Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 245-246 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aporna från alla andra däggdjur genom följande
egenskaper: ögonhålorna äro riktade framåt, ej som
hos lägre däggdjur åt sidorna, och hvardera ögonhålan
är genom en benvägg skild från tinninghålan. Som
ögonen sålunda blifvit riktade ej blott framåt,
utan på samma gång kommit att ligga närmare kroppens
midtlinje, har gifvetvis hela näsan sammantryckts,
hvarigenom detta organ blifvit mindre, och i samma
mån har dess funktionella betydelse nedsatts. Genom
hjärnans förstoring hos människan har den bakom
nackhålet belägna delen af nackbenet delvis ryckt
ned på kraniets bas, så att nackhålet vetter nedåt,
medan hos flertalet andra däggdjur ifrågavarande
nackbensparti bildar hjärnskålens

Fig. 7. Kranium af människa.

Fig. 8. Kranium af utväxt gorillahanne.

människan och de människolika aporna höra de,
som ge ansiktet dess egendomliga och skiljaktiga
prägel. Närstående bilder fig. 7 och 8 visa den
väsentliga skillnad, som finnes mellan en människas
och en utväxt gorillahannes hufvudform. De fritt
liggande ögonhålorna och den vackert hvälfda, rundade
hjärnskålen, hvilken nästan fullständigt öfverlagrar
och behärskar käkpartiet, kontrastera skarpt med
förhållandena hos gorillan, där hjärnskålen är
utrustad med höga benkammar, en hjäss- och en nackkam;
väldiga ögonbrynsbågar öfverskugga ögonhålorna,
hvarigenom ögonen få ett annat, mera bestialiskt
uttryck; kindbenet är gröfre, mera utstående, och
de starka käkarna skjuta i form af en nos långt
utöfver och framför hjärnskålen. Att gorillan på
ett tidigare utvecklingsstadium, som unge (fig. 9),
i de nyss framhållna delarna bättre öfverensstämmer
med människan än med sin egen fader, beror närmast
på följande förhållanden. De hårdtuggade
växtämnena, hvilka som en väsentlig beståndsdel
ingå i detta djurs diet, kräfva grofva kindtänder,
medan de starka hörntänderna äro oumbärliga som
vapen. Men stora tänder framkalla motsvarande stora
och långa käkar, medan den
späda gorillan med sina färre och
svagare mjölktänder kan nöja sig med ett kortare och
svagare, således mera "människolikt" käkparti. För
att de stora och tunga käkarna skola kunna sättas
i rörelse med tillbörlig kraft, erfordras starka
muskler; men dessa starka muskler (tuggmuskler)
kräfva motsvarande stora vidfästningsytor;
hjärnskålens yta räcker ej längre till för detta
ändamål, utan en af tuggmusklerna (tinningmuskeln)
framkallar den starka hjässkammen, medan nackkammen
tillkommit närmast genom inverkan af halsmuskler,
som uppbära det med alla dessa tunga redskap
utstyrda hufvudet och hvilka (delvis) fästa sig på
nackkammen. En annan stor tuggmuskel har hos gorillan
utvidgat kindbågen. Som dessa muskler hos människan
lika litet som hos den unga gorillan med sina svaga
käkar behöfva uppnå denna storlek, ha de ej heller
framkallat de benutväxter, som utmärka den fullvuxna
gorillahannen. Hos människan gör den högre utbildning,
som hjärnan uppnått, uppkomsten af hela denna apparat
öfverflödig: genom hjärnans högre verksamhet har hon
kommit att förfoga öfver andra och vida effektivare
medel i striden än "betar", liksom vi ock förvärfvat
förmågan att skaffa oss andra och mera lätt tuggade
födoämnen, hvilka ej kräfva kindtänder af samma
dimensioner som de människolika apornas. Härmed har
således orsaken till utbildandet af framskjutande
käkar, af stor tuggmuskulatur och af benkammar
fallit bort. F. ö. finnes det äfven hos människans
både nu lefvande och utdöda representanter olikheter
beträffande den grad, i hvilken käkbenen skjuta fram
under hjärnskålen (se nedan). – Hos alla nu lefvande
människor finnes en haka, som saknas hos alla däggdjur
(jfr nedan).

Fig 9. Kranium af gorillaunge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>