Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 795-796 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nerva, Marcus Coccejus - Nerval, Gérard de, pseudonym för G. Labrunie (se denne) - Nervander. 1. Johan Jakob N. - Nervander. 2. Emil Fredrik N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kejsar Nerva, antik marmorbyst i Vatikanen, Rom.

sig folkets tacksamhet genom flera nyttiga
lagar, uppehöll traditionerna från Augustus’ tid
och sökte, delvis på egen bekostnad, upphjälpa
statens finansiella läge, grundlade nya kolonier
i Mauretanien, förbättrade postväsendet och
anslog betydliga medel för underhåll af fattiga
barn, ett exempel, som härmades af de följande
kejsarna. Sveverna, som infallit i Ungern, blefvo
slagna. Men gammal och sjuklig som N. var, kunde
han ej med mildhet uträtta något af beståndande
värde. Därtill behöfdes en krigares järnhand. Det
var i känsla häraf, som han beslöt att adoptera den
utmärkte krigare, som förde befälet öfver legionerna
vid Rhen, M. Ulpius Trajanus.

^{R. Tdh.} (^{J. C.})

Nerval, Gérard de, pseudonym för G. Labrunie (se denne).


Nervander. 1. Johan Jakob N., finsk fysiker,
skald, f. 23 febr. 1805 i Nystad, d. 15 mars
1848 i Helsingfors, blef 1820 student i Åbo, 1827
filos. kandidat och promoverades s. å. till filos.
magister. Efter att ha disputerat med en afh. i
elektromagnetism utnämndes han 1829 till docent i
fysik vid universitetet i Helsingfors samt 1832
efter att ha utgett ett matematiskt specimen
till adjunkt i matematik och fysik. 1832–39
vistades N. med understöd af universitetet i
utlandet för bedrifvande af vetenskapliga studier
i fysik och meteorologi. 1838 utnämndes han till
e. o. professor i fysik samt till föreståndare
för universitetets på hans initiativ inrättade
magnetiska observatorium. Professor i fysik blef han
1845. 1835 erbjöds honom en e. o. professur i Jena,
hvilken han afslog. Han var medlem af Vet. akad. i
Petersburg (1844) och af Finska vet. soc., som han
var med om att stifta och i hvars "Acta" hans flesta
skrifter finnas offentliggjorda. N. kastade sig på
elektricitetsläran och lyckades, snart sagdt vid sina
första steg på forskningens bana, göra vetenskapen en
god tjänst genom konstruktionen af en galvanometer,
som i afseende på noggrannhet öfverträffade
alla instrument af detta slag, hvilka man dittills
begagnat. (Instrumentet, som aldrig blef fullkomnadt,
har någon likhet i princip med det, som beskrifvits af
Lenz, och dess särskilda delar finnas i fysikaliska
instrumentsamlingen i Helsingfors.) Samtidigt hängaf
han sig med ifver åt studiet af meteorologien och
jordmagnetismen och

lyckades, ehuru med ej ringa svårigheter, utverka
anslag för inrättandet af ett magnetiskt och
meteorologiskt observatorium i Helsingfors. Samtidigt
fick han till stånd en väl utrustad verkstad för
konstruktion af finare vetenskapliga instrument. Vid
insamlandet af observationsmaterialet nedlade
N. synnerligen stor omsorg, hvarom de i tryck utgifna
magnetiska och meteorologiska observationerna för
åren 1844–48 bära vittne. För dessa arbeten erhöll
han 1848 af Vet. akad. i Petersburg halfva Demidovska
priset. N. upptäckte, att temperaturen på jorden
visar en period, som nära ansluter sig till tiden
för solens rotation. Den utvisade visserligen endast
en temperaturskillnad af 0,6°, men denna skillnad
var dock tillräckligt stor för att ge N. anledning
att därur söka exakt bestämma tiden för solens
geocentriska rotation till 27,26 dygn, i stället
för att den dittills på grund af observationer af
solfläckarna antagits till 27,23 dygn. I sammanhang
med detta arbete, som väckte synnerlig uppmärksamhet,
sysselsatte N. sig med undersökningar ang. de
variationer, som bestämningarna af solens diameter äro
underkastade, och kom till det märkliga resultatet,
att solen måste hänföras till de variabla stjärnornas
antal, äfvensom att man högst sannolikt måste antaga
tiden för de variabla stjärnornas rotation omkring
sina axlar dubbelt längre, än man gjort. Eftervärlden
har icke bekräftat dessa hans idéer, som likväl på
sin tid vunno mycket erkännande. N. framvisade
äfven ett samband mellan jordmagnetismens
variationer och temperaturvariationerna,
i det att hans undersökningar ådagalade samma
förlopp hos kroklinjen för deklinationens och
temperaturens variation på jorden. N. tillhörde
redan i ungdomen Runebergs förtroliga kamratkrets
och var ännu efter universitetets flyttning till
Helsingfors den tongifvande i det kring denne bildade
"Lördagssällskapet". – Äfven i skaldekonst förrådde
N. eminent begåfning, men fullföljde aldrig sina
anlag åt detta håll. N:s egentliga diktarperiod
sträcker sig från hans 14:e till hans 19:e år. Till
en början starkt påverkad af nyromantiken, bröt han
dock redan före Runeberg vägen för större natur och
enkelhet i dikten. N:s öfv. af
Dikter af Konung Ludvig i Bäjern (1830)
blef mycket uppmärksammad, och hans största, på samma
gång mest helgjutna och fulländade diktverk,
Jephtas bok, en minnessång i Israel,
belönades af Svenska akad. med mindre guldmedaljen
1832 (det utgafs från trycket först 1840). Genom
sin egendomliga och rika lyriska stämningsfullhet
och sin måleriska formskönhet täflar dikten med
det bästa, som i denna genre blifvit skrifvet. Det
fina formsinne och den lyriska flykt, som voro så
utpräglade hos N., framträda i denna dikt i sin högsta
fulländning. Efter N:s död ombesörjde Runeberg och
J. V. Snellman ett urval af hans både poetiska och
prosaiska Skrifter (2 dlr, 1850, med en biografisk
inledning af Snellman). F. Cygnæus utgaf 1848 en
teckning af Nervander. Till 100-årsminnet af hans
födelse offentliggjorde Sv. litteratursällskapet
i Finland en minnesteckning ("Skrifter", LXXIII),
förf. af A. Hultin.

2. Emil Fredrik N., den föregåendes son,
skriftställare, f. 16 nov. 1840 i Helsingfors,
student 1858, filos. kandidat 1869, har offentliggjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>