Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 259-260 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människorna från alla nu lefvande och sammanföra
de förra till en särskild ras (Kannstattrasen;
se nedan). På grund af nyare fynd förändrades
senare namnet på denna ras till Neanderthalrasen
efter fyndorten af andra människoskelett från
kvartärtiden. Utgående från de rikare fynd, som
gjorts under de senaste åren, och med tillhjälp af
nya arbetsmetoder och nya synpunkter har G. Schwalbe
(se d. o.) kunnat fastslå, att människosläktet (homo)
ej, såsom hittills tämligen allmänt antagits, utgöres
af blott en art, utan af två: en lägre, urmänniskan
(homo primigenius), som lefde under kvartärtiden
och numera är utdöd, samt en högre, hvilken ensamt
förtjänar den gamla linnéska benämningen homo
sapiens; endast den senare öfverlefde kvartärtiden
och är nutidens människoart. Schwalbe har påvisat,
att endast en del af de mänskliga skelettrester,
som tidigare beskrifvits som tillhörande Kannstatt-
l. Neanderthalrasen, tillhör urmänniskoarten, medan
flertalet ej eller ej väsentligt afviker från nutidens
människor. Af de orter, där hittills fynd af verkliga
urmänniskor gjorts, må här nämnas Neanderthal i
Rhenprovinsen, Spy och La Naulette i Belgien, flera
ställen i Frankrike, Gibraltar, Schipka i Mähren
och Krapina i Kroatien. Häraf framgår således, att
urmänniskan under den äldre kvartärperioden bebodde
större delen af mellersta och södra Europa. Några
rester af henne utanför vår världsdels gränser
äro ännu ej kända; också de nyligen beskrifna och
i Syd-Amerika funna skelettdelar, som utgetts för
människosläktets stamformer och som man tillskrifvit
en mycket hög ålder, ha vid närmare granskning
visat sig tillhöra den nu lefvande människoarten
och kvartärperioden.

Det första fyndet af några skelettdelar (däribland
ett hjärnskålstak) af urmänniskan gjordes redan 1856
vid Neanderthal, nära Düsseldorf, i en grotta, fylld
med sand och lera. Virchows (se d. o.) inlägg rörande
detta fynd framkallade hos många den uppfattningen,
att man ej finge tillerkänna Neanderthallämningarna
någon betydelse i fråga om människans härledning, enär
benen genom sjukliga förändringar skulle ha förlorat
sin typiska form. Först genom Schwalbes grundläggande
undersökningar har det fastslagits, att ej en enda
af de af Virchow omnämnda sjukdomsmärkena har haft
någon betydelse för de för hjärnskålen
karakteristiska formförhållandena (fig. 16 och 17) samt
att Neanderthalaren är en typisk representant för
urmänniskan.

Fig. 16. Hjärnskålen (sedd i profil) från Neanderthal.

– Af ännu större betydelse äro de 1887
beskrifna två skelett, som blifvit funna vid
ingången till en grotta vid Spy (Belgien) och som,
särskildt det ena kraniet (fig. 18), äro jämförelsevis
väl bibehållna.

Fig. 17. Pannparti af hjärnskålen från Neanderthal.

Af de i grottan funna djurlämningarna framgår, att
dessa människor
varit samtida med mammuten, grottbjörnen,
grottlejonet, uroxen med flera nu utdöda djurarter,
som äro karakteristiska för en viss period af
kvartärtiden (moustérientiden, se d. o.).

Fig. 18. Kranium af urmänniskan från Spy.

Att några af dessa
djur tjänat de ifrågavarande människorna till föda,
bevisas däraf, att flera ben äro uppbrutna på ett
mycket likformigt sätt, tydligen i akt och mening
att komma åt benmärgen. Som man anträffat träkol i
samma lager som människoskeletten, kan man antaga,
att Spymänniskorna känt bruket af eld. På grund af
de i samma jordlager funna djurlämningarna kan man
fastställa, att de vid byn Krapina i nordliga Kroatien
påträffade, mycket talrika mänskliga skelettresterna
voro något äldre än Spymänniskornas, att de äro
af människor från en blidare interglacialtid (jfr
Interglaciala bildningar), medan de sistnämnda högst
sannolikt haft att uthärda ett kallare klimat. Ett
af de ifrågavarande lagren utgöres af en enda stor
eldstad, i hvilken anträffats nästan uteslutande
människoben, som äro sönderslagna, brända eller
vidbrända, hvarför man har skäl att antaga, att de
voro kannibaler; i öfrigt har kannibalismen florerat
mångenstädes i Europa under mycket senare tider. Under
de allra sista åren ha gräfningarna efter fossila
människor bedrifvits mera systematiskt och målmedvetet
än tidigare, hvarför fynden blifvit rikligare. 1908
har man vid Le Moustier i den för sin rikedom på
paleolitiska kulturlämningar rika Vézèredalen i
Dordogne (Frankrike) ur en grotta framgräft en stor
del af skelettet af en urmänniska, som vid sin död
var omkr. 16 år gammal. Samma år upptäcktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>