Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nas - Nasafjället - Nasal - Nasaler - Nasalerade konsonanter, fonet. Se Konsonant och Nasalerade ljud - Nasalerade ljud - Nasaréer. 1. Invånare i Nasaret (se d. o.) - Nasaréer. 2. Se Mandéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ugnen, på hvilka de afsätta sig. De viktigaste
slagen äro den nyttiga formnasen, ett lager af starkt
järnhaltig slagg, som afsätter sig kring formorna
i ugnen och skyddar ugnsmurarna, samt den skadliga
bottennasen ("klot"), hufvudsakligen bestående af
järn med däri inblandade ädlare metaller. Denna
nas afsätter sig i form af stora klumpar på ugnens
botten och kan vålla, att ugnen måste nedblåsas.
Th. N-m.*
Nasafjället, beläget på gränsen mellan Norge
och Norrbottens län vid riksröset n:o 227 i
Arjepluogs socken i sagda län, är 1,209 m. högt
ö. h. samt fullkomligt skoglöst (det ligger ofvan
trädgränsen). Fjället består af granit, stundom
något gnejslik, med en däri förekommande bred gång
af kvarts, hvilken för zinkblände, silfverhaltig
blyglans, boulangerit, magnetkis m. m. Dessa
malmfyndigheter voro kända före 1635 (tidigare
än andra i Lappland) och började bearbetas för
kronans räkning 1637, tidtals af, enligt uppgift,
ända till 400 pers. (däraf en del tyskar, sannolikt
krigsfångar), och malmen fraktades af lappar med
renar den omkr. 5 mil långa vägen till en hytta
nära Silbojokks (Silfverbäckens) inflöde i öfre
ändan af Sedvajaur att där smältas. Bruksdriften
inbragte till en början 200-300 lödiga mark silfver
jämte stora kvantiteter bly, men då resultatet
snart blef mindre, öfvertogs driften 1646 af Piteå
borgerskap. Vid Silbojokk liksom på N. fanns kyrka
med präst, men allt förstördes 1658 af en norsk
ströfkår. 1770 återupptogs arbetet för ett hundratal
lottegares räkning, och hytta anlades vid Adolfsström
vid Laisälfven (6 mil från N.), där äfven kyrka
byggdes, och grufdriften fortgick, tills vådeld 1807
lade anläggningarna vid Adolfsström i aska. Under de
50-60 år, som silfververket drefs, beräknas grufvan
ha gifvit omkr. 80,000 lod silfver. Se uppsats af
J. Bromé i Sv. turistför:ns årsskrift 1911. Wbg.
Nasal (af lat. nasus, näsa), hörande till näsan.
Nasaler (af lat. nasus, näsa), Näsljud,
fonet., kallas sådana språkljud, vid hvilkas
bildning talströmmen från svalget tar vägen
genom näsan. Mjuka gommen hänger slappt ned i
hviloställning, så att vägen från svalget till bakre
näsöppningarna är fri, under det munkanalen är på
något ställe tillspärrad. Sådana ljud äro m-, n- och
"äng"-ljuden. De få sin specifika beskaffenhet genom
resonans i näskanalerna och den del af munhålan,
som ligger bakom spärrningen eller kontakten. Genom
näsresonansen, som alltid är densamma, emedan
näskanalerna ej äro underkastade någon formförändring,
skiljas de från andra språkljud; genom olika
munresonans skilja de sig från hvarandra. Nasalerna
äro alltså liksom vokalerna resonanter och borde så
till vida alltid vara tonande. Det ges emellertid
äfven tonlösa nasaler, i hvilka resonansen ersattes
genom talströmmens sus i näsan. Olika tonlösa nasaler,
som h(n) i isl. hnakki, m i härjedalska jamt och ng
i härjedalska tanke kunna knappast af örat skiljas
från hvarandra. De fleste anse i de vanliga m-, n- och
"äng"-ljuden resonansen som det väsentliga och
betrakta de föga hörbara ljudfenomen, som åtfölja
spärrningens början eller dess upphäfvande, då luften
bryter fram genom munnen, som öfvergångsljud. Lägger
man vid denna explosion någon hufvudsaklig vikt,
måste man (med Lepsius och
några andra) rubricera nasalerna som explosivor. Deras
spärrning är i alla händelser identisk med motsvarande
explosivors, så att tungan vid t. ex. t, d och n
intar samma ställning. Nasalerna äro continuæ,
enär det hörbara elementet i dem kan efter behag
förlängas. De ingå i den gamla gruppen liquidæ och
tjänstgöra ofta som sonanter (bilda stafvelse),
såsom t. ex. i sv. vatten, ty. reiben. - Med
nasaler förstår man ej sällan också nasalvokalerna,
som emellertid lämpligare föras till gruppen
nasalerade ljud (se Nasalerade ljud).
Lll.
Nasalerade konsonanter, fonet. Se Konsonant och
Nasalerade ljud.
Nasalerade ljud (af lat. nasus, näsa), fonet., kallas
sådana språkljud, vid hvilkas bildning talströmmen
passerar genom både näsa och mun. Gomseglet hänger
ned, så att förbindelsen mellan svalg och bakre
näsöppningarna är fri. En del af talströmmen går
sålunda genom munnen och kan där förändras genom
resonans (vokaler) eller buller (konsonanter), medan
en annan del viker af genom näsan, så att näsans
resonans ger en egen färg åt språkljudet. Mest kända
äro de nasalerade vokalerna l. nasalvokalerna,
som förekomma i t. ex. franska, provensalska,
portugisiska, fornslaviska (fornbulgariska), polska,
i äldre och nyare indiska språk, i burmanska och
i kinesiska dialekter, i en del afrikanska språk
(ibo, joruba, ewe, akra, kanuri m. fl.) samt i
indianspråk. Nasala vokaler finnas, äfven i tyska
och skandinaviska folkmål (t. ex. i dalmålet). De
romanska, slaviska och germanska nasalvokalerna ha
i regel uppstått ur ren vokal + m eller n på det
sätt, att gomseglet sänkt sig redan under vokalen
(antecipation, regressiv assimilation), så att
man fått nasalvokal + nasal,. hvarefter nasalen
bortfallit. I t. ex. fr. sermon har on i så öfvergått
till nasalt o. På samma väg ha vi i nordiska språk
af t. ex. ans fått först as med långt nasaleradt a,
som senare genom rent a öfvergått till å (ås). De
nasala vokalerna kunna bli något olika, allteftersom
öppningen mellan gomseglet och bakre svalgväggen
är större eller mindre. Är gomseglet något lyft och
öppningen obetydlig, blir vokalens nasala färg svag
som i portugisiskan och dalmålet. Ligger gomseglet
åter djupt, blir den nasala färgen starkt utpräglad
som i fr., och man kan tro sig i vokalen höra ett
"äng"-ljud. Nasalerade språkljud, i synnerhet
nasalvokalerna, kallas understundom för nasaler
(se d. o.). Nasalerade vokaler betecknas i fr. med
de ljud, ur hvilka de uppkommit, t. ex. fr. fin, i
port. med cirkumflex öfver vokalen, t. ex. capitâes
= -tæ, i po. och i det svenska landsmålsalfabetet
med en krok under vokalen, t. ex. po. r?k händerna,
sv. h? i st. f. han. Mindre vanliga äro nasalerade
konsonanter (se Konsonant), dock synas nasalerade
j, l, v förekomma i sanskrit. Gatuförsäljare och
auktionsutropare pläga uttala alla språkljud
nasalerade, d. v. s. de tala med ständigt hängande
gomsegel (mindre tröttande). - Som nasalerade ljud
kan man betrakta sådana explosivor, som få sitt
utlopp genom näsan. I lappman, vattna öppnas icke
p- och t-spärrningen mellan p och m, t och n, utan
gomseglet sänkes, så att den i munhålan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
