Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1071-1072 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittedalen - Nittelven. Se Nittedalen - Nittis, Giuseppe de - Nittonårscykeln - Nittorp - Nittsund - Nitväxel. Se Nitning - Nitzsch. 1. Karl Ludvig N. - Nitzsch. 2. Karl Immanuel N. - Nitzsch. 3. Gregor Wilhelm N. - Nitzsch. 4. Karl Wilhelm N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Viktigaste näringsgrenar äro jord- och skogsbruk. Många
sågverk och hyflerier samt ej obetydlig
annan industri, bl. a. Norges största privata
krutbruk. Nordbanan (Bergenbanan) går genom
N. K. V. H.

Nittelven. Se Nittedalen.


Nittis,
Giuseppe de, italiensk målare, f. 1846 i Barletta,
d. 1884 i Paris, studerade i Neapel och från 1868
i Paris för Gérôme och Meissonier. Han utställde
1869 historiska kostymbilder, skickligt utförda,
men utan personlighet. 1872 utställde han Vägen
från Neapel till Brindisi, minne från ett besök
i hemorten. N. visade sig som afgjord kolorist,
antingen han, som i början, med nästan mikroskopisk
noggrannhet framställde detaljen, eller han, såsom
längre fram, impressionistiskt angaf stämning och
färgverkan. Han var en af dem, som gingo i spetsen
för friluftsmåleriet - likväl på ett mycket moderat
sätt. Han valde helst vyer från de stora städerna
eller deras närhet. Hans första arbete i denna väg var
Piccadilly (London 1875). Sedan kommo framställningar
af Trafalgar square, Westminster, Green park och
Canonbridge, insvept i ånga och rök af en under
bron passerande ångbåt. I Paris målade han Place
de la Concorde, Place du Carrousel och Place des
Pyramides (de båda sistnämnda i Luxembourg), med på
pikant sätt inställda staffagefigurer. Han målade
äfven pasteller med figurer i naturlig storlek,
bland dem liffulla scener från kapplöpningslifvet
(en triptyk i Roms moderna galleri). C. E. N. (G-g
N.)

Nittonårscykeln (lat. cyclus decemnovennalis)
är det af Dionysius Exiguus och Beda införda namnet
på den cykel, som inom den kristna tidräkningen
motsvarar den metonska cykeln (se Kronologi och
Måncykel). I äldre tider, då man tillskref månen
ett viktigt inflytande på väderleken, trodde man
sig ha funnit, att under hvarje nittonårscykel en
likartad växling af väderleken förekom, och därför
utsattes i almanackorna uppgift om, hurudant vädret
var 19 år tidigare. I de svenska almanackorna
förekommo dessa uppgifter ända t. o. m. 1869.
(B-d.)

Nittorp, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 7,625
har. 703 inv. (19.12). Annex till Dalstorp, Göteborgs
stift, Kinds kontrakt.

Nittsund, i Norge, i Nittelven strax s. v. om
Lilleströms kyrka. Norske generalkvartermästaren
Kaspar Schöller med några dragoner och
en mängd allmoge hindrade i en befäst
ställning där i april 1716 Karl XII att
efter intagandet af förskansningarna
vid Gjelleraasen komma öfver älfven.
L. W:son M.

Nitväxel. Se Nitning.

Nitzsch. 1. Karl Ludvig N., tysk protestantisk
teolog, f. 1751, d. 1831, var sedan 1790 pastor och
generalsuperintendent i sin födelsestad, Wittenberg,
samt professor vid dess universitet. Efter dettas
upphäfvande (1815) blef N. 1817 förste direktor
för prästseminariet i Wittenberg. Som teologisk
systematiker intog han en mellanställning mellan
sin tids rationalism och supranaturalism. - 2. Karl
Immanuel N., den föregåendes son, protestantisk
teolog, f. 1787, d. 1868, var professor i Bonn
sedan 1822, i Berlin sedan 1847 samt 1848-66
tillika medlem af preussiska öfverkyrkorådet
och från 1855 prost vid S:t Nikolaikyrkan i
Berlin. Bonn-tiden betecknade höjdpunkten i hans lif;
han stod då som ledare och förkämpe för den tyska
förmedlingsteologien i vetenskap och kyrka och för
den "evangeliska unionens" sak. Dennas talan fick
han särskildt föra på generalsynoden i Berlin 1846,
hans lifs viktigaste epok. Berlin-tiden blef under
ogynnsamma yttre förhållanden en tid af starkare
bitterhet och sjunkande inflytande, hvarunder han
dock aldrig förlorade karaktärens storhet. Hans
teologi var inspirerad af Schleiermacher,
men än starkare teistiskt orienterad och allt
igenom själfständig. Den hos fadern förefintliga
resten af rationalism öfvervann han fullständigt;
uppenbarelsen är för honom icke i första hand något
begreppsmässigt, utan ett Guds handlande i historien,
ett faktum. Bibelkritiken erkände han från sin
historiska synpunkt. Han var efter Schleiermacher den
förste, som gaf den "praktiska teologien" systematiskt
vetenskaplig form, med rikt innehåll. Hans
förnämsta arbeten äro System der christlichen lehre
(1829; 6:e uppl. 1851), en sammanfattning af den
hel. skrifts såväl etiska som dogmatiska innehåll,
och Praktische theologie (3 bd, 1847-67; register
1872). Se Beyschlag, "K. I. N." (1872). - Hans son,
Friedrich August Berthold N., f. 1832, d. 1898,
teol. professor i Giessen 1868, i Kiel 1872, skref
bl. a. Dogmengeschichte (I, 1870) och Lehrbuch der
evangelischen dogmatik (1892; 2:a uppl. 1896, ny
uppl., utg. af H. Stephan, 1911-12, den f. n. kanske
mest använda läroboken). - 3. Gregor Wilhelm N.,
den föregåendes broder, filolog, f. 1790, d. 1861,
blef 1827 professor i klassisk litteratur i Kiel och
1834 tillika e. o. medlem af slesvig-holsteinska
regeringen i Gottorp med öfverinseende öfver
de lärda skolorna. Hans tyska sympatier gjorde
dock, att han 1852 t. o. m. afsattes från sin
professur. S. å. kallades han till professor i
fornkunskap i Leipzig efter den afsatte O. Jahn. Han
är bekant genom Erklärende anmerkungen zu Horners
Odyssee (3 bd, 1826-40, behandlande de tolf första
rapsodierna) och andra arbeten öfver de homeriska
sångerna. I den s. k. homeriska frågan fasthöll
han envist den gamla uppfattningen af dessa diktverk
som en enhet. Se biogr. af Lübker (1864) och Rieck
(1867). - 4. Karl Wilhelm N., den föregåendes son,
historiker, f. 22 dec. 1818 i Zerbst, d. 20 juni
1880 i Berlin, blef 1844 e. o. professor i Kiel
samt ord. professor där 1858, i Königsberg 1862 och
i Berlin 1872. Som historiker kännetecknas han af
ett anmärkningsvärdt universellt intresse och stor
skicklighet i att framställa politisk och ekonomisk
utveckling i deras organiska sammanhang. Bland
N:s arbeten märkas Die Gracchen und ihre nächsten
vorgänger (1846) och Deutsche studien. Gesammelte
aufsätze und vorträge zur deutschen geschichte
(1879). Efter hans papper och föreläsningar utgåfvos
Geschichte des deutschen volks bis zum augsburger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>