Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nervsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nervsjukdomar, med., i vidsträckt mening alla
sjukdomar inom nervsystemet. Emellertid plägar
man indela dessa efter deras olika anatomiska
lokalisation i flera stora, från hvarandra skilda
hufvudgrupper, såsom hjärnsjukdomar (se d. o.),
ryggmärgssjukdomar (se d. o.) och sjukdomar i
de perifera nerverna. I ett stort antal fall, de
s. k. neuroserna, är den noggrannare anatomiska
lokalisationen ännu obekant. Dessa afhandlas därför
i detta arbete lämpligast under sina respektive
rubriker, såsom fallandesot (epilepsi), hysteri,
neurasteni o. s. v. I inskränkt betydelse menas
sålunda här med nervsjukdomar endast
sjukliga rubbningar inom de perifera
nerverna. Orsakerna till dylika sjukdomar kunna vara
af vidt skilda slag. Så kan redan ett s. k. trauma,
d v. s. yttre våld, på en nervstam af olika art:
skottskada, hugg med skarpt vapen, våldsamt eller
långvarigt tryck mot nerven
(nervkompression), t. ex. vid långvarigt användande af kryckor
(kryckförlamning), framkalla en mer eller mindre
upphäfd eller förändrad funktion hos den skadade
nerven. Sak samma kan åstadkommas genom tryck från
nybildningar (t. ex. å benen, s. k. exostoser)
eller från inflammationer i nervens omgifning
(t. ex. i ledgångar) på de nerver, som äro placerade
i omedelbart grannskap till dessa patologiskt
förändrade ställen. Ofta nog framkallas af dessa
orsaker inflammatoriska förändringar i nerverna. En
nervinflammation kan ock ha andra orsaker. Så
t. ex. en del allmäninfektioner, hvilkas virus med
förkärlek angriper just de perifera nerverna. Hit höra
difteri, tyfus, variola, malaria, influensa epidemica,
tuberkulos, gonorré och de i afseende på smittämnets
art relativt okända reumatoida infektionerna. Andra
orsaker till nervsjukdomar i denna inskränkta
betydelse träffas i en del gifter, bland hvilka
det viktigaste och det vanligaste utan jämförelse
är alkoholen, speciellt brännvin och sprit, vidare
eter, spec. efter subkutan injektion. Därnäst vanliga
orsaker äro vissa metallgifter, såsom arsenik och
fosfor, bly och kvicksilfver samt slutligen gifter af
andra slag, såsom koloxid- och köttförgiftningar samt
förgiftningar med gifter, som vid vissa sjukdomar
bildas inom kroppen själf. Hit höra sockersjuka,
gikt, kraftsjukdomar m. m. Äfven arteriosklerotiska
förändringar i perifera blodkärl, såsom benens,
ha satts i samband med degenerationer i de perifera
nerverna. S. k. förkylningar spela sannolikt ingen
roll i etiologien (läran om sjukdomsorsakerna)
annat än som utlösande moment för framkallandet af
symtom vid t. ex. kroniska alkoholförgiftningar
och vid reumatoida infektioner. Ett annat sådant
"utlösande moment" äro plötsliga öfveransträngningar
af vissa nervområden, t. ex. ett öfvermått af sådana
rörelser, vid hvilka organismen förut varit ovan,
t. ex. ansträngande simning, rodd, pianospelning
o. d. Resultatet af alla dessa orsakers inverkan är
vanligen en nervinflammation (neurit), som, därest
flera nerver samtidigt äro angripna, plägar kallas
polyneurit och yttrar sig som en patologisk
anatomiskt tydlig inflammation, antingen inskränkt
till den nerverna omgifvande bindväfven (perineurilis)
eller inträngande i de finare nervtrådarnas omhölje
(interstiliell neurit) eller ock slutligen och
ofta dessutom omfattande själfva nervtråden,
som då hemfaller åt degeneration (parenkymatös
neurit). Resultatet af dessa förändringar blir
en förändring af nervens funktion, antingen en
nedsättning af densamma - detta är det vanligaste -
eller en ökad retbarhet, som kan yttra sig, då det
gäller en rörelsenerv, i kramp i dess muskler eller,
i fråga om en känselnerv, som nervsmärtor,
neuralgi (se nedan). Neuriten och polyneuriten
äro de ojämförligt dominerande bland de perifera
nervsjukdomarna. De kunna börja akut under häftiga
symtom med allmänt illamående, feber och mycket
starka ihållande smärtor inom de angripna nervernas
utbredningsområden. Vanligen uppträda de dock mera
smygande och med mindre utpräglade allmänsymtom. Då
de flesta nerver äro både motoriska och sensibla
(d. v. s. förmedla både rörelse och känsel),
bli lokalsymtomen nästan alltid en blandning af
rörelse- och känselrubbningar. Musklerna i nervens
utbredningsområde bli mer eller mindre förlamade,
slappa och småningom förtvinade (atrofiska). Spontana,
ihållande och ofta mycket plågsamma smärtor
uppträda utefter den angripna nerven, t. ex. vid
ischias (höftvärk, se d. o.), hvilket ofta är
en ren neurit i nervus ischiadicus. Nerverna äro
vanligen till en början öfverkänsliga (hyperestesi),
ansvällda, där de kunna palperas, och ömma för
tryck. I vissa af deras hudområden uppträda abnorma
känselförnimmelser, t. ex. myrkrypning, hetta, domning
etc., s. k. parestesier. Huden öfver de angripna
nervernas utbredningsområde blir ofta atrofisk,
tunn, glänsande eller visar andra förändringar,
såsom vid herpes zoster, hvilken form af neurit af
Head visats bero på en hemorragisk inflammation
i den sensibla nervrotens ganglion. Småningom
pläga neuriternas plågsamma fenomen lägga sig
efter lämplig derivatorisk behandling (hudretande
och narkotiserande ingnidningar), antineuralgiska
pulver (aspirin, antipyrin etc.) eller i svåra
fall med användning af narkotin. Prognosen är ofta
god, ehuru fullständig hälsa ofta endast långsamt
inträder (efter månader eller år). Polyneuriter
efter akuta infektioner ge vanligen goda utsikter
till full hälsa. Nervinflammationer, beroende af
kemiska intoxikationer (alkohol, bly, arsenik etc.),
fordra naturligtvis för återställande först och
främst, att orsaksmomentet undanröjes. Försiktighet
bör iakttagas vid all fysikalisk behandling (bad,
massage, elektricitet, radium, Röntgenstrålar etc.),
så att sjukdomen icke behandlas i för tidigt stadium,
medan de akuta fenomenen (smärtor etc.) ännu äro
häftiga. Genom en för tidig eller för kraftig
behandling ha mången gång svårreparabla skador
åstadkommits och sjukdomsförloppet betydligt
fördröjts. - Vissa former af polyneurit ha fått
speciella namn, t. ex. s k. alkoholtabes, en
form af alkoholpolyneurit, som, på grund af det
starkt framträdande symtomet ataxi (se d. o.), vid
bristfällig undersökning kan förväxlas med verklig
tabes dorsalis (se Ryggmärgssjukdomar). Äfven
beriberi (kale-ké) är till sina förnämsta symtom ett
slags polyneurit. Dess virus anses förekomma i visst
slags ris, och sjukdomen uppträder därför endemiskt
i Öst-Asien, på Afrikas västkust och i Brasilien. En
isolerad neurit i nervus facialis’ motoriska grenar är
den s. k. ansiktsförlamningen 1. nervslaget (se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
