Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 251-252 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under samma period utvecklingen af talförmågan. Barnet
höjer sig från urtillståndet till den upprättstående
och talande människan.

Med utvecklingen af tänderna har naturen själf
anvisat den tidpunkt, då barnets kost småningom
bör ändras. Modersmjölken ersättes efter hand med
annan föda. Dibarnsåldern öfvergår i den första
barnaåldern, som räcker ungefär till 7:e året. Den
serie tänder, som först bryter fram ur käkarna,
utgöres af mjölktänderna, som anlagts redan i
slutet af 2:a embryonal(foster-)månaden. I 6:e–8:e
lefnadsmånaden framträder den första tanden, och
vid slutet af andra året är serien, som räknar 20
tänder, fulltalig. Mjölktänderna karakterisera den
första barnaåldern, i det att vid 7 års ålder, då
käkarna nå väsentligt större omfång, den definitiva
eller permanenta tandserien börjat erhålla en sådan
utveckling, att den kan lyfta ut mjölktänderna ur
käkarna och själf framträda. I samband med käkarnas
förstoring äro de permanenta tänderna kraftigare och
flera till antalet än mjölktänderna. De äro nämligen
32. – Käkarna förstoras alltså i påfallande grad
med tändernas fulla utbildning. Detta förhållande (i
samband med öfverkäkshålans utvidgning) förändrar
ansiktets allmänna form, i det att detta får en
ansenligare höjd
(jfr fig. 11 a, från nyfödt barn, och 11 b, från
fullväxt människa; konturteckningar af kranier i
profil).

Fig. 11. Profil af kranier: a från nyfödt barn, b från fullväxt människa.

Hufvudets allmänna konfiguration blir således
genom kraniets tillväxtförhållanden väsentligen
modifierad. Genom det öfriga definitiva skelettets
fortsatta utveckling – jämsides med tillväxten af
kroppens skilda organ och väfnader – förändras
äfven i väsentlig mån de ursprungliga relativa
proportionerna mellan de olika kroppsdelarna (jfr
fig. 12; till höger en fullväxt, till vänster ett
spädt barn). Motsvarade hufvudet hos det nyfödda
barnet 1/4 av hela kroppslängden, så utgör det hos
den fullvuxne endast 1/8 af densamma. Benen växa
på längden, bålen får relativt mindre höjd, och
kroppens midtpunkt sänkes. Hos det nyfödda barnet
är midtpunkten ungefär i nivå med nafveln, hos den
fullvuxne motsvarar den blygden.
– Emellertid försiggår denna tillväxt af barnet
icke på ett likformigt sätt, utan man kan under den
första barnaåldern, alltså t. o. m. det 7:e året,
urskilja två perioder, af hvilka den första (2:a–4:e
året) utmärkes visserligen genom en rätt afsevärd
längdtillväxt, men dock genom en mera märkbar
tillväxt på bredden. Kroppen är mera afrundad, och
af knotor synes intet. Tvärtom framträda insänkningar
i ledgångarnas omgifning. Alla rörelser ske mjukt
och behagligt, ehuru med föga precision. Den andra
perioden (5:e–7:e året) karakteriseras genom en
påfallande sträckning af kroppen, ehuru äfven nu
breddtillväxten fortskrider. Rörelserna ega större
skärpa. Äfven under de
därpå följande åren fram till tiden för puberteten
(16:e–18:e året) – den andra barnaåldern – kan man
särskilja två perioder, den ena och första utmärkt
genom större bredd- än längdtillväxt (8:e–10:e året)
och den andra genom predominerande sträckning
(11:e–15:e året). Vid 15 år har barnet nått en längd af
ungefär 150 cm.

Fig. 12. Relativa proportioner mellan människans olika kroppsdelar: t. h. fullväxt man, t. v. spädt barn.

Under den första barnaåldern (intill 7:e året)
äro gossen och flickan i det stora hela lika,
och egenskaper utbildas, som mera uteslutande
tjäna individens uppbyggande. Man kan därför tala
om en neutral barnaålder. Från denna tid börja
emellertid alltmera sekundära könskaraktärer (se
Kön) att framskymta, hvilkas ändamål är artens
bibehållande. Den andra barnaåldern kan därför
också kallas den bisexuella (tvåkönade). Medan
de nämnda könskaraktärerna under den sistnämnda
åldern allt tydligare låta sig påvisas, förhålla
sig dock de väsentligaste delarna af könsorganen,
nämligen könskörtlarna (testiklar och ovarier)
indifferenta. Gossens benbyggnad gör sig emellertid
märkbarare i det yttre; lemmarna framträda mera och
röra sig kraftigare; hos flickan fortfara ännu de
rundade konturerna, särskildt kan man observera en
större bäckenbredd, knotorna synas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>