Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 531. En större samling gipsafgjutningar efter
antiken m. m. inköptes 1865-66 och har sedermera
vuxit till närmare 500 n:r; äfven renässansen och
den moderna utländska konsten äro företrädda. (Å
Drottningholms slott och i dess park kvarstår ett
större antal skulpturverk af olika art, omkr. 150
n:r. Den viktigaste delen häraf utgöres af de
bronsarbeten af Adrian de Vries, hvilka togos
som krigsbyte i Prag 1648-49 och 10 år senare i
Kronborg.) Jfr "Förteckning öfver skulpturarbeten
m. m. i Nationalmuseum" (13:e uppl. 1911), H. Brising,
"Antik konst i Nationalmuseum" (1911), F. Sander,
"Venus, som stiger ur badet, bildstod af J. T. Sergel"
(1877) och "Francesco Piranesi, svensk konstagent i
Rom" (1880), J. Böttiger, "Bronsarbeten af Adrian de
Fries i Sverige" (1884), G. Göthe, "Joh. Tob. Sergels
porträttmedaljonger" (1885) och "Johan Tobias Sergel,
hans lefnad och verksamhet" (1898). - b) Samlingen af
grekisk-romerska fornsaker, hufvudsakligen vaser, men
äfven föremål af glas, brons, guld, silfver o. s. v.,
räknade vid öfverflyttandet till Nationalmuseum (1866)
endast 122 n:r, af hvilka ungefär hälften 1784 inköpts
af Gustaf III i Italien och återstoden skänkts af
Oskar I samt af hertigen af Östergötland (Oskar
II). Sedermera har antalet mer än tiodubblats. En
stor del häraf har tillkommit genom gåfvor. - c)
Samlingen af egyptiska fornsaker (mumier, kistor,
grafsteler, statyer, byster och grupper samt ett
antal till dödskulten hörande föremål) grundlades
1826 genom en gåfva af åtskilliga egyptiska föremål,
som då förärades staten af vice konsuln d’Anastasy
i Alexandria, och har sedan ökats dels genom inköp,
dels och företrädesvis genom gåfvor. Nummertalet,
som 1868 uppgick till 803, utgör f. n. omkr. 950.
Afdelningen för målarkonst, a) Tafvehamlingen
(jfr pl., fig. 3 o. 4). Samlingar för taflor
funnos af ålder flerstädes på de k. slotten. Så
egde t. ex. Gustaf I på Gripsholm ett antal af
90 st. Den kejserliga konstsamlingen i Prag, som
togs efter stadens eröfring 1648, öfverfördes
till Sverige, ehuru en mindre del redan 1654
följde drottning Kristina ur landet efter hennes
tronafsägelse. Drottning Hedvig Eleonora var en ifrig
konstvän och samlade en mängd taflor, hufvudsakligen
porträtt af sina många släktingar samt af föregående
och samtida regenter. Det är hennes samling, som
i det hela utgör grundstommen för den nuv. stora
Gripsholmssamlingen. Museisamlingens historia börjar
dock egentligen först på 1700-talet. Grefve Karl
Gustaf Tessin bildade, hufvudsakligen under sin
ambassadörstid i Paris (1739-42), en väl vald samling
af målningar dels af den samtida franska skolan, dels
af 1600-talets nederländska mästare. Den värderikaste
delen af denna samling öfvergick genom köp i drottning
Lovisa Ulrikas ego, hvilken ytterligare ökade den
i samma riktning. Hon i sin ordning öfverlät 1777
genom köp sina samlingar till sin son Gustaf III,
och efter dennes död öfvergingo de, såsom inköpta
för statsmedel, jämte konungens öfriga konstskatter
i svenska statens ego. Konungens plan att af dessa
samlingar och de från Italien inköpta skulpturverken
bilda ett k. museum förverkligades 1794, såsom ofvan
är nämndt, under hans efterträdare. Några
år därefter inleddes i Rom det s. k. "martelliska
tafvelinköpet", hvarigenom staten från en italiensk
privatsamlare öfvertog ett antal af omkr. 500
taflor med de stoltaste namn, men till större delen
af ett mycket underordnadt värde. Den svenska
regeringen hade i denna fråga tydligen blifvit
missledd genom sina ombuds brist på omdöme, ej på
ärlighet. Samlingen kom till Sverige 1803 och bidrog
ej att öka konstintresset. Därefter följde en nära
femtiårig period af stillastående, men sedan frågan
om upprättande af ett nationalmuseum blifvit bragt
å bane, blef tillväxten lifligare. 1850 inköptes ur
aflidne bildhuggaren Byströms samling 35 n:r. Genom
Holterman-Wahrendorffs testamente förvärfvade museum
1863 ytterligare 117 n:r och året därpå på samma
sätt från kammarherre von Engeström 32. Enstaka
konstverk hade tid efter annan blifvit skänkta till
samlingarna, och sedan 1856 hade en summa af 6,000
kr. årligen varit anvisad till inköp af lefvande
svenska konstnärers arbeten, hvarigenom företrädesvis
tafvelsamlingen tillvuxit. Det icke obetydliga antal
taflor, som staten vid denna tidpunkt egde, förvarades
blott till en del i K. museum. En stor del af de
värderikaste arbetena användes som prydnader i de
k. slotten (Stockholm, Drottningholm och Gripsholm);
andra voro placerade i olika ämbetsverks, lokaler
o. s. v. Emellertid närmade sig Nationalmuseets
byggnad sin fullbordan, samtidigt hvarmed,
hufvudsakligen genom dåv. lektor G. Wennerberg,
ett förslag uppsattes på konstverk, som kunde anses
värdiga att inflyttas i det nya konsttemplet. I
Nationalmuseets tafvelsamling ingingo på grund
däraf 1,040 oljemålningar, hvaraf från K. museum
933, från Drottningholm 67 och från Gripsholm 40,
hvartill kommo 26 n:r akvareller, pasteller och
miniatyrer. 1873 mottog staten genom testamente af
Karl XV som gåfva hans stora samling af nordiska
målares taflor, 486 n:r, af hvilka emellertid blott
126 införlifvades med Nationalmuseum. Testamentariska
gåfvor af stort värde ha tillfallit tafvelsamlingen
äfven genom expeditionssekreteraren Netzel
(1867), kammarrättsrådet Kinmansson (1872) och
friherrinnan M. v. Beskow (1873). Bland de många
personer, som därefter vid olika tillfällen riktat
denna samling med gåfvor, böra i främsta rummen
nämnas grefve A. G. Bielke (1878), konung Oskar II
(Mälsåkersamlingen, 48 n:r, 1890), häradshöfding
K. Dahlgren (4,300 miniatyrer, 1894) och konsul
O. F. Heilborn (1902). En större donation af professor
P. F. Wahlberg (oljemålningar af olika skolor) får
först i en framtid af museet mottagas. Den starka
tillväxten af samlingen,, som 1885 räknade 1,363 n:r
oljemålningar och 171 n:r akvareller, pasteller och
miniatyrer, har gjort utgallringar nödvändiga, och
sådana ha också egt rum i synnerhet på senaste tiden
och taflor deponerats i museer i landsorten (Uppsala,
Lund, Göteborg, Uddevalla, Vänersborg, Härnösand,
Linköping, Örebro, Kalmar samt i statsinstitutioner
i Stockholm och landsorten), andra öfverflyttats till
de k. slotten och vissa länsresidens, och återstoden
kvarstannat i Nationalmuseets förråd. Äfven under
de följande åren ha dylika afsöndringar af taflor
egt rum, t. ex. 1901 omkr. 140 n:r. Jämte samlingen
i Nationalmuseum eger staten ett stort antal taflor
å de k. slotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
