeter af blygsammare mått ha gjort sig ett namn,
såsom R. H. Dana d. ä. (1787- 1879), hvars
största dikt är skräckballaden "The buccaneer", hymn-
och odediktaren J. Pierpont (1785-1866), målaren
W. Allston (1779-1843), F. Halleck (1790-1867)
och J. G. Percival (1795-1856), som bägge i flera
dikter påminna om Byron, J. H. Payne (1791-1852),
hvars visa "Home, sweet home" blifvit ett slags
nationalsång äfven hos engelsmännen, den rikt
begåfvade J. R. Drake (1795- 1820), G. P. Morris
(1802-64), hvars enkelt innerliga sånger allmänt
sjungas, visdiktarna Ch. F. Hoffman (180&-84;
äfven novellist) och St. C. Foster (1826-64; jämväl
tonsättare), målaren T. B. Read (1822-72), den
framstående och vidtbereste Bayard Taylor (1825-78),
som i den berättande dikten "Lars" romantiserat
lifvet bland norska fjällen och i svenskarnas koloni
vid Delawarefloden samt bl. a. skildrat Orienten
förträffligt och öfversatt Goethes "Faust" och
Tegnérs "Fritiofs saga", T. B. Aldrich (1836 -1907),
formfulländad och mångsidig, den artistiskt förfinade
R. W. Gilder (1844-1909)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
