Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader - Nomadinæ - Nomark. Se Nomos - Nom de Guerre - Nome - Nomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motivet för hållande af stora hjordar ligger i
begäret att besitta stora egodelar och därigenom vinna
anseende och inflytande. Intet rationellt utnyttjande
af de i djuren liggande ekonomiska värdena förefinnes
ens hos nomaderna på stäpperna och i norden, som i
vida högre grad än de på grund af grannskapet med
åkerbrukande folk bättre ställde kreatursuppfödarna
i de tempererade och tropiska trakterna äro beroende
af sina hjordar. På den mänskliga utvecklingens skala
stå nomaderna högre än jägar- och fiskarfolken, men
lägre än de, som idka jordbruk och industri. Sina
personliga intressen uppger nomaden aldrig; han blir
därför ingenstädes någon fullt laglydig undersåte. I
urtillståndet var rof hans förnämsta sysselsättning;
därför öfvergår han lätt till krigarlifvet, och de
största eröfringståg historien känner ha utförts af
nomader, såsom hunner, ungrare, araber och mongoler. I
Europa finnas nu blott svaga nomadstammar på stäpperna
vid Svarta hafvet (turkisk-tatariska folk) samt i
den höga, för odling otjänliga norden (lappar). Äfven
zigenarna måste räknas till nomaderna, ehuru de ej
idka boskapsskötsel. Asien och Afrika äro på grund
af sin naturbeskaffenhet nomadlifvets egentliga
hem. Nästan alla finska, mongoliska och turkiska
stammar i norra, mellersta och främre Asiens stäpper
och öknar äro nomader, likaså de fleste kaffrer och
hottentotter i Syd-Afrika. I Syd-Amerika kunna gauchos
och några indianstammar räknas som nomader. (G- B-n.)
Nomadinæ, zool., underfamilj af solitära bin,
omfattande parasitiskt lefvande arter, hvilkas nästan
nakna, glänsande, i gult, rödt och svart brokigt
tecknade kropp ej så litet påminner om getingar,
hvilket gett anledning till benämningen getingbin
på det enda hithörande svenska släktet, Nomada. Detta
artrika och i de flesta världsdelar utbredda släkte
företrädes i vårt land af 23 arter med en storlek af
5-14 mm. De ses liksom andra snyltbin sökande flyga
fram öfver sandiga marker, som bebos af de solitära
bin, hos hvilka de snylta, företrädesvis arter af
släktet Andrena (se Sandbin), men äfven af
släktena Halictus, Panurgus och Eucera (se
Podaliriinæ). G. A-z.
Nomark. Se Nomos.
Nom de guerre [ni de gar], fr. (eg. krigsnamn,
soldatnamn), det namn, som en dramatisk eller lyrisk
artist stundom antar i st. f. sitt verkliga och under
hvilket han uppträder inför publiken.
Nom de plume [nå da plym], fr. (eg. penn-namn),
en skriftställares antagna namn, författarnamn,
pseudonym.
Nome [nåu^m], stad vid nordvästra kusten af
Alaska, på Sewardhalfön v. om Kap Nome. Sedan
de rika guldfälten i distriktet 1898 upptäckts,
växte N. hastigt upp till en ansenlig ort och hade
1900 12,486 inv.; sedermera har N. gått tillbaka
och hade 1908 blott omkr. 2,500 inv. Det är dock
fortfarande den största staden på denna kust.
J. F. N.
Nomen (lat., plur. nomina), namn. – Enligt gängse
grammaliskt språkbruk betecknar "nomen" en viss
ordklass inom de flesta kända såväl indoeuropeiska
som icke indoeuropeiska språk. Benämningen härleder
sig från de romerske grammatikerna. Hos grekerna
kallade man samma kategori o’noma (urspr. = "ord"
i allmänhet), hvilket ord
användes fr. o. m. Platon och Aristoteles särskildt
af grammatiker, t. ex. Dionysios Thrax. Vanligen
inbegrepo de gamle, liksom vi, under onoma och nomen
äfven adjektivet, som dock någon gång upptages som
särskild ordklass. – Den vanligaste definitionen på
kategorien nomen har i allmänhet varit: nomen är den
ordklass, som benämner ting och deras egenskaper,
eller m. a. o. säger, hvad eller hurudant ett
ting är. Nu är det visserligen omöjligt att för
alla språk uppställa ett på logiska principer
byggdt system af ordklasser, emedan de olika
språken på så högst olika sätt begagna sig af sina
uttrycksmedel. Hvarken kan ordens betydelse i och för
sig, ej heller deras funktion ens för ett bestämdt
språk gälla som fullt lämplig indelningsgrund. Man
måste dock nöja sig med följande från betydelsens
(funktionens) synpunkt uppställda definition af
nomen som den ordklass, hvilken uttrycker antingen
substans- eller egenskaps-begrepp. Endast från
den yttre formens eller flexionssättets synpunkt
kan man definiera nomen som den ordklass, som kan
deklineras, i hvilket fall pronomen måste inbegripas,
till skillnad från verb, som konjugeras, samt
flexionslösa ord. – Om från funktionens synpunkt ett
nomen ställes som underordnadt eller tillagdt ett
annat, får man en indelning uti substantiv, såsom det
bestämda substans-begreppet, och adjektiv, såsom det
bestämmande, underordnade accidens-begreppet. Till
följd däraf att adjektivens förnämsta formkaraktär
genom kongruens utvecklats därhän, att de i
allmänhet ha olika former för olika genera, så
får man äfven från formens synpunkt genom olika
slag af deklination en skillnad mellan substantiv
och adjektiv. Substantiven (och äfven adjektiven)
kunna med afseende på betydelsen vara a) konkreta,
d. v. s. betecknande mera för de yttre sinnena
fattbara och bestämda enskilda föremål och egenskaper,
t. ex. gosse, häst, stol; svensk-, marinblå-,
b) abstrakta, d. v. s. hufvudsakligen fattbara
för förståndet, vanligen namn på egenskaper och
tillstånd, t. ex. lättja, godhet, sömn; lat, god;
blå. Vidare kan nomen vara a) proprium (lat. proprius,
egen) l. egennamn (se Egennamn, Namn; jfr
Cognomen), som uttrycker ett individuellt begrepp,
såsom namn på personer, länder, städer, floder, berg
o. s. v. (äfven adj. kunna räknas till denna klass,
t. ex. boströmsk filosofi, holländsk o. s. v.); b)
appellativum (af lat. appellare, kalla, benämna)
l. släktnamn, namn på alla föremål af samma slag:
eller art (särskildt namn på djur, växter, stenar
o. s. v., bland adj. t. ex. blå i allmänhet). – Vissa
af verb härledda eller i nära samband därmed stående
nomina kunna a) uttrycka en verksamhet tänkt som
abstrakt substansbegrepp, t. ex. infinitiv, svenska
subst. på -ande (sjungande], latinska subst. på -io
(actio, handling); dessa kallas nomina actionis och
äro alltid till formen subst. ; b) beteckna den
person, som utför eller fullbordar en handling,
t. ex. svenska subst. på -are (förare], latinska
subst. på -tor (actor, ledare, utförare) och i
allmänhet particip; dessa kallas nomina agentis
eller n. actoris. – Andra speciella klasser af
nomina äro collectivum (af lat. colligere, samla,
sammanfatta) l. sammanfattningsnamn, som, fastän till
formen sing. betecknar ett flertal, t. ex. allmoge,
manskap, lat. plebs (menighet) – ett adj. af detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
