Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 607-608 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naubert, Kristane Benedicte Eugenie - Nauck, Johann August - Nauckhoff - Nauclea - Naucoridæ, Naucoris. zool. Se Vattenskinnbaggar - Naucrates ductor, zool. Se Lotsen - Naudé [nåde], Gabriel - Naudet [nådä], Joseph - Naudin [nådä'], Charles - Nauen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skjöldebrands riddardrama "Herman von Unna" (1795), och
Geschichte der gräfin Thekla von Thurn (s. å.;
af Schiller tillgodogjord i hans "Wallenstein").
Hennes vällyckade
Neue volksmärchen der deutschen (5 bd, 1789–93),
som äro diktade oberoende af Musäus’ sagor, ha
erbjudit åtskilliga motiv åt Öhlenschläger,
E. Th. A. Hoffmann m. fl.

Nauck, Johann August, tysk språkman, f. 1822 i
Auerstedt vid Merseburg, d. 1892, 1869–83 professor
i grekiska vid kejserliga historisk-filologiska
institutet i Petersburg, var en af sin tids mest
berömda textkritiker. Han utgaf bl. a.
Euripides (1854; 3:e uppl. 1871; bd 3 1869);
hans viktigaste arbete är
Fragmenta tragicorum græcorum (1856; 3:e uppl. 1889).
Vidare må nämnas
Porphyrii opuscula tria (1860; 2:a uppl. 1886),
Tragicæ dictionis index spectans ad fragmentæ tragicorum græcorum (1892).

^{J. C.}

Nauckhoff [nå’kåff], svensk, urspr. estländsk, adlig
ätt, som med majoren Johan Henrik N. (f. 1688, d. 1757)
bosatte sig i Sverige. Hans sex söner blefvo 1777 naturaliserade
och 1778 introducerade. En af dem, Henrik Johan N.
(se N. 1), fick 1810 friherrlig värdighet.

1. Henrik Johan N., friherre, sjömilitär
(se ofvan), f. 13 okt. 1744, d. 18 febr. 1818 i
Stockholm, blef 1769 löjtnant och 1778 kapten vid
örlogsflottan, var 1778–83 i fransk sjötjänst och
deltog därunder med utmärkelse i amerikanska
frihetskriget. Som major (1783) och öfverstelöjtnant
(1788) var han med i 1788–90 års krig mot Ryssland,
blef tillfångatagen under Viborgska gatloppet och
frigafs först efter fredsslutet. Han avancerade
till öfverste (1793) och konteramiral (1797),
blef chef för 2:a volontärregementet i Karlskrona
(1802) samt utnämndes vid krigsutbrottet 1808 till
befälhafvare öfver örlogsflottan vid Hangö udd.
Efter statshvälfningen blef han 1809 viceamiral,
1812 tjänstgörande generaladjutant för flottorna,
1816 chef för 1:a volontärregementet i Karlskrona
samt 1817 befälhafvande amiral och öfverkommendant där.

2. Johan Otto N., den föregåendes son, friherre,
militär, hofman, memoarförfattare, f. 1 okt. 1788
på Islinge i Södermanland, d. 1849, blef
kornett 1800, tog 1810 afsked som ryttmästare vid
Lätta dragonerna, blef ordonnansofficer hos kronprins
Karl Johan 1812, förordnades 1813 att organisera
Hallands infanteribataljon och blef 1816 dess
chef, 1823 öfverstelöjtnant i armén och 1824 öfverste
vid Lifbeväringsregementet. Han var landshöfding
i Blekinge län 1839–47. På hofmannabanan
avancerade han till förste hofmarskalk (1827).
N. efterlämnade memoarer öfver tiden 1800–1844,
delvis tryckta af A. Ahnfelt i "Ur svenska hofvets
och aristokratiens lif", II (1880). De ega
historiskt och kulturhistoriskt värde, men
äro icke alltid tillförlitliga samt präglas
i åtskilliga fall af en bitter stämning mot
behandlade personer.

2. ^{S. C.}

Nauclea L., bot., växtsläkte af träd eller buskar,
hörande till fam. Rubiaceæ, underfam. Cinchonoideæ,
förekommande i tropiska Asien. Blommorna sitta i
hufvud, bladen äro ofta stora, läderartade, med stora
läderartade stipler, frukten är kapsel. Flera arter,
t. ex. N. grandiflora, ati,

inhemsk på Java, lämna ett mycket fast, rödt
virke. N. lanceolata har spolformigt uppsvällda
internodier, som bebos af myror (se Myrmekofila
växter). Om N. Gambir se Uncaria.

^{G. L–m.}

Naucoridæ, Naucoris, zool. Se Vattenskinnbaggar.

Naucrates ductor, zool. Se Lotsen.

Naud., vid växtnamn förkortning för Ch. Naudin (se d. o.).


Naudé [nåde], Gabriel, fransk bokkännare,
f. 1600, d. 1653, studerade medicin, var någon
tid bibliotekarie i Rom och hemkallades 1642 till
Frankrike för att öfvertaga vården af Richelieus
bibliotek. Efter dennes död (s. å.) fick han samma
befattning hos kardinal Mazarin. Han ingaf Mazarin
tanken att skapa ett omfattande, för hvarje forskare
tillgängligt bibliotek (endast tre sådana funnos förut
i Europa) samt verkställde för detta ändamål stora
uppköp af böcker i Frankrike och andra länder, så att
vid år 1648 redan inemot 40,000 bd voro samlade. Detta
var början till det s. k. Bibliothèque Mazarine. Då
det 1651, under fronden, skulle försäljas enligt
en parlamentsdom, räddade N. för egna medel den
medicinska afdelningen (3,500 bd). S. å. efterkom
han en kallelse till Stockholm som bibliotekarie hos
drottning Kristina, men återkom efter Mazarins seger
öfver sina fiender på dennes kallelse med glädje
till Frankrike. Bland hans skrifter märkes hans
under fronden utgifna försvarsskrift för Mazarin:
Mascurat, ou jugement de tout ce qui a été imprimé contre le cardinal Mazarin (1649).
Se A. Franklin, "Histoire de la bibliothèque Mazarine" (1860).

Naudet [nådä], Joseph, fransk historiker och
biblioteksman, f. 1786 i Paris, d. där 1878, blef 1821
professor i latinsk poesi vid Collège de France samt
var 1830–40 inspektör för den högre undervisningen
och 1840–60 direktör för kungliga biblioteket. Sedan
1852 var N. ständig sekreterare i Académie des
inscriptions. Bland N:s skrifter märkas
Histoire des changements opérés dans toutes les parties de l’administration de l’empire romain depuis Dioclétien jusqu’à Julien (2 bd, 1817) och
De l’administration des postes chez les romains (1863).

Naudin [nådä’], Charles, fransk botanist, f. 14
aug. 1815 i Autun, d. 19 mars 1899 i Antibes, blef
assistent vid naturhistoriska museet i Paris 1847,
grundlade försöksträdgården i Collioure 1869 och
blef 1878 direktör för den af G. A. Thuret till
staten skänkta botaniska trädgården af subtropisk
karaktär i Antibes (Provence). Bland N:s goda
botaniska arbeten torde det mest betydande vara
Melastomacearum quæ in Museo Parisiensi continentur monographicæ descriptionis tentamen (1849–53).

^{C. Lmn}

Nauen, kretsstad i preuss. reg.-omr. Potsdam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>